Seminarium om LSS - Målsättningen som försvann

I samband med Handikappförbundens årliga kongress nyligen anordnade man ett seminarium om tillståndet för LSS lagstiftningen, den pågående urholkningen, varför det ser ut som det gör och vad som bör göras för att vända utvecklingen. Deltagare var bland annat Eva-Nordin Olsson (Aspberger förbundet), funktionshinderforskaren Barbro Lewin och Camilla Skjöld (Akademikerförbunden, SSR)

För vi med personlig assistans är det domen från Regeringsrätten 2009 central när det gäller försämringarna. Moderatorn Elisabeth Langran tog också upp en rad andra domar som haft stor betydelse för urholkningen av de andra LSS insatserna, som t.e.x. merkostnad för ledsagare, urholkning av hur stora LSS boende får vara och en dom som ger kommunerna rätt att "vid behov"  tvinga människor att flytta mellan olika kommuner.

Många intressanta aspekter togs upp när det gäller att förklara utvecklingen. De viktigaste:

·   Hela attityden till LSS bland politikerna har ändrats. Från en mycket positiv inställning på 90-talet till pessimism idag där problem i form av kriminalitet och höga kostnader .hamnar i centrum.

·   Man har mer och mer gått ifrån grundtanken med LSS - självbestämmandet med goda levnadsvillkor.

·  Allt för stor makt hos jurister som genom sina domar sätter ramarna för hur lagen ska tolkas samtidigt som kunskapen om såväl LSS, Handikappkonventionen mm är förfärande låg. Politiken har helt enkelt kapitulerat inför juridiken.

·  Från fackligt håll (SSR) som organiserar handläggarna menar man att många medlemmar upplever en vanmakt. Många medlemmar uppger att tillämpningen/praxis inte följer intentionerna. Många handläggare uppger att man känner en press från cheferna att "hålla budgeten". Ambitionen att ge hjälp efter behov får ge vika för krasst budgettänk vilket leder till att man helst ska ge så lite hjälp som möjligt, helt emot intentionerna med LSS.

·  Ekonomen Jan-Erik Nyberg konstaterar att främsta anledningen till urholkningen är att politikerna anser att LSS är för dyrt. I Sverige finns en "överideologi" som han kallar "håll budgeten till varje pris"!

Vad ska man då göra för att ändra på utvecklingen? Några förslag var:

·  Inställningen att hålla budgeten är överordnat rätten till hjälp måste bort.

·  Översyn av hela LSS lagstiftningen.

·  Återta politikens roll före juridiken.

·  Kompetensutveckling på alla nivåer från handläggarna upp till riksdagspolitikerna.

·  En allvarlig debatt om hur ser vi på begreppet mänskliga rättigheter? Vad innebär det i praktiken, vad är det för samhälle vi vill ha?

·       Mångfald berikar samhället.

·   Trycka på LSS intäktssida - visa på hur många jobb skapas, sjunkande vårdkostnader, människor som kommer ut i arbetslivet mm.

·  Enhetlig modell för behovsbedömningen vilket saknas idag med flera huvudmän.

Om man ska summera alltihop så var det mycket bra som blev sagt. Kanske p g a tidsbrist gick, enligt man ändå inte till botten med t.ex. juridikens roll. Att deras starka makt över tillämpningen måste brytas är en självklarhet men hur ska det gå till i praktiken?

 Jag har berört följande tidigare men tar det en gång till:

Visst, jag är inte emot en översyn av LSS och en ändring av LSS § 9a är absolut nödvändig om vi ska börja återupprätta LSS intentioner. Men det bryter inte på något sätt juristernas makt över våra liv. Varför? Även när denna ändring eller än genomgripande förändring av hela LSS är genomförd kommer det även i framtiden dyka upp nya rättsfall med risk för nya hårresande domar och då är vi tillbaka på ruta ett igen. Jag har ingen juristutbildning men min övertygelse är ändå att ska intentionerna säkras långsiktigt måste man skapa ett regelverk som säkerställer att ändrad rättspraxis aldrig någonsin kan användas som motivering att ge avslag på eller dra tillbaka redan beviljade insatser när hjälpbehovet är oförändrat.  

Man borde också tagit upp att det är hög tid att "Handikapp konventionen" blir svensk lag.

Hela Seminariet