Jag vill inte ha tillbaka Ann-Marie Begler som generaldirektör för FK!

För någon vecka sedan kunde vi läsa att ett alliansparti (jag tror det var Liberalerna) gjorde ett utspel där det i alla fall antyddes att Ann-Marie Begler ska återfå sin post som generaldirektör för FK om Alliansen vinner valet. Innan jag går vidare på varför Ann-Marie Begler inte ska återfå sin tjänst som FK-s högsta chef måste jag ändå säga lite om regeringens agerande när Begler fick sparken.

Det är inte synd om Begler, hon har det mycket gott ställt ändå, ingen som drabbats av FK-s framfart saknar henne. Regeringens agerande är ändå oerhört fult och fegt. För sanningen är att Begler bara gjorde det regeringen bad henne om – i klartext var så hård som möjligt mot assistansberättigade och sjukskrivna! Vi bryr oss inte om hur du gör, men notan för dessa utgiftsområden ska ner, punkt! När sedan kritiken börjar bli för hård och regeringen börjar bli rädd för att misshandeln om vår grupp och sjukskrivna ska bli en valfråga som S moraliskt omöjligt kan vinna, ja då utses hon till syndabock. Allt för att flytta fokus från de personer som har det yttersta ansvaret – Stefan Löfven, Åsa Regnér Annika Strandhäll och givetvis den drivande kraften Magdalena Andersson.

Likväl på tjänstemannanivå är det tveklöst så att Ann-Marie Begler har det tyngsta ansvaret. Hon var GD 2015-2018 hela perioden från det ödesdigra regleringsbrevet 2015 (tillträdde några månader tidigare). Varför slutade Dan Eliasson? Minns inte den formella orsaken men oavsett officiell orsak känns det som den verkliga anledningen var att regeringen ville ha en riktig hårding på jobbet som till 100 % såg till att order från regeringen fullföljdes. D v s var ”obrottsligt lojal” mot uppdragsgivaren. Jag hade faktiskt haft full respekt för Ann-Marie Begler om hon 2016 meddelat att jag lämnar mitt uppdrag som GD därför att jag vill inte genomföra det regeringen vill FK ska göra.¨

Så skedde inte, istället var Ann-Marie Begler 2016-2017 ett mycket villigt redskap när regeringen skulle mata allmänheten med budskapet att assistansreformen kostar alldeles för mycket och det fuskas vilt. Ett antal debattartiklar skrevs i de största dagstidningarna – alla med fokus på höga kostnader, fusk kriminalitet och att det inte var sant att assistansreformen befann sig i kris. Tvärtom var reformen i gott skick…

En person som agerat så här tidigare ska definitivt inte ha tillbaka jobbet som GD. För mig är Ann-Marie Begler förbrukad vad det gäller allt framtida ansvar för att förverkliga assistansreformen enligt LSS intentioner. Även om vi - vilket man självfallet inte ska göra bortser från hur hängivet hon genomförde regeringens order så var tydligen dialogen mellan FK och brukarrörelsen obefintlig och så kan vi inte ha det. En fungerande dialog med FK är alltid viktig, vem som än är generaldirektör.

Varför kommer det här utspelet överhuvudtaget att eventuellt återinsätta Begler som GD om Alliansen vinner riksdagsvalet? Vi får se det som ett inslag i partipolitiken. Här finns en möjlighet att gå till attack mot S-MP regeringen som möjligen bröt mot lagen när Begler avskedades p.g.a. brist på giltiga skäl. Själv kan jag inte avgöra detta utan nöjer mig med och konstatera att de officiella skälen (FK behövde en ”ny inriktning”, brist på kommunikation mellan FK och Arbetsmiljöverket) är mycket luddiga…

* Ifa har lanserat ett eget valmanifest hur de vill assistansreformen ska utvecklas och fungera i framtiden. Här är några av punkterna och lite om Ifa-s åsikter i sitt manifest:

·   Statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen. Statligt huvudmannaskap är viktigt för att assistansberättigade inte ska behandlas olika beroende på var man bor, eller blir fast i en kommun.

·  Återställ LSS-intentioner! Utgångpunkten måste vara att personer i behov av personlig assistans beviljas insatsen i den utsträckning det behövs för att kunna leva som andra. Det måste vara möjligt att genom insatsen leva jämlikt och med full delaktighet.

·  Kostnaden Kostnaderna för den personliga assistansen ifrågasätts ständigt, men LSS är en rättighetslag och rättigheter ska inte stoppas av restriktivt hållen ekonomi.

·   Återställ tillämpningen av grundläggande behov – de grundläggande behoven ska bedömas i sin helhet och inte fragmentiseras. De grundläggande behoven är i sig sådana känsliga och integritetsnära behov att de i sin helhet ska anses vara grundläggande behov, inte fragmentiseras.

·   Beslut om personlig assistans ska bestå så länge den enskildes behov inte förändras.  Kontinuitet och trygghet var en grundpelare redan när den personliga assistansen kom till. Detta måste också förverkligas i tillämpningen. Assistansberättigade måste kunna känna sig trygga i att en förändrad rättstillämpning inte plötsligt leder till att beslutet om personlig assistans försämras. 

Bara att instämma!

Ifa-s valmanifest

* 17 juni blir det demonstration i Jönköping för rätten till ett eget liv, samtidigt som demonstrationen i Stockholm äger rum. Sammanfattar hur det gick i bloggen före midsommarhelgen