Fortsatt långsam minskning av antalet assistansberättigade

 När Magdalena Andersson hösten 2015 meddelade att regeringen tänkte spara in på utgifterna för assistansberättigade och sjukrivna för att finansiera hjälp till flyktingar från oerhört blodiga krig i Mellanöstern hade ungefär 16500 personer statlig assistansersättning. Kommande två åren minskade antalet personer med statlig assistansersättning med över 2000 personer.

Reformerna i Stärkt rätt till personlig assistans beräknades att åter ge ungefär 2000 personer rätt till statlig assistansersättning. Även om reformerna inte gick till botten med assistansreformens problem såg det ändå på papperet ganska lovande ut. Det gick i alla fall i rätt riktning efter flera år med nästan fritt fall. Nu vet vi att Stärkt rätt till personlig assistans tyvärr har blivit ett fiasko. Har bloggat om orsakerna till att det blivit så flera gånger. För egen del inser jag i efterhand att det var ett stort misstag att schabloner och föräldraavdrag ingick i reformerna. Då tyckte jag att det kanske – trots allt var nödvändigt – skulle åtminstone ett visst grundskydd som start. Borde ha insett att det inte skulle funka eftersom Försäkringskassan sedan lång tid tillbaka är inställda på att tillämpa allt som rör personlig assistans så strängt som möjligt – d v s inte alls som lagen var tänkt att fungera.

Ur ett demokratiskt perspektiv är det oerhört allvarligt att Försäkringskassan avvisar all kritik, även från utredaren Fredrik Malmberg och politiker om hur myndigheten använder s.k. dubbla föräldraavdrag. Jag håller med juristen Andreas Pettersson. Försäkringskassan ska inte ha någonting att göra med tillämpningen av reformen. Det har pågått ett maktmissbruk allt för länge.

Läget för assistansreformen senhösten 2024

Ca 2000 fler personer som är beviljade personlig assistans har istället blivit en fortsatt långsam nedgång i antalet personer beviljade statlig assistansersättning. En liten ökning skedde under sommaren men har bytts ut mot en fortsatt nedgång under hösten. I oktober var 13 331 personer beviljade statlig assistansersättning. Vi får backa ända till 2004 sedan antalet personer med statlig assistansersättning var lägre. Källa: Assistanskoll.se

Nu ska föräldraavdraget halveras. Det är ett steg i rätt riktning – frågan är hur mycket det kommer att påverka i praktiken? Åtminstone i teorin kommer fler barn få personlig assistans – bedömningen är ca 400 personer vilket är mycket positivt. När det gäller Försäkringskassans tillämpning med dubbla avdrag finns det faktiskt domslut på att myndigheten gör fel i både Förvaltningsrätten och Kammarrätten i Sundsvall. Kammarrätten har t.om gjort det vid två tillfällen. Juristen Jessica Gustavsson har i Heja Olika kommenterat;

Det gläder mig framförallt att se att Kammarrätten i Sundsvall bidrar med en positiv rättsutveckling. Vi är kanske inte bortskämda med detta, och jag ser fram emot att samtliga kammarrätter drar sitt strå till stacken för att skapa god vägledning i frågan.

Vet inte exakt hur FK bemött de här domarna. Eftersom det inte är HFD domar avvaktar man troligen men det är inte säkert att FK ens skulle följa det. Juristen Andreas Pettersson har tydligt visat hur FK väljer ”lämpliga domar” som prejudikat för att uppehålla den nuvarande tillämpningen, d v s säkerställa att besparingarna fortsätter.

När får vi se en verklig vändning med generösare tillämpning från Försäkringskassan och tills vidare kommunerna tills assistansreformen förstatligas? Min slutsats är att det aldrig kommer ske utan att behovsbedömningarna görs om i grunden. Och i denna helt centrala fråga finns inget svar från regeringen vad som kommer att hända. Av det som sipprat ut hittills är inte regeringen ens eniga om var gränsen ska gå för att beviljas statlig assistansersättning. Det verkar också uppenbart att det är Moderaterna som håller emot. Eller kanske mer konkret – Elisabeth Svantessons finansdepartement. Mitt intryck är att ansvarig minister Camilla Waltersson-Grönvall (M) ändå vill väl.

 

Behovsbedömningar och förstatligande

Frågan om nya behovsbedömningar går också hand i hand med förstatligande. Kan inte påpekas för många gånger:

Nya behovsbedömningar måste utgå från att hela hjälp och stödbehovet och det måste vara på plats innan staten tar över som ensam huvudman. I en intervju med Assistanskoll sa Anna Barsk Holmbom bland annat följande;

På sikt tror jag att ett förstatligande är bra och viktigt men om det skulle genomföras nu, utan att behovsbedömningarna är åtgärdade, kommer det att bli oerhört problematiskt för vissa grupper.

Innan ett statligt huvudmannaskap införs måste vi återgå till den helhetssyn som fanns när reformen infördes, när rätten till assistans innebar att man hade mer än 20 timmars behov av hjälp i komplicerade situationer, säger Anna Barsk Holmbom.

– Det borde vara självklart att det inte går att skilja minuterna som assistenterna t ex torkar den assistansberättigade efter ett toalettbesök från de minuter man står utanför toalettdörren och väntar. Hela situationen måste räknas!

Vägra acceptera förstaligande utan nya behovsbedömningar

Var ska gränsen gå för att få Assistansersättning i framtiden? Ett av Lars Lööws förslag i sin utredning om förstatligande ligger på 7 timmar/vecka i grundläggande behov. Nu vet ni att jag vill ha bort grundläggande behov helt och hållet men det ser mörkt ut. Så vitt jag vet driver inget riksdagsparti i dagsläget att de ska bort helt och hållet. Och så länge de finns kvar är 7 timmar/vecka för definitivt för högt. Av de förslag som finns till buds i utredningen måste funktionsrättsrörelsen enas om tre timmar/vecka i grundläggande behov är det enda acceptabla.

Bild: Jag berättar om aktuella händelser i assistansvärlden i samband med ett STIL möte i Jönköping.

I bakgrunden en blå powerpoint