Stockholms läns landsting vill införa skatt/avgift på innehav av permobil eller andra el - hjälpmedel

Merkostnadsprincipen har varit viktig i svensk funktionshinderpolitik, d vs du ska inte ha merkostnader p g a funktionsnedsättningen. Hjälpmedlen är i regel gratis också och för de som har stora merkostnader p g a t.e.x. höga vårdkostnader finns den s.k. Handikappersättningen som ska täcka de utgifterna.

Nu vill emellertid Stockholms län införa en avgift på drygt 1000 kr/år för de personer som har permobil eller annat el - hjälpmedel d v s man frångår merkostnadsprincipen. På facebook har man diskuterat om det är en skatt eller avgift? "Lagtekniskt" är det en avgift:

·  Skatt är något man betalar in till det allmänna för att stat, kommun och landsting ska finansiera sina verksamheter, det är inte givet att man får någon förmån tillbaka.

·  Avgift är däremot knuten till förmåner av olika slag - pensioner, sjukförsäkring mm.

För de som ska betala spelar det givetvis mindre roll vad det kallas, pengarna ska betalas, punkt.

En del kanske tycker att det inte är mycket pengar att betala 1000 kr/år är mycket för vad landstinget uppenbarligen ser som en "förmån". Och för de som jobbar och har hyggliga inkomster är det inte mycket pengar men verkligheten ser helt annorlunda ut för många som använder permobil. Har man bara garantipension + bostadstillägg är 1000 kr mycket pengar. Utöver själva rättviseaspekten där dålig ekonomi inte får avgöra om man har rätt till t.e.x. permobil finns det åtminstone tre tunga skäl till varför jag är emot avgiften:

·       Man frångår merkostnadsprincipen.

·   Jag tycker att oavsett om man bor i Stockholm, Kiruna, Trelleborg eller någon annanstans ska rätten till hjälpmedel med samma förutsättningar vara likadana.

·   Permobil, el-moppar mm är ett hjälpmedel för att kunna ta sig fram, ingen av oss har permobil eller el - moppe för att det är "coolt". Om jag tar mig själv som exempel. Om jag är utomhus kan jag flytta mig NOLL meter själv utan permobil, permobilen ger mig och många tusen människor till mycket större frihet och livskvalitet. Dessutom underlättar det för assistenterna.

Mycket av debatten jag följt på facebook har kretsat kring det orättfärdiga att ta ut avgiften. Själv anser jag frågan handlar om mycket mer än den aktuella avgiften. Jag ser en mycket oroväckande utveckling för framtiden.

Man frångår här merkostnadsprincipen, det är om det vill sig illa att öppna Pandoras ask. Om förslaget nu genomförs - det känns långt ifrån osannolikt att det här bara blir första steget. Man kanske höjer det nästa gång till 5000 kr/år? Kanske föreslår man att man själv ska betala kontant åtminstone 10 % av vad permobilen, vanliga rullstolar och andra hjälpmedel kostar att köpa in. Och i så fall blir det många som är riktigt illa ute. 10 % av kostnaden på en permobil handlar om 10 000 kanske 15000 kr man måste hosta fram och det är många som inte har en chans att få fram så mycket pengar själv. Vad får vi för samhälle då? Ja, inget jag vill ha i alla fall där fattigdom blir liktydigt med att inte kunna få de hjälpmedel man behöver.

Varför vill man då införa avgiften? Knappast för att det handlar om stora budgetförstärkningar i alla fall. Låt oss säga att 20 000 personer berörs, det ger 20 miljoner kr i ökade intäkter. Stockholms län Landstings totala budget år 2014 var 82 000 miljoner kr, 82 MILJARDER KR, 20 miljoner av detta är löjligt lite om man vill stärka budgeten. Förutom den allmänna trenden med besparingar på all offentligt finansierad välfärd, kan det vara så att landstinget tycker att berörda personer "förbrukar" för mycket el-hjälpmedel?

*Rättviseaspekten och mänskliga rättigheter är givetvis mycket viktiga när man ska bemöta försämringar som neddragningarna i assistansen och alla andra försämringar, det aktuella exemplet med avgifterna i Stockholm etcetera. Samtidigt menar jag bestämt att vi inte får vara rädda för att prata pengar med utan att man hamnar i en diskussion om att "vi köper argumentet att vi kostar för mycket pengar". I STILs bok Independent living 25 år i Sverige skriver  man bland annat följande om hur STILS dåvarande ordförande Sture Jonasson såg på saken:

Förslag från oss behöver vara  underbyggda med fakta, kostnadsberäkningar och förslag till prioriteringar annars kommer förslagen försvinna.

STIL måste också kunna vinna argumentationen med 

räknenissarna på finansen.

Jag instämmer helt.