Mycket positiva signaler att få assistansanvändare drabbats av Covid-19

När pandemin på allvar drog in över Sverige i mars fanns en oerhörd oro hos många assistansanvändare. Det handlade huruvida hen skulle överleva vid insjuknande, hur vi skulle skydda oss och att vi skulle bli bortprioriterade vid intensivvården i händelse av akut brist på platser. Riktlinjer från socialstyrelsen spädde på oron. Jag vidhåller att riktlinjerna inte var skrivna med udden riktad enbart mot funkisar, däremot ställde de enligt mitt synsätt potentiellt Covid 19 patienter mot alla andra med behov av intensivvård - funkisar och ”icke funkisar”.

Däremot har jag vad det verkar underskattat regionernas vilja att använda sig av riktlinjerna utan akut brist på platser. För några veckor sedan berättade flera tidningar i Södermanland att flera sjukhus gjort just det samt gått betydligt längre än Socialstyrelsens direktiv. Nu vet jag inte hur många som drabbats, funkisar och icke funkisar men det spelar ingen roll. Regionerna har inte rätt att bryta mot riktlinjerna, därmed är deras agerande olagligt.

* Sammantaget, Hur har det då gått för oss assistansanvändare när sommaren närmar sig? Ännu så länge finns ingen heltäckande statistik men mycket tyder på att antalet assistansanvändare som drabbats av Covid 19 är mycket lågt. De två största anordnarna Humana och Frösunda som tillsammans närmare 3000 assistansanvändare anlitat har hittills rapporterat endast 12 fall totalt. Jag blir mycket förvånad om statistiken för hela landet avviker nämnvärt därför att Humana och Frösunda är verksamma över hela landet.

Få fall av Covid-19

Siffrorna är mycket glädjande och borde dämpa mycket av oron som funnits tidigare. 12 fall bland nästan 3000 användare är en mycket låg siffra. Huruvida någon av dessa avlidit vet vi inte. Samtidigt läser vi om en mycket stor överrepresentation bland dödsoffer på äldreboenden och i hemtjänsten, totalt ha ca 75 % av alla avlidna bott på äldreboende eller haft hemtjänst. Här har Folkhälsomyndigheten, Regionerna och kommunerna misslyckats totalt. Anders Tegnell har ju gång på gång basunerat ut att det varit högsta prioritet att hindra smitta att ta sig in i äldreboenden…

Personlig assistans är alltså av allt att döma oerhört mycket bättre än hemtjänsten på att hindra smitta vid en pandemi. Varför? Det viktigaste svaret är ganska självklart:

Runt assistansanvändarna finns ett mindre antal personer, i hemtjänsten kan i värsta fall dussintals personer besöka hemmet under en enda vecka. Även i äldreboenden är omsättningen på personalen hög, ofta med usla arbetsvillkor. Självklart innebär det att smittrisken ökar – rejält.

Assistansen visar därmed att den på egen hand åstadkommer precis det som varit Folkhälsomyndighetens och kommunernas mål men som de misslyckats med i äldreboenden och hemtjänsten – att skydda känsliga personer mot att drabbas av Covid-19.

Det ger också mycket goda argument från vår sida. Personlig assistans ger inte bara mycket bättre livskvalitet och självbestämmande än hemtjänsten och skapar många jobb vilket gör det till en mycket kostnadseffektiv insats för samhället. Den är också ett utmärkt hjälpmedel att begränsa smitta vid pandemier vilket också sparar mycket pengar för samhället. Alltså win för både assistansanvändare och samhället. Det finns därmed inga seriösa argument för att personlig är för ”dyr”, tvärtom räddar den många liv vid en nationell kris och det är en god investering för alla berörda att satsa mer pengar på personlig assistans.

Under krisen har regeringen lanserat ett stort antal krispaket för att hindra ekonomin från att krascha. Notan är flera hundra miljarder kr och stiger snabbt. På sociala medier har jag märkt ett ganska stort missnöje med att vi inte har fått del av pengarna. Delvis stämmer det inte. Assistansanordnarna omfattas av statens skydd mot sjukskrivningskostnader och våra assistenter räknas in i gruppen samhällsviktiga yrken.

Anm.: I praktiken är det kommunerna som skyddas mot sjukskrivningskostnader eftersom de alltid betalar första 14 dagarna.

Å andra sidan, detta är en mininivå vad vi kan begära. Istället för att kritisera att vi inte får mer pengar borde blir mer offensiva och kräva att få mer av pengarna vid akuta kriser. Tänk på hur mycket alla möjliga verksamheter - kommuner. regioner, företag, kultur, media, idrott etcetera ropar efter mer pengar. Vi (=assistansanvändare + anordnare) nöjer oss i stort sett med att klaga på dålig information angående hur vi ska skydda oss smitta från Anders Tegnell & Co...

Detta kan t.ex. motiveras av att det inte är en självklarhet att vi får ha personlig assistans på sjukhuset, oro för att överhuvudtaget bli inlagd på sjukhus och att vi alla tillhör riskgrupper och allt som följer med det. Olika merkostnader har under pandemin uppstått t.ex. genom att det i många fall varit nödvändigt för anordnarna och arbetsledarna att beordra assistenter att arbeta vilket innebär ett ob-tillägg på över 100 % av grundlönen. Det skulle t.ex. kunna ske på följande sätt:

Vid pandemier är det viktigt att minimera smittrisken och samtidigt minska oron för oss att bli smittade. Permittera därför en del av arbetslaget som får ersättning från staten, d v s de omfattas av permitteringsstödet. Övriga assistenter får givetvis jobba mycket mer men då träder särskilda regler in som tillåter stora avvikelser från arbetstidslagarna samtidigt som lönen höjs rejält. Staten står givetvis för anordnarnas ökade kostnader.

Faktum är att flera Regioner nu tillämpar något som liknar det jag skissar på ovan för specialistundersköterskor i sjukvården. Så jag tycker inte det är en utopisk idé.

Specialavtal för Kommunal i vissa regioner