Det verkar inte finnas någon gräns för hår lågt den här regeringen och arga
ledarskribenter kan sjunka i sin propaganda och smutskastning av personlig
assistans. För någon vecka sedan nådde regeringen Löfvén en ny bottennivå när
vår statsminister debatterade besparingar
i assistansersättningen med Liberalernas partiledare Jan Björklund.
Debattörerna hade givetvis vitt skiljda åsikter angående regeringens politik
vad gäller såväl assistansen som hela LSS.
Till slut utbrast Stefan Löfven att Jan Björklund och Vänsterpartiets
partiledare Jonas Sjöstedt ägnar sig åt "populism" när man kritiserar
regeringen.
Finansminister Magdalena Andersson må vara drivande
men det betyder inte att statsministern har ett stort ansvar för det som sker,
ja faktiskt det yttersta ansvaret. Stefan Löfvén är regeringschef,
Maggans boss och har således den makt som krävs för att sätta stopp för alla
tokigheter som dirigeras från finansdepartementet och omsätts i faktisk politik
av Åsa Regnér och Försäkringskassan. Istället blir Jan Björklund och Jonas
Sjöstedt anklagad för att vara populister. Det är ett lågvattenmärke av sällan
skådat slag. Och detta från en statsminister som representerar ett parti som
säger sig stå i opposition mot alla orättvisor i samhället. Så här definierar
Nationalencyklopedin populism:
Rörelse eller ideologi som vädjar till ”folket”
som grupp oberoende av någon social klass.
Knappast något som är
tillämpbart när det gäller att försvara en mindre grupp människors självklara rätt att leva som
andra - inte om man anser att detta är en viktig fråga för en demokratisk stat
med höga ambitioner med välfärden. Själv
tolkar jag detta mycket otrevliga utspel från statsministern som ett tecken på
att regeringen faktiskt känner sig pressad.
* Efter alla
debattartiklar som funkisrörelsen publicerat senaste månaden var det givet att
det skulle komma en "motreaktion" från mörkerkrafterna och lika
väntat var det att regeringen själv, F-kassan och Expressens Anna Dahlberg är "ledande"
aktörer. Anna Dahlberg är sedan tidigare en av de argaste kritikerna av LSS i
allmänhet och personlig assistans i synnerhet.
I ett tidigare hårt
angrepp för några år sedan skrev Anna Dahlberg ett mycket argt inlägg där
kritiken kan sammanfattas i fyra huvudpunkter:
· Assistansen kostar för mycket
· Assistansen "stjäl" resurser från
annan välfärd
· Fusk och kriminalitet härjar vilt
· Statens kontrollmekanismer är alldeles för
svaga
Det nya inlägget var
i mångt och mycket en upprepning av tidigare inlägg i debatten nu hamnade emellertid även Jan Björklund i skottlinjen samtidigt som hon inte oväntat
hoppade på populistspåret. Anna Dahlberg skriver bland annat följande:
Det är ansvarslöst
att blunda för de stora missförhållandena kring assistansersättningen. Att Jan
Björklund (L) går i bräschen för denna populism är beklämmande.
Nu orkar jag inte analysera allt hon skrev men skulle Anna Dahlberg få
som hon vill skulle bland annat följande ske:
· Assistansreformen kommunaliseras
· Staten och kommunerna skulle få mycket större befogenheter än idag när det gäller
oanmälda hembesök mm
· Assistansjuristerna försvinner omgående vilket är liktydigt med
en enorm maktförskjutning till F-kassans och kommunernas fördel gentemot de
assistansberättigade.
Anna Dahlberg
symboliserar det sämsta inom svensk journalistik på "toppnivå". En
mycket obehaglig kombination av okunskap och misstankar mot hela idén med
personlig assistans. I och med att hon skriver och är samhällstyckare för landets
näst största tidning är hon tyvärr även en maktfaktor av rang.
Försäkringskassan
passade också på att ta fram storsläggan i form av pensionerade Försäkringsdirektören
Gunnar Johansson som frågar om "assistansen är en orimligt bra socialförsäkring"? En hel del av kritiken
är inne på samma spår som Anna Dahlberg - kostnaden skenar. Gunnar Johansson är
emellertid så vitt jag vet den första
eller före detta myndighetspersonen som helt öppet ställer personlig assistans
mot alla möjliga offentliga utgifter från försvar och polis till sjukvård.
Budskapet är glasklart - personlig assistans stjäl resurser från andra viktiga
offentliga åtaganden!
Den här meningen är verkligen motbjudande:
Är det så att rädslan för att ta impopulära beslut gör att politiska
beslutsfattare och debattskribenter agerar som om assistansersättningen vore en
helig ko?
Herregud, vilken värld
befinner sig Gunnar Johansson i? Assistansreformen håller på att rämna,
regeringen har bara sedan årsskiftet gett order till FK att "bryta
utvecklingen i antalet beviljade timmar" och gett direktiv till en LSS
utredning som han själv nämner som helt och hållet har fokus på att sänka
kostnaden . Hade varit intressant och
fråga honom hur många miljarder kr tycker det är rimligt att spara? Hur många
tycker Gunnar Johansson inte borde ha assistans som har det idag?
* Missa inte heller
morgondagens debatt i riksdagen om personlig assistans och LSS som sänds direkt på riksdagens hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar