Krisen för bilstödet allt djupare

De nya reglerna innebär att bidraget halverats till 30 000 kronor som ett engångbelopp och behöver man exempelvis en golvsänkt bil som rullstolsanvändare, så får man inte bidrag för att låta golvsänka lämpliga personbilar längre. Utan du hänvisas till redan färdiganpassade stora bilar för rullstolar, alltså det som är ”färdtjänstbussar” idag och de är mycket dyra i inköp och drift. Och det kan bli problem med trafiksäkerheten och den praktiska hanteringen, inte minst för att en så pass stor bil kan vara knepig att parkera och komma in med i parkeringsgarage

Lise Lidbäck – ordförande Neuro

Parallellt med nedmonteringen av personlig assistans och LSS fortsätter samhället stöd till personer med funktionsvariationer att svikta på en rad olika områden som också måste belysas. Ett sådant exempel är bilstödet, d v s de bidrag vi kan få för delfinansiering och ombyggnad för att göra bilar tillgängliga och möjliga att köpa för det stora flertalet. Det är en viktig stödform som gör det möjligt för funkisar att både äga och köra bilar. En viktig jämlikhetsfråga.

Men som så mycket annat går utvecklingen här åt helt fel håll med bilstödet, vi närmar oss något som nu förtjänar att kallas fritt fall. Eftersom jag har en bil själv följer jag utvecklingen noga Det börjar närma sig tid (inom några år) för bilbyte och när jag besökte Leva & Fungera mässan fjolåret blev det samtal med flera av de företag som sysslar med anpassningar som t.ex. Permobil och Star Mobility. Här framgick det att FK blir allt snålare med att bevilja anpassningsbidrag. Statistiken för 2017 visade detta på ett förförande sätt. Antalet beviljade anpassningsbidrag hade från 2016 sjunkit från ca 2000 till endast 700, en mycket kraftig minskning.

Under 2018 tycks situationen ha blivit ännu värre. Enligt DHR hade FK 2017 en tilldelad budget för ombyggnader på 266 miljoner kr, endast 162 miljoner användes. Första kvartalet spenderade FK endast 24 miljoner kr, på årsbasis blir slutnotan 2018 i så fall bara 96 miljoner kr, bara drygt en tredjedel av de anslagna medlen 2017.

Krisen slår på flera sätt. Dels är det vi själva som behöver anpassade bilar som antingen får köpa bilar vi inte vill eller betala allt ur egen ficka. FK tillämpar nämligen ett kodord som benämns ”kostnadseffektivitet” vilket i klartext betyder att så lite pengar som möjligt ska spenderas på ombyggnader. Anpassningar som att sänka golven i t.ex. Chrysler bilar kommer inte på fråga. Istället ska vi tvingas köpa stora färdtjänstliknande fordon där det krävs minimalt med anpassning. Billigare för staten men desto dyrare för oss. Och vem vill åka runt med en färdtjänstbil för privat bruk om man vet att det finns mycket bättre alternativ? Men här gäller tydligen principen – statens bästa går i första hand, medborgarnas, i bästa fall i andra hand.

En annan effekt är alla nya krav på fordon som är på gång för att minska koldioxidutsläppen med allt högre skatter på stora fordon med stor bränsleförbrukning, allt dyrare bensin, införandet av klimatzoner i städer med mera. Detta slår stenhårt mot vår grupp, i praktiken är det en straffbeskattning för att vi är tvingade att köpa stora fordon där de flesta befinner sig långt ifrån höginkomstskiktet. Hur hög blir fordonsskatten på en privatägd färdtjänstbil låt oss säga 2025? Vågar knappt tänka tanken.

Detta slår givetvis även hårt mot bilanpassningsföretagen. Har nyss haft problem med min egen anpassade bil och budskapet från Permobil var glasklart – med den nuvarande utvecklingen blir en konkurs till slut oundviklig. Och överlever inte Permobil lär inte konkurrenterna göra det heller. Den oundvikliga konsekvensen blir att det inte kommer att finnas anpassade bilar att köpa för oss. Det är en helt oacceptabel orättvisa i ett samhälle där det är en självklarhet att vanligt folk ska kunna äga en bil och all frihet som följer med den.

Så hur blir det med nästa bilinköp för egen del? Tja, med den nuvarande utvecklingen lär jag inte få någon som helst hjälp från staten. Det är lika bra att ställa in sig på att man får hosta fram alla pengar själv, inklusive anpassningskostnader. Jag vägrar och finna mig i ett system där staten tvingar mig att köpa svindyra fordon för att (kanske få lite hjälp) som jag inte ens vill ha och som kommer vara mycket dyrare i drift än vad som är nödvändigt. Troligen betydligt mer än min ekonomi klarar av. Och oavsett vem som styr landet accepterar jag aldrig heller att vi har en regering som inte gör något åt detta. Det handlar faktiskt inte bara om egenintresse, det handlar lika mycket om vår rätt att kunna leva som andra.

Frågan är vad vi ska göra åt det? Det första jag tänker på är att minska FK-s makt över hur och när stöden beviljas. Återinför 7 årsgränsen för nyinköp som gällde tidigare. Vet FK att personen ifråga behöver bilanpassning ska det beviljas utan diverse ifrågasättanden. Exakt hur ett nytt regelverk ska utformas vet jag inte men grundtanken måste vara mer makt till vi som berörs och mindre till systemet. Bilanpassningen är inga jättepengar för staten men ger väldigt mycket till vi som berörs. Möjligheten att kunna äga en bil efter våra behov (inte statens önskemål) får aldrig begränsas till enbart ett fåtal individer med riktigt välfylld plånbok.

 Heja Olika har intervjuat Lena Hallengren vad regeringen vill göra för att åtgärda den allt värre krisen? Svaren blev ganska luddiga som kan sammanfattas med att ”vi inser att läget är allvarligt men vi vill avvakta med åtgärder och följer utvecklingen… 

Bilstödskrisen allt värre

Lena Hallengren svarar

*  Harald Strand är nu vald till ny ordförande i FUB. Ett mycket bra val, när det gäller LSS lagen i sin helhet vet inte jag i alla fall ingen mer kunnig person är Harald. Det behövs i FUB där många medlemmar är beroende av många fler LSS insatser än personlig assistans.