Bestämmer "experter" vad som är goda levnadsvillkor demoleras intentionerna totalt med LSS

Intentionerna och ambitionerna med LSS beskrivs i § 5-8

§ 5 Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

§ 7, 2 st Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.

Det borde därmed inte råka någon tvekan om ambitionerna med LSS, möjligheten att leva ett självständigt liv med fullt självbestämmande - kunna leva som andra, kunna göra det alla tar för givet. Nu, när tumskruvarna dras åt allt mer kring LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet är det tyvärr ingen självklarhet längre.

I den med all rätt mycket hårt kritiserade rapporten från ISF nyligen ställer man detta på sin spets vilket jag strax återkommer till. I min och alla andra aktiva i funkisrörelsen är det en av lagens främsta styrkor just att det inte finns någon specifik  definition av vad som är goda levnadsvillkor. Varför det? Jo, alla kan nog enas om att goda levnadsvillkor handlar om att kunna bo i eget hem, ha hyfsad god ekonomi, bilda familj, odla sina intressen, etcetera. Sen är det väldigt individuellt. För somliga är goda levnadsvillkor att åka på solsemester till Thailand, andra att gå ut i skogen och plocka svamp eller gå ut på stan och ta några öl med vänner. D v s göra det som man själv tycker är viktigt för att leva ett bra liv, inte vad någon byråkrat eller politiker anser är goda levnadsvillkor utifrån en stelt utformad mall.

Så ser emellertid inte ISF på saken. Man menar istället att en "stor svaghet med lagen är att definitionen av goda levnadsvillkor är så vag". För någon vecka sedan intervjuades ISF projektledare Helena Höög av Assistanskoll och svarade följande på frågan varför det är ett problem? Svaret blev:

– Det blir svårt att veta om Försäkringskassan kan göra en rättssäker och enhetlig bedömning av behovet. Det kanske inte går att beskriva de här begreppen i detalj, men det borde finnas en ram.

– Eftersom det saknas definitioner finns ingen gräns för hur många timmar som kan beviljas. Om det inte är reglerat väger det som den sökande säger tungt.

Det faktum att lagen inte definierar goda levnadsvillkor anser Helena Höög också är en bidragande orsak till att "kostnaden ökar för snabbt", avsaknad av definition leder till att antalet timmar ökar, i klartext Försäkringskassan beviljar för mycket timmar.

Den viktigaste åtgärden man förslår är alltså att tillämpa en internationell mall, kallad ICF (International Classification of Functioning, Disability and Health). I korthet innebär det att hjälpbehovet i första hand inte ska avgöras av vad personen som söker personlig assistans eller har assistans själv anses vara viktiga hjälpbehov för att uppnå levnadsvillkor.. Detta ska istället avgöras av olika "experter" (sjukgymnaster, arbetsterapeuter mm) där ICF mallen är ett viktigt verktyg. Det är funktionsförmågan, inte det faktiska hjälpbehoven som är det primära. Detta förslag är förödande av flera anledningar:

·  Brukarens egen uppfattning av vad som är goda levnadsvillkor reduceras till noll och därmed även möjligheten att leva det liv hen vill själv.

·  Vi kämpar ständigt för att vi INTE ska ses som vårdtagare utan vilka samhällsmedborgare som helst. Går förslaget igenom innebär det många steg tillbaka, vi reduceras till vilka vårdpaket som helst utan egna ambitioner med livet. Jag menar att det innebär dödsdomen för assistansreformen som vi vill ha den.

För att uttrycka det diplomatiskt visar Helena Höög upp en usel förståelse om vad personlig assistans handlar om. Det visar sig bland annat i synen på synen på behovsbedömningarna som alltså ska utföras av "experter". En av "vinsterna" förutom (enligt Höög) bättre bedömningar skulle vara att man minskar de integritetskänsliga delarna om det utförs av experter. Jösses, vilken Star Wars planet kommer människan ifrån egentligen? För egen del (tror jag talar för alla andra också) skulle det kännas än mer förnedrande om man blev undersökt av "experter" som sedan avgör behovet av hjälp.

När jag läste om det här första gången var det första jag tänkte på ett av STIL - s seminarier i Almedalen som handlade om hur svenska staten genom åren haft en "förkärlek" för att utföra diverse medicinska experiment och undersökningar som vilat på minst sagt tvivelaktig etisk grund. De utsatta personerna har alla haft gemensamt att man setts som en belastning för samhället. ISF tankegångar, liksom det beryktade Hässleholmsförsöket är helt i linje med detta synsätt.

Finns det då inget positivt att säga? Är i så fall att ISF ser problem med det delade huvudmannaskapet. Det hamnar emellertid totalt i skuggan av att man samtidigt ser assistansen som vilken vårdverksamhet som helst och vår rätt till självbestämmande som helt sekundärt.

Assistansreformens intentioner är nu mer hotade än någonsin, hela rörelsen måste enas!

Hela intervjun med Helena Höög