Årets Almedalresa del 1

Min andra resa till Almedalsveckan är nu avklarad, det var tre härliga dagar i Visby med intressanta seminarier och suveränt svenskt sommarväder. Som planerat har jag besökt tre seminarier, två arrangerade av STIL och ett av Ifa. Här följer en sammanfattning av mina tre heldagar i Visby.

Det först seminariet jag besökte i tisdags arrangerades av Ifa och handlade om rättssäkerheten när 290 kommuner ska tolka och tillämpa LSS. Ifa -s ordförande Wilhelm Ekensteen inledde med en bakgrundhistoria hur assistansreformen kom till och hur intentionerna urholkats på senare år. Varför är huvudmannaskapet delat mellan stat och kommun? Wilhelms svar var att när lagen skrevs var tanken att staten skulle ombesörja stödet till de personer som var i störst behov av hjälp, man ansåg att det var rimligt att kommunerna tog ansvaret för de personer med mindre hjälpbehov, därav gränsen på 20 timmar i grundläggande behov/vecka för att få statlig assistansersättning. Wilhelm är självfallet en av funkisrörelsens största profiler men mellan raderna verkar det som att han är förvånad över hur utvecklingen ser ut i kommunerna. Det borde han inte vara.

Diskussionen fortsatte där även företrädare från bland annat socialstyrelsen, och folkpartiet deltog. Många uttryckte stark oro för urholkningen och att tillämpningen skiljer sig åt så mycket från kommunerna. Man diskuterade det minst sagt tvivelaktiga i att många kommuner upprättat egna riktlinjer hur man ska tillämpa lagen - många gånger med följden att självbestämmandet inskränks rejält. Kan t.ex. handla om att man sätter gränser även för även vardagliga nöjen som restaurang eller biobesök. Från kommunalt håll hävdade man att det är självklart att behoven ska styra men föga överraskande la man till att många små kommuner har en mycket dålig ekonomi vilket tyvärr medför besparingar.

En annan diskussion som kom upp var ett förstatligande av hela assistansreformen, d v s staten ska vara ensam huvudman. Det är något Folkpartiet förespråkar men som har svagt stöd i riksdagen som helhet. Jag hade tänkt och prata en del med  Anna Barsk Holmbom, Lilly Key mfl men det blev tyvärr inte så mycket av det då trängseln var rätt stor.

Debattpanalen i Ifa seminariet

* LSS, inklusive assistansreformen är som bekant en rättighetslag I det andra seminariet diskuterade STIL hur individuella rättigheter i välfärdssamhället kan stärkas. Susanne Berg (en klippa i panelen) och Jonas Franksson konstaterade återigen att försämringarna inte orsakats av lagändringar utan nya lagtolkningar och tillämpningar från Försäkringskassan och Högsta Förvaltningsdomstolen.

Varför är då personlig assistans och LSS så ifrågasatt och varför diskuteras mänskliga rättigheter (MR) så lite vad gäller invånarna i Sverige medan vi har desto högre svansföring när det gäller MR i andra länder? Här presenterades följande och mycket intressanta förklaringar av forskaren Andreas Pettersson:

·   I Sverige är vi oerhört stolta över vårt välfärdssamhälle. De klassiska mänskliga rättigheterna som yttrande, religions och föreningsfrihet, rättvisa rättegångar mm har man och betraktar än idag som en "basnivå" på MR. Vi har gått vidare och i och med utbyggnaden av välfärdsstaten passerat det "stadium" där det inte längre finns något behov av en debatt om MR. När vi kritiserar andra länder i framförallt "tredje världen" för bristen på MR beror det på att de inte ens uppfyllt "basnivån" - vårt samhälle däremot är mycket mer utvecklat.

·  Den andra förklaringen handlar om maktbalansen mellan stat och kommun som finansierar välfärden och medborgarna. LSS och personlig assistans ger ju mottagaren, d v s vi stor makt över hur vi vill att hjälpen ska utföras. Här finns det en röd tråd sedan 1930/40 talen som i korts drag handlar om att ju mer makt som medborgaren får över välfärdstjänsterna desto "lättare" måltavlor för kritik blir de. Här tog man hemtjänsten som exempel. Den är mycket mer styrd av kommunerna hur den ska utföras och därför är legitimiteten mycket större. Kort och gott - staten och kommunerna vet bäst hur hjälp och stöd ska utformas till de som behöver hjälp från samhället. Självbestämmandet är sekundärt.

Panelen i STIL-s seminarium

Hur ska man vända utvecklingen? Här rådde enighet om att man borde använde sig av juridiken mycket mer och driva rättsfall så långt det går. När jag funderat själv hemma vad som bör göras har jag skissat på en idé att införa en författningsdomstol som man har i t.ex. USA och Tyskland. Här ansåg man att författningsdomstolar lämpar sig mycket bättre i förbundsstater som USA och Tyskland är.

Efter avslutat seminarium pratade jag med Jonas Franksson (som vanligt lysande, denna gång som moderator) om planerna för arbetet med Medborgargolvet. Jonas berättade att mycket kommer att bestämmas i samband med de stora Medborgargolvträffen i Stockholm i slutet av september där jag kommer att delta. Träffade också för första gången Susanne Berg och Christine Bylund.

Fortsättning i morgon