torsdag 27 oktober 2016

Nu är det visst "populism" att" försvara assistansreformen...

Det verkar inte finnas någon gräns  för hår lågt den här regeringen och arga ledarskribenter kan sjunka i sin propaganda och smutskastning av personlig assistans. För någon vecka sedan nådde regeringen Löfvén en ny bottennivå när vår statsminister debatterade besparingar  i assistansersättningen med Liberalernas partiledare Jan Björklund. Debattörerna hade givetvis vitt skiljda åsikter angående regeringens politik vad gäller såväl assistansen som hela LSS.  Till slut utbrast Stefan Löfven att Jan Björklund och Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt ägnar sig åt "populism" när man kritiserar regeringen.


Finansminister Magdalena Andersson må vara drivande men det betyder inte att statsministern har ett stort ansvar för det som sker, ja faktiskt det yttersta ansvaret. Stefan Löfvén är regeringschef, Maggans boss och har således den makt som krävs för att sätta stopp för alla tokigheter som dirigeras från finansdepartementet och omsätts i faktisk politik av Åsa Regnér och Försäkringskassan. Istället blir Jan Björklund och Jonas Sjöstedt anklagad för att vara populister. Det är ett lågvattenmärke av sällan skådat slag. Och detta från en statsminister som representerar ett parti som säger sig stå i opposition mot alla orättvisor i samhället. Så här definierar Nationalencyklopedin populism:

Rörelse eller ideologi som vädjar till ”folket” som grupp oberoende av någon social klass.


Knappast något som är tillämpbart när det gäller att försvara en mindre  grupp människors självklara rätt att leva som andra - inte om man anser att detta är en viktig fråga för en demokratisk stat med höga ambitioner  med välfärden. Själv tolkar jag detta mycket otrevliga utspel från statsministern som ett tecken på att regeringen faktiskt känner sig pressad.



Efter alla debattartiklar som funkisrörelsen publicerat senaste månaden var det givet att det skulle komma en "motreaktion" från mörkerkrafterna och lika väntat var det att regeringen själv, F-kassan  och Expressens Anna Dahlberg är "ledande" aktörer. Anna Dahlberg är sedan tidigare en av de argaste kritikerna av LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet.

I ett tidigare hårt angrepp för några år sedan skrev Anna Dahlberg ett mycket argt inlägg där kritiken kan sammanfattas i fyra huvudpunkter:

·       Assistansen kostar för mycket

·       Assistansen "stjäl" resurser från annan välfärd

·       Fusk och kriminalitet härjar vilt

·       Statens kontrollmekanismer är alldeles för svaga


Det nya inlägget var i mångt och mycket en upprepning av tidigare inlägg i debatten nu  hamnade emellertid även Jan Björklund  i skottlinjen samtidigt som hon inte oväntat hoppade på populistspåret. Anna Dahlberg skriver bland annat följande:

Det är ansvarslöst att blunda för de stora missförhållandena kring assistansersättningen. Att Jan Björklund (L) går i bräschen för denna populism är beklämmande.

Nu orkar jag inte analysera allt hon skrev men skulle Anna Dahlberg få som hon vill skulle bland annat följande ske:

·       Assistansreformen kommunaliseras

·       Staten och kommunerna skulle få mycket  större befogenheter än idag när det gäller oanmälda hembesök mm

·       Assistansjuristerna  försvinner omgående vilket är liktydigt med en enorm maktförskjutning till F-kassans och kommunernas fördel gentemot de assistansberättigade.


Anna Dahlberg symboliserar det sämsta inom svensk journalistik på "toppnivå". En mycket obehaglig kombination av okunskap och misstankar mot hela idén med personlig assistans. I och med att hon skriver och är samhällstyckare för landets näst största tidning är hon tyvärr även en maktfaktor av rang.



Försäkringskassan passade också på att ta fram storsläggan i form av pensionerade Försäkringsdirektören Gunnar Johansson som frågar om "assistansen är en orimligt bra socialförsäkring"? En hel del av kritiken är inne på samma spår som Anna Dahlberg - kostnaden skenar. Gunnar Johansson är emellertid så vitt jag  vet den första eller före detta myndighetspersonen som helt öppet ställer personlig assistans mot alla möjliga offentliga utgifter från försvar och polis till sjukvård. Budskapet är glasklart - personlig assistans stjäl resurser från andra viktiga offentliga åtaganden!

 Den här meningen är verkligen motbjudande:

 Är det så att rädslan för att ta impopulära beslut gör att politiska beslutsfattare och debattskribenter agerar som om assistansersättningen vore en helig ko? 

Herregud, vilken värld befinner sig Gunnar Johansson i? Assistansreformen håller på att rämna, regeringen har bara sedan årsskiftet gett order till FK att "bryta utvecklingen i antalet beviljade timmar" och gett direktiv till en LSS utredning som han själv nämner som helt och hållet har fokus på att sänka kostnaden .   Hade varit intressant och fråga honom hur många miljarder kr tycker det är rimligt att spara? Hur många tycker Gunnar Johansson inte borde ha assistans som har det idag?




* Missa inte heller morgondagens debatt i riksdagen om personlig assistans och  LSS som sänds direkt på riksdagens hemsida.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar