Hur ska assistansreformen och LSS återupprättas? Börja med LSS §9a

Förfallet för rättighetslagen LSS har nu gått så långt att  det finns en stor risk att det inom en nära framtid kommer bli nästan omöjligt att bli beviljad personlig assistans eller kvala in till de andra LSS insatserna för personkrets 3. D  v s personer med  stora hjälpbehov i den dagliga livsföringen som inte beror på normalt åldrande.

Vi är alla överrens om att regeringens politik leder till fördärvet men hur ska det gå till att verkligen säkra intentionerna samt ta bort den åldersdiskriminerande 65 års gränsen och säkerställa att även övriga LSS insatser tillämpas som det var tänkt? Ett helt batteri med åtgärder krävs och jag ska gå igenom några av dem fram till julen. Det räcker ju inte med att vi bara konstaterar att det går åt skogen. Vi måste driva den processen själva för ingen annan gör det åt oss. På kort sikt stödjer jag och VIMPA kraven på nödstopp. Självklart måste direktiven till Försäkringskassan ändras också men det är bara  temporära nödåtgärder som inte löser de grundläggande problemen till att hela LSS håller på att rämna.

Någonstans måste vi börja och min första anhalt på den vägen blir att ändra LSS §9a som handlar om de fem grundläggande behoven. Det är ju domar i Förvaltningsdomstolarna som orsakat att tillämpningen av de fem grundläggande behoven har skärpts radikalt. Det femte behovet - ingående kunskap om brukaren tillämpas nu så snävt att inga personer med fysiska funktionsvariationer/funktionsnedsättningar kan hänvisa till det femte behovet överhuvudtaget när de grundläggande behoven bedöms.

Varför är det då så viktigt att denna paragraf ändras? Anledningen är att den är helt central för att man ska kunna bli beviljad statlig assistansersättning. Kommer man under 20 timmar/vecka i s.k. grundläggande behov beviljar ju FK NOLL timmar i statlig assistansersättning och FK är benhårda. Vi kommer inte ändra tillämpningen om inte lagen ändras upprepar myndigheten gång på gång.

Nästa intressanta och svårlösta fråga är - hur ska LSS §9a ändras i praktiken så det blir omöjligt att det kommer nya prejudicerande domar som flyttar oss tillbaka till ruta ett igen? Om det är något vi bittert fått lära oss sedan 2008-2009 så är det att rättigheterna i

 rättighetslagen LSS i själva verket vilar på en mycket bräcklig grund.

Själv tycker jag Liberalerna har en intressant idé som pratat om att införa ett sjätte grundläggande behov - delaktighet i samhället som skulle vara en dellösning. Fast det räcker inte heller då delaktighet i samhället antagligen skulle kunna tolkas på femtioelva olika sätt i domstol. Tänk på att rätten att äta inte är ett grundläggande behov idag om hen kan föra maten till munnen själv, inte ta på ytterkläder heller... Detta p g a prejudicerande dom i dåvarande Reringsrätten (numer Högsta Förvaltningsdomstolen)

Så hur ska då lagtexten utformas så att det en gång för alla står klart att äta med alla delmoment som tillagning, diskning etcetera faktiskt är ett grundläggande behov oavsett av vem och hur maten förs till munnen eller att ta på en jacka skor eller "finkläder" är lika mycket ett grundläggande behov som att ta på  kalsonger? Så är inte fallet idag. Jag tror att grunden måste vara artiklarna i CRPD konventionen. Hur exakt det ska utformas får skickliga assistansjurister titta på men CRPD måste vara grunden att utgå ifrån. Sen måste hela konventionen också bli lag också som jag skrivit om tidigare. Ett annat område  som reglerar personlig assistans sen måste titta på är Socialförsäkringsbalken kapitel 51 som reglerar personlig assistans som en socialförsäkring vilket blir ämne för ett annat blogginlägg.

* Hela regeringen, Ann-Marie Begler, Gunnar Johansson, Anna Dahlberg och alla andra som sparkar på vår  assistansreform. Personlig assistans är faktiskt inskriven i Socialförsäkringsbalken kapitel 51 den är inte en "förmån" utan en del av det svenska socialförsäkringssystemet. Och assistansen är i sin tur en del av rättighetslagen LSS. Den lagen kom till för att vi skulle kunna leva som andra, för att våra rättigheter skulle stärkas  och maktbalansen ändras till vår fördel mot kommunernas självstyre. Ni är tillsammans ansvariga för att förespråka en politik som leder tillbaka mot en mörk tid när vi var utlämnade till kommunernas godtycke.  Nu är det er skyldighet som demokratiskt valda politiker och tjänstemän med ansvar att förverkliga lagen och se till att LSS återigen blir den rättighetslag den är tänkt att vara.