Vi måste på allvar våga ifrågasätta 65 årsgränsen för att bli beviljad personlig assistans

När LSS trädde i kraft fick man bara behålla sin personliga assistans fram till 65 årsdagen, sedan var det hemtjänst, alternativt gruppboende - institution eller hjälp från anhöriga som gällde. Från och med 2001 får man behålla sin assistans livet ut, under förutsättning att man blivit beviljad den innan man fyller 65 år. Även om man är beviljad personlig assistans kan man inte få antalet beviljade timmar utökade även om hjälpbehovet ökar efter 65 årsdagen.

Att gränsen fortfarande finns kvar får många gånger absurda konsekvenser. För en tid sedan hade SVT ett reportage om ALS sjuke Håkan Sandberg. Håkan fyllde nyligen 65 år. Sjukdomen gör att han successivt blir allt sämre, inom några år kommer Håkan att behöva avancerad andningshjälp, s.k. tracheotomi för att förlänga livet. För att han ska kunna bo kvar i hemmet krävs då dubbel assistans, dygnet runt. Men eftersom Håkan fyllt 65 år har han ingen möjlighet att få den dubbel assistans som han behöver för att kunna leva ett värdigt liv. Håkan kallar det själv - en modern form av ättestupa.

Som läget är nu är det kört att han kan bo kvar hemma med tracheotomi. Teoretiskt skulle kommunen kunna bevilja hjälpen som behövs för att Håkan ska kunna bo kvar i hemmet med bibehållen "enkelassistans" I praktiken sker det aldrig då man hänvisar till resursproblem och att den hjälp som behövs kräver väl utbildad personal etcetera. Framtiden för Håkan blir därför vistelse på sjukhus livet ut, såvida han inte avstår från Tracheotomi men då kommer han avlida inom några år.

Det här är inte värdigt ett land där man har stiftat en lag som säger att personer med stora funktionsnedsättningar har rätt att leva som andra och även ratificerat FN konventionen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Håkans fall är inte unikt på något sätt men när det kommer ut i offentligheten ger det ett ansikte på hur svåra konsekvenserna kan bli av 65 årsgränsen samt att man inte kan få utökat antal timmar efter 65 årsdagen.

Handikapprörelsen måste på allvar våga ifrågasätta denna gräns gentemot motsträviga politiker. Vi får inte vara rädda för skeptiker och hårdnackade motståndare till hela LSS reformen som förmodligen skulle kalla oss kravmaskiner som "begär för mycket", att "vi har inte råd" etcetera. Vi har faktiskt FN på vår sida. Rätten till personlig assistans finns inskriven och där finns inte ett ord som antyder att den rätten upphör om man behöver det, först efter 65 årsdagen. Även läkare ifrågasätter åldersgränsen alltmer, t.ex. beroende på att vi lever allt längre och dagens pensionärer generellt lever ett mycket aktivare liv idag än vad fallet var när LSS lagen trädde i kraft.

Angående argumentet att det kostar för mycket skulle det i Håkans fall faktiskt vara mycket billigare att han får dubbelassistans än permanent sjukhus eller vårdhemsvistelse då det är mycket dyrare. Lise Lidbäck, Neuroförbundets ordförande skriver t.ex. en vårdplats på en intensivvårdsavdelning kostar minst 40 000 kr/dygn, schablonbeloppet för personlig assistans är för närvarande 280 kr/timme. Att ge Håkan dubbel assistans dygnet runt kostar alltså 560 kr/timme * 24 timmar = 13 440 kr/dygn. Vid sidan av att Håkan får ett värdigt liv är det alltså en både moralisk och ekonomisk vinst för samhället att ge Håkan och andra i liknande situation den assistans man behöver.

Hela artikeln om Håkan

* 18 oktober är det dags för den stora LSS festen i Stockholm. Efter att ha deltagit i LSS20 både i Riksdagen och Almedalen är det självklart att jag kommer vara med. Det kommer att bli en härlig tillställning med musik, mingel mm. Hoppas att många  som följer min blogg deltar.

Det finns fortfarande platser kvar, boka biljetter kan man göra här:

Anmälan till LSS festen