måndag 26 september 2016

Funktionsmaktsordningens många ansikten

När jag föreläste om Independent Living Almedalen tidigare i år och tog upp begreppet funktionsmaktordning ( d  v s strukturer i samhället som leder till att personer med funktionsvariationer diskrimineras) tog jag upp fyra exempel på hur funktionsmaktordningen  verkar.

1.  Dålig tillgänglighet leder till att alla kan inte delta i samhällslivet

2.  Stat och kommuner ger sig själva makten att påtvinga oss förnedrande behovsbedömningar för att få hjälp (det "villkorade samtycket")

3. Vi är "tacksamma" besparingsobjekt.

4. Det är socialt accepterat att beskriva oss som en kostnadsbörda.

I det här blogginlägget lägger jag till en femte punkt - likgiltighet från samhället inför det faktum att personer med funktionsvariationer/funktionsnedsättningar är diskriminerade - ekonomiskt, socialt, politiskt kulturellt. Ska här ta några exempel som ligger ganska nära i tiden.


·  FUB visade för några år sedan i sin rapport fångad i fattigdom att deras medlemmar i många fall tillhör Sveriges allra fattigaste invånare. Och vad som är än värre för berörda personer, möjligheten att någonsin lämna den absoluta bottennivån i inkomstligan är obefintliga. Fattigdomen blir därmed strukturell. Men har vi någonsin läst en enda ledarartikel som tar upp det orimliga i  att rika Sverige har accepterat en  situation där en del personer inte ens har råd att köpa kläder?

·  2014 visade MFD (Myndigheten för delaktighet) i en rapport - att psykisk och fysisk ohälsa är 10 gånger mer utbrett hos oss än riksgenomsnittet. Ett mycket allvarligt problem som inte ens hade notisvärde i media..

·  MFD har vid flera tillfällen visat statistik på att vi är mycket kraftigt överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken. Säkert en starkt bidragande orsak till det dåliga hälsoläget eftersom arbetslöshet, dålig ekonomi/fattigdom brukar gå hand i hand med dålig hälsa. Var finns samhällsdebatten för att göra något åt problemet?

·  Jobbskatteavdragen som infördes under alliansregeringen riktades bara till personer som jobbar vilket betyder att många personer med funktionsvariationer inte såg röken av några skattesänkningar. Det offentliga Sverige - den nuvarande regeringen, alliansregeringen, riksmedia, samhällstyckare etcetera har inte visat något som helst intresse av att kompensera alla arbetslösa personer med funktionsvariationer för uteblivna skattesänkningar. Resultatet - många av oss trillar ännu längre ner i inkomstligan.

·  Funkofobin breder ut sig. Medias intresse för att belysa att denna form av rasism är ett allt större problem? Mycket, mycket svalt är mitt omdöme.

Vad jag vill beskriva med nämnda exempel är att en livlig samhällsdebatt är en förutsättning för att olika samhällsproblem ska kunna lösas. Så länge dessa problem inte diskuteras kommer de aldrig att lösas heller. Den nästan totala tystnaden kring de problem och exempel som jag nämnt ovan är därför förödande om den strukturella diskrimineringen ska minska markant. Likgiltigheten för våra frågor bidrar därmed till att cementera funktionsmaktsordningen där vi tillsammans med andra minoriteter förblir marginaliserade.



VIMPA har också skickat ett brev till Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler där vi uttrycker vårt stora missnöje med de unkna åsikter som förs fram i Debattartikeln i Dagens Nyheter 5 september. Vi väntar på svar.




* Harald Strand är oerhört kunnig vad gäller hela LSS lagstiftningen och är en flitig skribent på FUB-s ReclaimLSS blogg som också är min främsta informationskälla om vad som händer iden delen av LSS världen som inte bara berör personlig assistans (Reclaim LSS skriver emellertid också om personlig assistans), Harald skriver också löpande lektioner om LSS intentioner på sajten HejaOlika (www.hejaolika.se) . Nedan är länkar till  Haralds senaste artiklar  som granskar myterna kring LSS och allmänna principer i LSS.




 



·       

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar