onsdag 3 juni 2015

Fyra olika skäl till att skriva in FN-s handikappkonvention i den svenska lagstiftningen

2009 ratificerade Sverige FN-s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Sverige förband sig därmed att följa intentionerna i konventionen vilket bland annat innebär att lagstiftningen och tillämpningen av de svenska lagarna som rör konventionen måste följa dess intentioner. En annan viktig princip är att man får inte försämra redan uppnådda rättigheter. Istället ska det motsatta gälla att hela tiden sträva mot förbättringar. Däremot är konventionen inte inskriven i den svenska lagstiftningen vilket får en hel del konsekvenser.

Vi som är aktiva i funktionshinderrörelsen torde vara eniga om att Sverige bryter mot konventionen dagligen. Och vi har medhåll av t.ex. MR experten Thomas Hammarberg som bestämt hävdar att den pågående urholkningen av LSS och assistansreformen är ett tydligt exempel på att vi går emot den grundläggande principen att uppnådda rättigheter inte får försämras.

Jag är inte så naiv att jag tror att allt kommer flyta perfekt bara för att konventionen blir svensk lag. Likväl borde det vara högprioriterat att den blir det. Det finns minst fyra viktiga skäl:


1.     Det faktum att Sverige har undertecknat konventionen borde också göra att den blir en del av svensk lagstiftning.

2. Konventionen handlar om mänskliga rättigheter för en stor minoritet i samhället . Vi med funktionsvariationer är alla mer eller mindre i behov av stöd från samhället. För vi med personlig assistans är stödet från samhället helt avgörande om vi ska kunna leva ett liv med fullt självbestämmande. Sverige har sedan många år tillbaka en mycket hög "svansföring" när man talar om mänskliga rättigheter i andra länder. De höga ambitionerna där borde gälla även på hemmaplan.

3. Om Sveriges regering och riksdag upphöjer konventionen till svensk lag visar man att man menar allvar med att fullt ut förverkliga MR för alla personer med funktionsvariationer..

4. Med konventionen inskriven i den svenska lagen blir det mycket enklare för funktionshinderrörelsen att använda den som påtryckningsmedel samt hänvisa till den i domstolsärenden. I dagsläget kan vi nämligen inte använda oss av den i domstolsärenden eftersom konventionen formellt sett inte är svensk lag.


Som sagt, vi kan knappast förvänta oss att allt kommer fungera perfekt den dagen Konventionen förhoppningsvis blir svensk lag. Däremot är min övertygelse att maktbalansen mellan vi på ena sidan och politiker, myndigheter och allmänt mörka samhällskrafter på den andra skulle förskjutas rejält till vår fördel. Det skulle rimligen bli mycket svårare för t.ex. kommunerna och FK att gå runt det centrala juridiska begreppet gynnande besluts negativa rättskraft, d v s att en rättighet, förmån får inte försämras om det inte skett stora förändringar i behovet av stöd och hjälp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar