Regering och Försäkringskassan - det är faktiskt en djup kris för både assistansreformen och hela LSS

 Jag är en rättighetslös person.

I ett enda mejl tog de rättigheterna ifrån mig.
Jag har ingen rätt att jobba på mitt drömjobb som generalsekreterare på Förbundet Unga Rörelsehindrade. Jag har ingen rätt att flytta hemifrån, bo själv eller leva det liv jag vill.
Jag har ingen rätt till frihet. 

Nora Eklöv

Regeringen drar åt snaran allt mer runt personlig assistans och ställer olika LSS insatser mot varandra. Allt fler förlorar möjligheten/rätten att leva som andra. En av alla de som drabbats är Nora Eklöv, aktiv i unga rörelsehindrade. Nora hade blivit erbjuden ett jobb som kanslichef hos Unga Rörelsehindrade i Stockholm. Detta innebar att Nora måste flytta till huvudstaden.

Nora har haft assistansen beviljad från hemkommunen. I somras deltog Nora i programserien Funk i Sveriges Radio och det blev en diskussion om vad som händer om Stockholms kommun inte beviljar personlig assistans, måste du flytta hem då?  Nu har det alltså hänt, Stockholms kommun beviljar inte någon personlig assistans och rycker därmed undan mattan för Nora Eklöv att ta jobbet i Stockholm. Detta är en skam för Sverige och surrealistiskt om man inte vetat hur verkligheten ser ut. Det blir allt svårare att bli beviljad personlig assistans, allt lättare och förlora den och att regeringen i nära samarbete med sin förlängda arm Försäkringskassan driver en intensiv och  obehaglig kampanj som trummar ut budskapet att personlig assistans "är för dyrt, kostnaden skenar och kriminaliteten härjar vilt".

I helgen uppmärksammade Aftonbladet ett ännu värre exempel på konsekvenserna av den allt hårdare tillämpningen. En MS sjuk kvinna hittades död på en handikapptoalett på en galleria i Malmö. Kvinnan hade tidigare ansökt om att få mer assistanstimmar men fått avslag + en kraftig sänkning av antalet beviljade timmar. Därför var kvinnan ensam. Hade hon haft assistans med sig hade inte detta inträffat.

Kvinna hittad död på handikapptoalett

I detta läge skriver Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler en debattartikel (som svar på stark mot en tidigare hårt kritiserad debattartikel) med budskapet att det minsann inte alls är någon kris för assistansreformen. Det är faktiskt en ren provokation mot alla de människor runt om i landet som får sina liv slagna i spillror och även vi som fortfarande har personlig assistans och ständigt får höra att "vi kostar för mycket pengar". Och det är faktiskt även riktigt irriterande när Stefan Löfvén i riksdagen står och säger att "regeringen värnar den personliga assistansen" samtidigt som den regering han basar över för den mest fientliga politiken hitills mot assistansreformen. Det var sannerligen inte "guld och gröna skogar" under alliansregeringen heller men så fientlig som den här regeringen var den definitivt inte.

LSS var tänkt att säkra vår rätt till självbestämmande, att kunna leva som andra, att inte behöva oroa oss för att det kommunala självstyret skulle vara överordnat våra rättigheter. Allt det håller nu på att raseras. Detta dessutom av en regering som leds av ett parti som säger sig stå i opposition mot alla orättvisor i samhället. Det är ett gigantiskt moraliskt haveri vi bevittnar för SAP.

 Runt om i landet finns tusentals personer, troligen tiotusentals personer när man räknar med alla LSS insatser som är rädda för att förlora den hjälp man har rätt till.  Emellanåt stöter man i sociala medier på kommentarer som undrar om regeringen ens vill att vi ska få leva alls? Om så bara en enda person känner så är det oerhört allvarligt. Varje ansvarstagande regering måste ta sådana signaler på största allvar. I annat fall får vi ett samhälle där förtroendet mellan oss som behöver hjälp och stöd och makten sjunker till absoluta nollpunkten,  ett sådant samhälle är ett samhälle som mår riktigt, riktigt dåligt, ingen borde vilja ha det. Med den politik som nu förs är vi med expressfart på väg dit.

Sammanfattningsvis - vad än regering, Försäkringskassan eller kommunerna säger. Assistansreformen och övriga LSS insatser befinner sig i en mycket, mycket allvarlig kris. Och krisen handlar inte bara om att rättighetslagen LSS urholkas i snabb takt utan också om en allt djupare förtroendekris mellan vi som är berörda och regering  - Försäkringskassan och kommunerna.