HFD domen (då klallad Regeringsrätten) 2009 som inledde nedmonteringen av assistansreformen

Idag pratar vi mycket om domarna från HFD 2018 (sondmatning), 2017 (transporter) och delvis domen från 2015 (femte grundläggande behovet). En dom som nu nästan glömts bort i debatten är domen från HFD 2009 om grundläggande behov. Varför är det viktigt att även en nu nästan 10 år gammal dom inte glöms bort? Svaret är att detta var domen som på allvar inledde nedmonteringen av assistansreformen. Vid sidan av all signalpolitik från politiker - domen är helt central om vi ska försöka förstå varför FK inte beviljar hjälp för sondmatning även efter vårens positiva HFD dom. Låt oss därför titta lite närmare vad den handlar om, hur HFD (då kallad Regeringsrätten) resonerade och hur FK tolkade domen.

Domen (målnummer 5321-07) avkunnades 17 juni 2009. Tvisten stod mellan Luleå kommun och en person som behövde mycket hjälp efter en stroke. Tidigare hade Länsrätten gått på kommunens linje medan det blev bakläxa i Kammarrätten. Berörd person, kallad AA ansåg sig behöva 101 timmar assistans/vecka, varav ungefär 50 % ansågs vara grundläggande behov.

Domen handlar vad som ska inkluderas i de fem grundläggande behoven, av/påklädning, personlig hygien, måltider, kommunikation och ingående kunskap om brukaren. Ska samtliga delmoment räknas in eller bara de hjälpbehov som anses ”integritetskänsliga”? Det finns så vitt jag kan bedöma ingenting i LSS § 9 a som säger det sistnämnda. Paragrafen lyder så här:

Med personlig assistans enligt 9 § 2 avses personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov).

Den som har behov av mer än en personlig assistent samtidigt, har rätt till två eller flera assistenter endast om möjligheterna att få bidrag enligt lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m., eller hjälpmedel enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), har utretts.

Likväl hade FK några år tidigare börjat tillämpa begreppet – integritetsnära hjälpbehov. Hur skulle HFD resonera? Svaret var att de gick på Luleå kommunen och FK-s linje. AA ansåg sig bland annat behöva hjälp vid matlagning och även finfördela köttbitar, bre smörgåsar och liknande. Domstolen ansåg emellertid att dessa hjälpbehov inte kan räknas som integritetsnära och är därför inget grundläggande behov. Endast matning ska räknas som grundläggande då det ansågs vara integritetsnära. Man tar sig för pannan, det är egentligen för dumt att vara sant men så resonerade den högsta juridiska instansen. I domen står bland annat sidan 12:

Vad gäller den tid som AA beräknat för stöd i samband med måltider framgår avhans egna uppgifter bl.a. att han klarar att äta och dricka själv.Hjälpinsatserna synes vidare bara till mycket begränsad delavse hjälp som kan anses vara av det mycket privata och känsliga slag somförutsätts för rätt till personlig assistans. AA har uppenbarligen viss egen kapacitet

och kan själv klara t.ex. att schamponera håret och att borsta tänderna.

Juristerna visar också upp en usel förståelse vad personlig assistans handlar om. De har en mycket snäv syn på vad PA är (något som även återkommit i senare domar). I domen står nämligen:

Även den omständigheten att han förmår arbeta som forskare i snitt 30 timmar i veckan talarmot att hans behov av kvalificerad hjälp i de angivna situationerna skulle vara avmer än marginell omfattning.

Det faktum att AA faktiskt kan jobba visar att han inte behöver assistans, han är för ”frisk”. Ingenting om att assistansen är ett viktigt verktyg för AA överhuvudtaget kan jobba som forskare. Enligt HFD är personlig assistans något som ska beviljas bara för de mest basala behoven – de grundläggande behoven som dessutom ska vara integritetsnära.

Denna dom hamnar hos FK som ska tolka den. FK börjar nu att systematiskt tillämpa HFD domar så strängt det bara är möjligt. Med stöd av domen anser nu HFD att alla grundläggande behov kopplade till personlig hygien, av/påklädning och måltider måste vara integritetsnära. Det är nu FK inför tokigheter som att dela upp toalettbesök i ”aktiv och passiv tid”, mäta dessa behov i minuter och sekunder, ta på jackor eller andra uteplagg som skor inte räknas som grundläggande behov. Domen säger ingenting om att t.ex. av/påklädning av ytterkläder inte är integritetsnära – det är FK-s bisarra tolkning.

För varje dom som sedan kommer som haft central betydelse återkommer ”integritetsnära hjälpbehov” gång på gång så även i sondmatningsdomen från april 2018. Det är visserligen lätt att hitta gott om utrymme för potentiella kryphål och tolkningar i domen. Sondmatning är visserligen ett grundläggande behov och annan egenvård men det finns två viktiga brasklappar:

·   Det måste finnas en koppling till de fem grundläggande behoven.

·   Hjälpbehoven måste vara integritetsnära…

Själv trodde jag ändå just sondmatningen var skyddad av två anledningar:

1.  HFD beviljade bara prövning av sondmatningen med känt resultat. Kalla mig naiv men jag trodde inte ens FK skulle ifrågasätta att sondmatning i sin helhet är integritetsnära.

2. HFD är också tydliga med att domen i Kammarrätten i övrigt står fast som säger att hela proceduren från att sonden kopplas på till den kopplas bort ska räknas som ett grundläggande behov.

Rättschefen på FK, Eva Nordqvist har emellertid andra tankar. Hon anser fortfarande att endast av och påkoppling av sonden är integritetsnära behov. Därför får Selma ingen assistans och frågan är om domen hjälper en enda person med behov av sondmatning. Jag tvivlar på det.

Av nyss nämnda skäl håller jag med RBU att FK ägnar sig åt lagtrots. Eva Nordqvist hittar en ”lucka” med att det finns en dom redan från 2009 som säger att grundläggande behov måste vara integritetsnära. Av detta drar jag bland annat följande slutsatser:

·  Ingenting tyder på att FK framöver kommer att upphöra med myndighetens destruktiva tolkningar av domar.

·  Det spelar ingen roll vilka domar som kommer från HFD så länge begreppen integritetsnära och kvalificerade hjälpbehov finns kvar. I en reformerad LSS lag måste båda begreppen bort helt och hållet

·  Av alla lagändringar som behövs måste ett totalt upphävande av domen 2009 vara högprioriterat. Tar vi bort den, inklusive begreppen ”kvalificerade hjälpbehov” blir det mycket lättare att återställa övriga domar och diverse andra lagändringar jag redan skrivit om.