Nytt hårt angrepp mot personlig assistans

Inte nog med att dåliga nyheter från regering, domstolar och myndigheter avlöser varandra. Nu har en ledareskribent ånyo gått till hårt angrepp mot assistansreformen. Jag ska inte dölja vad jag verkligen känner - det pågår ett samordnat angrepp mot PA från politiker, myndigheter och massmedia med det uttalade budskapet att stopp - vi betalar inte mer för personlig assistans. Er rätt att leva som andra kostar för mycket.

Skribenten som heter Johan Rudström skräder inte orden precis och kallar personlig assistans en "ohållbar förmån". Därefter följer en "kavalkad" med kritik där budskapet är att reformens kostnader "skenar bortom kontroll", politikerna är för "fega" för att förslå rejäla åtgärder för att komma tillrätta med kostnadsutvecklingen. Kostnaden för assistansreformen ställs sedan mot bland annat sjukförsäkringen (en annan mycket viktig välfärdsreform). Att det inte nämns ett ord om alla jobb (en viktig kostnadsaspekt) som skapas och vad reformen betyder för oss behöver knappast tilläggas. I förbigående nämner han emellertid ett alternativ, utökat boendestöd:

Timmarna beviljas genom kontakter mellan familjen, assistansföretagen och kommunerna. Alla parter gynnas av att timmarna blir fler, även kommuner som då inte behöver utveckla andra stödformer, till exempel boendestöd. Kostnaden hamnar till slut hos Försäkringskassan och ökar år för år. Det handlar i år om ofattbara 100 miljoner assistanstimmar.

Att LSS är en rättighetslag går givetvis obemärkt förbi, jag slår också vad om att Konventionen om MR för personer med funktionsnedsättningar är något helt okänt för artikelförfattaren. Dessutom verkar han ha noll koll på hur omfattande kontrollerna är från Försäkringskassan innan man blir beviljad assistans överhuvudtaget.

När man läser den här typen av artiklar känner man sig verkligen ensam, motarbetad av allt och alla i samhället. Ingen ledareskribent kommer till undsättning som verkligen försvarar PA och våra rättigheter. Vi är bara en samling kostnadskrävande parasiter som inte tillför samhället ett dyft. Johan Rudström tar säkert avstånd från SD  men när det gäller synen på våra rättigheter - vad skiljer egentligen Johan Rudström från en genomsnittlig SD väljare och deras syn på kostnaden för invandring? Ingenting är mitt svar.

Hela ledareartikeln

Finns det då inget ljus i tunneln, inga ljuspunkter? Jo, det tycker jag definitivt. När jag deltog i STIL - konferensen kände jag hur oerhört mycket engagemang och  kunskap det finns, ett engagemang som blir tydligt på Facebook med. Allt engagemang måste emellertid bli mycket mer samordnat i rörelsen. Och då pratar jag inte bara om personlig assistans och LSS utan även andra mycket viktiga frågor som tillgänglighet, förverkliga Medborgargolvet, förbättra hälsan för oss mm. Tankar om hur samordningen ska förbättras för att komma framåt skulle kunna se ut återkommer jag till.

Det finns också politiker som tar frågan om personlig assistans och LSS på allvar. Nyligen presenterade riksdagspolitikern Maj Karlsson mfl en proposition i riksdagen med syfte att återupprätta LSS intentioner, bland annat genom att ändra LSS § 9a (de grundläggande behoven)

Riksdagsmotionen

*Pandora var i grekisk mytologi den första kvinnan på jorden. Hon skapades av smideskonstens gud Heifaistos. Av gudarnas budbärare Hermes fick hon en stor ask som hon under inga omständigheter fick öppna. Givetvis kunde  Pandora till slut inte stå emot frestelsen att undersöka innehållet. När hon lyfte på locket flög all världens olycka, sjukdomar och annat elände ut.

Vi har nu fått en "motsvarighet" till Pandoras ask i form av det förödande förslaget från ISF att goda levnadsvillkor och hjälpbehov med hjälp av diverse "experter" ska bestämmas utifrån en internationell mall, kallad ICF. Detta förslag får under inga omständighet bli verklighet. Det går rakt emot LSS intentioner och skulle innebära dödsdom för assistansreformen som vi känner den.

Och det skulle inte stanna där. Om det väl börjat använda det på assistansen kommer tillämpningsområdena säkerligen att bli fler och fler. Är det goda levnadsvillkor att ha en permobil, att få kraftigt subventionerade mediciner som inte är absolut livsnödvändiga (många av oss har mycket kontakter med sjukvården och äter en hel del mediciner)? Är det nödvändigt att ha serviceboende åt pensionärer? Skrämmande scenarior öppnar sig om förslaget förverkligas. Nu krävs en total mobilisering från funkisrörelsen att stoppa det.