11 juni är det dags för omprövning om rätten till Full Delaktighet

För ungefär en vecka sedan damp det så ner det väntade brevet från Försäkringskassan. Det är dags för en ny omprövning om min rätt till personlig assistans. Brevet var i och för sig väntat då det gått ganska exakt 2 år sedan mitt nuvarande beslut började gälla. Jag minns fortfarande den där maj dagen 2013 då jag fick brevet om den nya omprövningen. Det hemska formuläret där svenska staten via FK ville veta precis ALLT om hur mitt vardagsliv såg ut. Det kändes som att man blev avklädd in på bara skelettet, har aldrig känt mig så förödmjukad. Jag har många gånger tänkt - hade samhället accepterat så förnedrande behandling av andra grupper i samhället som behöver hjälp? Mitt svar är ett bestämt nej!

Under senaste året hade ju FK ändå kommit med signaler om att fruktade tvåårsomprövningarna skulle förenklas - dock under förutsättning att man redan är "inne i systemet", d v s redan beviljad insatsen. Och man har faktiskt hållit Att det verkligen blir så även för min del framgår tydligt i brevet. 11 juni kommer en handläggare att ringa för att prata om mitt behov av personlig assistans, har läget förändrats. Inget jätteformulär på 20-25 A4-sidor, ingenting om att gå igenom samma helvete en gång till och det känns positivt så klart för egen del. Jag räknar inte med att det blir några problem att behålla alla timmar jag behöver.

Sen är frågan, ska man verkligen behöva bli omprövad vartannat år? Jag har visserligen inga problem med omprövningarna (som är inskrivna i Socialförsäkringsbalken) så länge det bara är en formalitet men svenska staten har faktiskt femtioelva intyg på att Thomas Juneborg, född 1976 har en CP skada med en omfattande funktionsnedsättning som är livslång. FK kommer i samtalet inte att få reda på ett enda dyft om mina hjälpbehov som man inte redan vet...

Jag har funderat en del och kommit fram  till att det borde inte vara någon avancerad juridisk manöver att ändra bestämmelserna om tvåårsomprövningarna i Socialförsäkringsbalken 51  kap § 12. För närvarande står det följande:

Rätten till assistansersättning ska omprövas sedan två år förflutit från senaste prövningen och vid väsentligt ändrade förhållanden.

Man borde kunna skriva in att om det finns intyg på att hjälp/stödbehovet inte kommer minska gäller beslutet inte 2 år utan tills vidare.

Samtidigt som det blivit förbättringar för egen del finns det flera tusen personer runt om i landet i samma livssituation som helt eller delvis har förlorat sin assistansersättning, somliga blir inte beviljade den p g a åldersskäl (65 års - gränsen). Samtidigt verkar mörka krafter i samhället vill vrida klocka tillbaka där vi ska vara nöjda med det allra nödvändigaste för att överleva, Kampen går vidare.

* Maria Johansson som tidigare varit förbundsordförande för DHR har blivit vald till ny ordförande i Lika Unika - Federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.

Som ordförande berättar Maria att hon tänker jobba hårt för att få igång en nationell seriös debatt om rättigheter med ett funktionshinderpolitiskt perspektiv.

Lika Unikas artikel om utnämningen