Det är fortfarande långt väg kvar innan assistansreformen är säkrad

13 april kom en ny HFD dom som säger att sondmatning är ett grundläggande behov. En vecka senare fick Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler sparken och nu har även besparingsdirektiven till LSS utredningen tagits bort. Försäkringskassans rättsliga ställningstagande och många oklarheter kring beskedet om direktiven visar ändå att vägen är lång innan assistansreformens intentioner säkrats.

Positiva nyheter om personlig assistans är vi inte bortskämda med precis men fredagen 13 april 2018 var ett viktigt undantag. Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) meddelade i en ny dom (målnummer 682-17) att sondmatning är ett grundläggande behov. Efter att Försäkringskassan 2016 började tillämpa en dom om egenvård har ju sondmatning inte betraktats som ett grundläggande vilket är en starkt bidragande orsak till att så många förlorade statlig assistansersättning 2016-2017.

Domen är givetvis mycket glada nyheter för de direkt berörda och hela funktionsrättsrörelsen. Fler positiva nyheter följde kort därefter. Regeringen sparkade Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler, rättschefen Eva Nordqvist ska pensioneras om några månader och besparingsdirektiven till LSS utredningen togs också bort. Ändå är det mycket lång väg kvar innan assistansreformens intentioner säkrats. Tittar vi på domen från HFD kan vi konstatera att sondmatning anses vara ett grundläggande behov och att egenvård ska räknas som ett grundläggande behov som ger rätt till personlig assistans. Det finns tyvärr flera brasklappar som lämnar stort utrymme för tolkningar och godtycke:

1. Det måste finnas en koppling till de fem grundläggande behoven. Det femte behovet  – ingående kunskap om brukaren är dessutom redan kraftigt urholkat efter en HFD dom 2015. 

2.  Behoven måste vara integritetsnära - urholkat efter nämnda dom 2009

Domen är också tydlig med att HFD beviljar resning för att bedöma just sondmatningen. Därför var det för mig väntat att Försäkringskassan meddelade att myndigheten inte tänkte ändra sin syn på massage och liknande som fortfarande inte kommer att räknas som ett grundläggande behov. Däremot trodde jag att sondmatningen var helt skyddad nu men så enkelt är det inte enligt Eva Nordqvist. I en intervju i Assistanskoll hävdade hon bestämt att även sondmatningen måste bedömas individuellt om det är integritetsnära. Intervjun som gjordes strax efter avkunnad dom visade att FK tänkte tillämpa denna dom så strängt som det bara är möjligt.

Egenvård måste vara kvalificerat och integritetsnära

I en intervju med Assistanskoll riktar också juristen Mathias Blomberg hård kritik mot Försäkringskassan som enligt Blomberg i praktiken ger sig tolkningsföreträde före både HFD och Kammarrätten. Jag håller med, det är tyvärr helt i linje med hur snävt Försäkringskassan tolkat tidigare domar. Själv kan jag inte se ett enda fall där sondmatning inte skulle vara integritetsnära.

Att regeringen stryker besparingsdirektiven är mycket positivt och en stor framgång för en samlad funktionsrättsrörelse men det finns ändå mycket som är oklart. När det gäller synen på framtida kostnadsökningar tycker jag beskeden från Lena Hallengren var mycket otydliga. Min tolkning är att utredningen inte får lämna förslag som ökar kostnaden. I så fall innebär det i praktiken besparingar och det blir då omöjligt att få tillbaka assistansen för alla de personer som förlorat statlig assistansersättning. Hur ska det ska vara möjligt att föreslå lagändringar som tar bort effekterna från tidigare prejudicerande domar om kostnaden inte får öka?

Om assistansreformens enligt lagens intentioner ska återupprättas och säkras krävs en lång rad åtgärder. Det finns inte utrymme att gå igenom allt här, bland annat behöver Funktionsrättskonventionen (CRPD) status en egen krönika.

En rad väl genomtänkta ändringar i LSS lagen.

·   Lagändringar som undanröjer alla effekter från domarna i HFD 2009 (grundläggande behov), 2012 (egenvård), 2015 (femte grundläggande behovet) och 2017 (transporter, väntetid och kvalificerade hjälpbehov). När det gäller den sistnämnda domen anser Försäkringskassan fortfarande att delar av domen gäller även efter de tillfälliga lagändringarna, nämligen kvalificerade hjälpbehov.

·   Begreppet ”integritetsnära hjälpbehov” måste slopas helt och hållet.

·  De fem grundläggande behoven måste förtydligas så att alla delar i personlig hygien, matlagning, av/påklädning, matlagning faktiskt ingår. Idag är det ju t.ex. inget grundläggande behov att ta på sig en jacka eller skor.

·   Det femte grundläggande behovet måste finnas kvar så det omfattar både fysiska och psykiska funktionsvariationer – så är inte fallet efter ovannämnda HFD dom 2015.

·   Ta bort den åldersdiskriminerande 65 årsgränsen för att kunna bli beviljad personlig assistans.

När det gäller tvåårsomprövningarna som regleras i Socialförsäkringsbalken kapitel 51 måste stoppet bli permanent. Det betyder att begreppet omprövning endast vid ”väsentligt ändrade förhållanden” måste förtydligas. Vi ska aldrig kunna komma tillbaka till ett läge där nya domar återigen raserar tillvaron för tusentals personer.

Huvudmannaskapet måste en gång för alla förtydligas. Själv har jag länge ansett att staten ska finansiera assistansen till 100 %. Frågan är om det är realistiskt? Jag tror vi måste vara öppna för alternativ där flera aktörer delar på notan. STIL har ett intressant förslag som går ut på att enbart Försäkringskassan beviljar assistansersättning men kommunerna betalar mer än första 20 timmarna/vecka. Kanske ska landstingen betala en del för de personer som har stora behov av vårdkaraktär?

Och det viktigaste av allt – en reformerad LSS lag enligt de ursprungliga intentionerna måste ha stöd från både regeringspartierna och Alliansen. Det måste finnas en trygghet för oss oavsett vem som styr landet och assistansreformen får inte kommunaliseras

Thomas Juneborg