Ansvarsfördelning och människosynen bakom besparingsivern

Det värsta tänkbara konsekvensen av regeringens oerhört hårdhänta besparingspolitik har nu inträffat - en kvinna med stora hjälpbehov har mist livet som en följd av att svenska staten genom Försäkringskassan sänkte antalet beviljade assistanstimmar rejält när hon i själv ansökte om FLER TIMMAR...

Anledningen till att hon inte hade assistans vid den aktuella tidpunkten var nämligen att FK i sitt nya beslut inte beviljade assistans alls på helgerna. En av många frågor jag ställer mig angående FK-s beslut är hur är det överhuvudtaget möjligt att inte bevilja någon assistans alls under helgen när personen själv ansåg sig behöva mer timmar? Har besparingsivern från regeringen nu gått så långt att det nästan är omöjligt att bli beviljad mer timmar även om hen anser sig vara i behov av det? Direktiven i regleringsbrevet tyder tyvärr på det.

När det sker så här allvarliga händelser kopplat till välfärden brukar det offentliga Sverige ofta ställa krav på att de högst ansvariga  -  i vårt fall Åsa  Regnér och FK-s generaldirektör Ann-Marie Begler ska avgå.  När det gäller ansvarsfördelning på den allra högsta nivån måste vi ha i minnet att de olika myndigheterna är underställda regeringen direkt inte ansvarig minister, ingen minister får ägna sig åt s.k. ministerstyre. Detta gör att Åsa Regnér lätt kan frånsäga sig ansvar  vid svåra enskilda fall med standardfrasen "jag kommenterar inga enskilda fall". Programenligt gjorde också Åsa Regnér det när Aftonbladet bad henne kommentera det oerhört tragiska dödsfallet.

Ann-Marie Begler är inte lätt att ställa till svars heller då generaldirektörerna utses av regeringen. Och Begler har garanterat även efter detta regeringens fulla stöd. Kort och gott i Sverige är det mycket svårt att utkräva ansvar från hög ort när något allvarligt inträffar. Som följd av detta blir nog den enda personerna som kommer att ställas till svars väktarna som inte kollade att hela gallerian var tom vid stängningsdags. De personerna gjorde fel, absolut men kvinnan kanske var död redan innan stängningsdags, det vet vi inte.

Huvudansvaret för det inträffade anser jag ligger mycket högre upp i samhällspyramiden. Det är alldeles för simpelt att lägga huvudansvaret på handläggaren som fattade beslutet av nerdragningen av antalet beviljade assistanstimmar. Nej dödsfallet är den yttersta konsekvensen av en besparingsiver som spårat ur helt. Och ansvaret för det har regeringen som gett klara direktiv till FK att antalet assistanstimmar ska ner. Ann-Marie Begler har också ett stort ansvar som ihop med Åsa Regnér varit en stark pådrivande kraft i propagandakampanjen att personlig assistans är "för dyrt och kostnaden skenar". 

Det vi kan och måste göra göra är att kräva, kräva och återigen kräva att direktiven till LSS utredningen och direktiven till FK skrivs om. Att LSS §9a måste ändras 65 års gränsen för att kunna bli beviljad assistans måste slopas och CRPD konventionen upphöjs till lag. Vi ska inte vika en tum där i de kraven. Igår pratade jag också med en bekant som påpekade en viktig sak. Vi måste bli mycket bättre själva på att juridiskt försöka ställa regeringen, FK och kommunerna till svars för sina beslut vad gäller hela LSS. Juridiskt bevisa att den nuvarande tillämpningen av LSS är olaglig.

Vi måste återigen ställa frågan - vad har ansvariga i regeringen egentligen för människosyn? Gång på gång upprepar Åsa Regnér sina mantran, Magdalena Andersson ser assistansen som ett givet besparingsobjekt osv. Ingen pratar om allt positivt som assistansen medför det är bara kostnad, kostnad och ännu mer kostnad som ska ner. Ytterst givetvis dikterat av Magdalena Andersson som håller i pengapåsen.

Åsa Regnér pratar om att vi ska komma åt "fusket", pengarna ska gå dit de är tänkt etcetera. Faktum är att regeringen inte kommer åt en enda kriminell med den förda politiken. Det handlar inte om att få bort  avarter, i så fall hade det i direktiven till LSS utredningen bland annat stått att Desirée Pethrus ska undersöka hur de höga vinstmarginalerna i vissa bolag uppstår och föreslå åtgärder hur det ska åtgärdas. Det finns ingenting om det.

 Istället är syftet så uppenbart att genomföra generella försämringar vilket bland annat Niklas Altermark och Mattias Näsman poängterat. Jag tror inte för ett ögonblick att regeringen är omedveten om konsekvenserna av den förda politiken  - Magdalena Andersson och Åsa Regnér vet mycket väl att människor som behöver hjälp från samhället kommer att drabbas hårt. Regeringen sätter helt enkelt inget stort värde på vår rätt tillsjälvbestämmande vilket i praktiken är liktydigt med att vi ses som andra klassens medborgare som bara är en belastning för statsbudgeten.  Sen kan Åsa Regnér upprepa hur många gånger som helst att "alla som behöver assistans ska få det". Tyvärr saknar det all trovärdighet så länge inte regeringen ger nya direktiv till  Försäkringskassan och LSS utredningen.

VIMPA-s officiella uttalande

* Ljuspunkter finns ändå. Dels utomstående som kritiserar regeringens orättfärdiga politik men även en ilska ute i funkisrörelsen som jag inte bevittnat innan. En ilska som också håller på att omvandlas till något som börjar likna en gemensam "motståndskamp". I skrivande stund vet jag att RBU i samarbete med Ifa, DHR mfl planerar gemensamma manifestationer runt om i landet 3 december. Neuroförbundet och Lika Unika Federationen har också anslutit sig till RBU-s krav på stopp på avslag.

Det kommer behövas mycket gemensamma aktioner framöver. Bara tillsammans kan vi vända på den skuta som p g a en orättfärdig politik närmar sig Niagarafallet allt för snabbt.  Här är det också mycket viktigt att även de personer och anhöriga som berörs av de andra LSS insatserna blir och känner sig delaktiga. D v s vi måste värna hela LSS.

Läs mer om Neuroförbundets och RBU-s kampanj