Hög tid att slopa 65 årsgränsen för att kunna bli beviljad personlig assistans

Dagens åldersdiskriminering i personlig assistans är ohållbar i längden. Det är bara en tidsfråga tills Sverige dras inför Europadomstolen för detta

Adolf Ratzka

Som bekant kan man sedan 2001 behålla sin personliga assistans livet ut under förutsättning att man blivit beviljad den före 65 årsdagen. Efter 65 årsdagen kan man inte heller få antalet beviljade timmar utökat om behov av fler beviljade timmar uppstår. I FN-konventionen om mänskliga rättigheter är som vi vet rätten till personlig assistans till de personer som behöver det inskriven i artikel 19. Där står däremot ingenting om att rätten att bli beviljad den efter 65 årsdagen upphör! Nyligen skrev ingen mindre än legenden Adolf Ratzka en lång debattartikel i ämnet med titeln:

Nej till åldersbegränsningen av mänskliga rättigheter! Ja till personlig assistans efter behov inte ålder!

Adolf Ratzka anför följande skäl till att 65 årsgränsen måste bort:

·   Assistans är mer kostnadseffektivt än hemtjänst per timme.

·   Assistans ger mer nytta i form av självbestämmande och flexibilitet för användaren.

·   Assistans ger arbetstillfällen för grupper som har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden, tex bosatta svenskar som är födda i andra länder.

·  Dagens äldre är mer aktiva, förväntar sig mer självbestämmande och vill kunna leva som andra i samhället.

Som exempel på orimligheten i åldersgränsen tar Adolf Ratzka följande exempel:

Idag får man behålla assistansen livet ut om den beviljas efter t.e.x. en stroke före 65 års ålder. Om samma sak händer vid 66 års ålder får man nöja sig med kommunala insatser. 

Här är det viktigt och komma ihåg att det är stor skillnad i ambitionsnivån mellan LSS och SoL (Socialtjänstlagen), LSS talar om goda levnadsvillkor medan SoL nöjer sig med "skäliga levnadsvillkor" - det är en stor skillnad. Har man olycka att drabbas av en t.e.x. en stroke när man är 66 år har man idag alltså ingen laglig rätt att få mer än den nödvändigaste hjälpen från samhället = mycket stor sänkning av levnadsstandard och självbestämmande trots att FN-konventionen alltså inte nämner ett ord om någon 65 års gräns för att bli beviljad assistans!

Här måste vi bli tuffare i kraven på att den åldersdiskriminerande gränsen tas bort. Vi får inte vara rädda för diverse tyckare som trumpetar ut att vi är "kravmaskiner", att kostnaden för personlig assistans kommer att "skena bortom kontroll". Det handlar om den självklara rätten att kunna leva som andra. När det gäller kostnaden har f.ö. Expressen och andra tidningar redan sagt vad de tycker om personlig assistans...

Hur stor är då sannolikheten att kostnaden för samhället kommer stiga brant? Mycket liten eller obefintlig är min bedömning. Det grundar jag på följande:´

·   Bortsett från ett litet antal bedragare finns det ingen av oss som söker personlig assistans för skojs skull, samma sak skulle självfallet gälla våra pensionärer. Så långt som möjligt vill man klara sig själv.

·  Assistansen är mer kostnadseffektiv än hemtjänsten. Kostnaden/timme är drygt150 kr lägre.

·  Bättre hälsa. Det finns klara belägg på att hälsan hos oss med PA förbättrats markant = stora besparingar för sjukvården.  Viktigt och tänka på när antalet pensionärer ökar ganska snabbt. Man måste se till helheten, inte enskilda budgetposter. Tyvärr är det en bristvara hos dagens politiker.  

Jag tycker inte att hemtjänsten eller äldreboende ska bort som serviceform. Personer med mindre behov av hjälp nöjer sig säkert med hemtjänsten och tycker att man då klarar sig bra utan personlig assistans. En del vill på ålderns höst kanske bo i ett äldreboende ihop med andra hellre än ha än ha personliga assistenter när krafterna tryter allt mer. Det viktiga är att det i lag ska vara inskrivet att man har rätt att bli beviljad personlig assistans oavsett ålder om det finns behov av det som i exemplet med personen som får stroke. Ingen ska tvingas in på ett äldreboende om man hellre vill ha personlig assistans.

Kort och gott. Rörelsen måste sätta ner foten rejält. På vår sida sida har vi bland annat läkare, experter på mänskliga rättigheter, FN och vanligt sunt förnuft.