Johanna Wallgren och andra skulle aldrig behöva vara beroende av kommunen för att få assistans

Johanna Wallgren, 26 år gammal bor i Södertälje. Johanna föddes med ryggmärgsbrock, har kognitiva problem  och därmed livslånga funktionsvariationer, hon är också beroende av personlig assistans. Senaste året har Johanna drabbats av andningssvårigheter vilket leder till att hjälpbehovet har utökats.

När Johanna och mamman Gabriella sökte om en utökning av kommunen blev det nej och inte bara det, hjälpen drog in helt och hållet, Johanna ansågs plötsligt inte tillhöra någon av LSS 3 personkretsar alls!

Efter många turer och dom i Förvaltningsrätten har Johanna nu fått tillbaka samma antal timmar som hon hade innan kommunen drog in assistansen (22 timmar/vecka). I domen skriver man bland annat:

Förvaltningsrätten ansåg att Södertälje kommun frångick principen att en förmån kan får försämras ("gynnande besluts negativa rättskraft) om det inte skett stora minskningar i hjälpbehovet. Johannas Fall är tyvärr som vi alla vet tyvärr allt vanligare i ett land där det finns en lag som säger att vi har rätt till personlig assistans och goda levnadsvillkor. Johannas fall är också ett typexempel på ett grundläggande systemfel - Johanna borde egentligen aldrig behöva vara beroende av Södertälje kommuns välvilja.

Med tanke på de funktionsvariationer Johanna har borde hon ha rätt till mycket mer än de 22 timmar/vecka hon har haft. Försäkringskassan nämns aldrig men om assistansreformen fungerat som det var tänkt borde hon med lätthet nå över 20 timmar/vecka i grundläggande behov och därmed vara beviljad assistans från Försäkringskassan, inte kommunen. Johannas fall är ett exempel deprimerande exempel på vad som ofta händer när staten via FK inte vill/förmår ta sitt ansvar och man blir utlämnad till kommunernas godtycke.

Det fungerar ju så att hamnar man under den fruktade 20 timmarsgränsen i grundläggande behov/vecka blir man beviljad NOLL timmar i statlig assistansersättning. Om man sedan söker i den kommun bor i så finns det ingen gemensam tolkning av LSS från Sveriges 290 kommuner. Varje kommun är därmed fria att göra sina egna tolkningar av lagen och hur den ska tillämpas. Är det rättssäkert?

Givetvis inte, det blir rena lotteriet beroende på var man bor i landet och det är helt oacceptabelt! Rätten till hjälp får aldrig vara beroende på om man bor i Trelleborg eller Kiruna. Ytterligare en faktor som spelar in är ju kommunernas, genom åren synnerligen kyliga inställning till hela LSS lagen. Om man tänker på att de var kritiska redan på remisstadiet, att svångremmen dras åt allt mer runt andra kommunala angelägenheter som skolan och äldreomsorgen borde tyvärr ingen vara förvånad när fall som Johannas blir offentliga (det verkliga antalet som drabbas är givetvis mycket, mycket högre än de som massmedia tar upp).

Min slutsats blir att kommunerna är direkt olämpliga som huvudmän för personlig assistans och det är frågan om de ska sköta någon LSS insats alls. Varför - vi med personlig assistans och andra LSS insatser är en minoritet av alla som behöver hjälp, alla som går i skolan etcetera. När osthyveln tas fram är det därför givet att vi blir en utsatt grupp. Många åtgärder behöver vidtas för att säkra LSS och assistansreformens intentioner. En av dem är att slopa systemet med flera huvudmän - det måste vara staten som är ensam huvudman för assistansen. Så länge det nuvarande systemet finns kvar kommer stat och kommuner att försöka lämna över kostnaden till den andra parten.

Hela artikeln om Johanna