När jag föreläste om Independent Living Almedalen
tidigare i år och tog upp begreppet funktionsmaktordning ( d v s strukturer i samhället som leder till att
personer med funktionsvariationer diskrimineras) tog jag upp fyra exempel på
hur funktionsmaktordningen verkar.
1. Dålig
tillgänglighet leder till att alla kan inte delta i samhällslivet
2. Stat
och kommuner ger sig själva makten att påtvinga oss förnedrande
behovsbedömningar för att få hjälp (det "villkorade samtycket")
3. Vi
är "tacksamma" besparingsobjekt.
4. Det
är socialt accepterat att beskriva oss som en kostnadsbörda.
I det här blogginlägget lägger jag till en femte
punkt - likgiltighet från samhället inför det faktum att personer med
funktionsvariationer/funktionsnedsättningar är diskriminerade - ekonomiskt,
socialt, politiskt kulturellt. Ska här ta några exempel som ligger ganska nära
i tiden.
· FUB
visade för några år sedan i sin rapport fångad i fattigdom att deras medlemmar i många fall tillhör Sveriges allra
fattigaste invånare. Och vad som är än värre för berörda personer, möjligheten
att någonsin lämna den absoluta bottennivån i inkomstligan är obefintliga.
Fattigdomen blir därmed strukturell. Men har vi någonsin läst en enda
ledarartikel som tar upp det orimliga i
att rika Sverige har accepterat en
situation där en del personer inte ens har råd att köpa kläder?
· 2014
visade MFD (Myndigheten för delaktighet) i en rapport - att psykisk och fysisk
ohälsa är 10 gånger mer utbrett hos oss än riksgenomsnittet. Ett mycket allvarligt
problem som inte ens hade notisvärde i media..
· MFD
har vid flera tillfällen visat statistik på att vi är mycket kraftigt
överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken. Säkert en starkt bidragande
orsak till det dåliga hälsoläget eftersom arbetslöshet, dålig ekonomi/fattigdom
brukar gå hand i hand med dålig hälsa. Var finns samhällsdebatten för att göra
något åt problemet?
· Jobbskatteavdragen
som infördes under alliansregeringen riktades bara till personer som jobbar
vilket betyder att många personer med funktionsvariationer inte såg röken av
några skattesänkningar. Det offentliga Sverige - den nuvarande regeringen,
alliansregeringen, riksmedia, samhällstyckare etcetera har inte visat något som
helst intresse
av att kompensera alla arbetslösa personer med funktionsvariationer för
uteblivna skattesänkningar. Resultatet - många av oss trillar ännu längre ner i
inkomstligan.
· Funkofobin
breder ut sig. Medias intresse för att belysa att denna form av rasism är ett
allt större problem? Mycket, mycket svalt är mitt omdöme.
Vad jag vill beskriva med nämnda exempel är att en
livlig samhällsdebatt är en förutsättning för att olika samhällsproblem ska
kunna lösas. Så länge dessa problem inte diskuteras kommer de aldrig att lösas
heller. Den nästan totala tystnaden kring de problem och exempel som jag nämnt
ovan är därför förödande om den strukturella diskrimineringen ska minska
markant. Likgiltigheten för våra frågor bidrar därmed till att cementera funktionsmaktsordningen
där vi tillsammans med andra minoriteter förblir marginaliserade.
* VIMPA har också skickat ett brev till
Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler där vi uttrycker vårt stora
missnöje med de unkna åsikter som förs fram i Debattartikeln i Dagens Nyheter 5
september. Vi väntar på svar.
* Harald Strand är oerhört kunnig vad gäller hela LSS
lagstiftningen och är en flitig skribent på FUB-s ReclaimLSS blogg som också är
min främsta informationskälla om vad som händer iden delen av LSS världen som
inte bara berör personlig assistans (Reclaim LSS skriver emellertid också om
personlig assistans), Harald skriver också löpande lektioner om LSS intentioner
på sajten HejaOlika (www.hejaolika.se) . Nedan är länkar till Haralds senaste artiklar som granskar myterna kring LSS och allmänna principer i LSS.
·
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar