Lögner, förbannade lögner och statistik

"Det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik" (engelska orginalversionen):

"There are three kinds of lies: lies, damned lies, and statistics."

Ovanstående citat sägs ha myntats av den brittiska premiärministern Benjamin Disraeli på 1800-talet. Innebörden är att man med selektivt utvald statistik försöker bevisa något som  det egentligen finns mycket lite bevis för. Citatet passar bra in i regeringens och Försäkringskassans osmakliga kampanj mot assistansreformen. Ska belysa det med några exempel.

Nyligen presenterade Försäkringskassan en del statistik för att stärka Ann-Marie Beglers ståndpunkt att assistansreformen mår bra. Angående nybeviljande och avslag  skriver FK följande:

Varje år ansöker runt 2.500 personer om assistansersättning. Det senaste året har andelen som beviljas assistans sjunkit från 40 till cirka 30 procent. Denna minskning har flera orsaker. En är att det är vanligt att personer ansöker flera gånger efter att man fått avslag. En annan möjlig orsak är ett avgörande i Högsta förvaltningsdomstolen som innebär att en viss typ av assistans endast får ges till brukare med en psykisk funktionsnedsättning.

Det är sant att antalet som får assistans vid nyansökningar sjönk med drygt 10 % 2015, statistiken från Assistanskoll visar samma resultat. För mig  är det emellertid inget sundhetstecken att nästan 69 % fick avslag 2015. Hade FK velat ge en bild hur utvecklingen sett ut under ett längre tidsintervall  under låt oss säga senaste 10 åren framträder en annan bild.

Procentsatsen anger andelen som blev beviljad personlig assistans vid nyansökningar.

2006 67,4 %

2010 45,6 %

2015 31,2 %

Källa: Assistanskoll

Den långsiktiga trenden är solklar, andelen personer som blev beviljade personlig assistans sjunker stadigt. Varför presenterar FK statistik bara för senaste året? Tja, det ligger knappast i regeringens och FK-s intresse att belysa den långsiktiga trenden.

Om antalet beviljade timmar skriver FK följande:

År 2005 erhöll varje person som var berättigad till statlig assistans i genomsnitt 101 timmar assistans per vecka, år 2015 var motsvarande siffra 127 timmar. Preliminära siffror för 2016 visar på en fortsatt ökning av antalet timmar per brukare. Vi ser också en minskning av cirka 300 brukare hittills för 2016, vilket motsvarar tidigare variationer över kortare tidsperioder.

Antalet beviljade timmar ökar i genomsnitt svar ja. Hur förklarar FK det. Jo, så här:

I uppföljningen redogörs tre orsaker till timutvecklingen. Den första är att antalet timmar ökar för mottagare som redan har ersättningen. De söker igen och beviljas fler timmar. Den andra är att mottagare som beviljas ersättningen för första gången har ett allt högre genomsnitt är de som nybeviljats tidigare år. Den tredje är att den förändrade sammansättningen mellan personkretsar i sig ökar genomsnittet.

Det står emellertid ingenting om följande som med största säkerhet är den viktigaste anledningen till att antalet beviljade timmar i genomsnitt ökar:

Allteftersom andelen sökande som blir beviljade assistans stadigt sjunker och allt fler åker ur systemet säger all logik och sunt förnuft att följande skett:

Många  av de som förlorar assistansen har inte haft så många timmar beviljade försvinner ur systemet, kvar blir dem med de största hjälpbehoven. Resultatet blir givetvis att antalet timmar i genomsnitt stiger. Ingenting sägs heller om att det antal timmar som faktiskt beviljas med så gott som 100 % säkerhet faktiskt motsvarar berörda personers verkliga behov.

 Jag tycker vi är på tok för dåliga att påtala detta ganska enkla samband mellan ökat antal avslag och antalet beviljade timmar i genomsnitt. Räkna aldrig med att regeringen eller FK kommer att påtala det sambandet - det stämmer inte in i deras propaganda att jurister är främsta orsaken till att antalet beviljade timmar ökar.

Mer information om statistiken från Försäkringskassan

* Läs också Maria Mattsons utmärkta debattartikel i Dagens Samhälle om vilka attityder som råder i Rosenbad och regeringens ovilja att diskutera med brukarrörelsen:

Det är inte populism att försvara personlig assistans