Sammanfattning av det andra utkastet från LSS utredningen

Om förslagen blir verklighet backar vi tillbaka till en tid när personer med omfattande funktionsnedsättningar inte fick välja hur de ville leva

Funktionsrätt Sverige.

Förra veckan blev fler utkast i den pågående LSS utredningen offentliga. Assistanskoll har sammanfattat förslagen. Här är några av dem:

·   Staten bör vara ensam huvudman för personlig assistans, även för de med grundläggande behov under 20 tim./vecka. Kommunerna ska dock fortsätta att finansiera de 20 första timmarna för varje assistansberättigad.

·   Personlig assistans ska inte beviljas till barn under 16 års ålder. De ska istället kunna få en ny LSS-insats: ”Personligt stöd till barn”. 

• Enbart praktiska hjälpbehov ska ge rätt till assistans. Assistans ska inte ges för behov som förutsätter ingående kunskaper om den som får stödet (femte grundläggande behovet). Stöd ska istället ges genom en ny LSS-insats: ”stöd för behov som förutsätter ingående kunskaper om den enskilde”.
• Enbart praktiska hjälpbehov ska ge rätt till assistans. Assistans ska inte ges för behov som förutsätter ingående kunskaper om den som får stödet (femte grundläggande behovet). Stöd ska istället ges genom en ny LSS-insats: ”stöd för behov som förutsätter ingående kunskaper om den enskilde”.

·   LSS insatsen ledsagarservice tas bort och ska ingå i en ny LSS-insats: "Personlig service och boendestöd"

·  Det bekräftas från första utkastet att schablonen på 15 timmar/vecka aktiviteter som dagligt liv i hemmet, inköp, träning och fritidsaktiviteter som är en del av andra personliga behov. Fler timmar ska vara möjliga att söka.

·  Kommunerna ska ansvara för de tre nya LSS insatserna Personligt stöd till barn”, stöd för behov som förutsätter ingående kunskaper om den enskilde” och Personlig service och boendestöd (ska ersätta ledsagning).

·  OB tillägg ska inte finansieras vi schablonersättningen utan istället betalas ut separat från Försäkringskassan efter inskickad redovisning.

Assistanskoll sammanfattar grundligt

Positivt är förslaget om staten som ensam huvudman men som helhet är förslagen förödande och avskaffar i praktiken assistansreformen enligt ursprungsintentionerna. I praktiken betyder förstatligandet tyvärr väldigt lite

Ett antal förslag bryter direkt mot FN konventionen om MR för personer med funktionsnedsättningar (CRPD). Bland annat att barn under 16 inte ska få assistans alls. Den nya LSS insatsen Personligt stöd till barn kommer inte att kunna ersätta personlig enligt de rättigheter barn har i både CRPD och barnkonventionen.

 Varför ska schablonen sänkas om anhöriga är assistenter? Jag kan inte se det som något annat än ett uselt kamouflerat förslag som egentligen handlar om att det ska bli "mindre attraktivt" för anhöriga att vara personliga assistenter. Jag tycker det bryter mot både vår rätt att själva välja assistenter och en jämställd syn på det arbete assistenterna utför.

Den ålder diskriminerande 65 årsgränsen för att bli beviljad PA ska finnas kvar, det finns inget stöd för den i Funktionsrättskonventionen (CRPD).

 Jag kan inte se minsta ansats till att genomföra lagändringar som helt upphäver vare sig de fyra HFD domarna om personlig assistans (2009, 2012, 2015 och 2017) eller vandra domar som urholkat andra LSS insatser, Det betyder att det inte finns en vilja att återupprätta vare sig assistansreformens eller hela LSS intentioner. Det kommer bli lika svårt som innan att bli beviljad PA och läget kommer vara lika desperat som tidigare för de som redan förlorat PA eller ledsagning (det är högst oklart vad den nya LSS insatsen Personlig service och boendestöd) kommer att betyda för blinda och synskadade. Det verkar inte heller finnas några planer på att slopa de förhatliga tvåårsomprövningarna.

Vi ska aldrig acceptera att ledsagningen för synskadade och blinda tas bort. Samma sak att valfriheten tas bort för många med de nya LSS insatserna vilket i praktiken innebär en maktförskjutning från individerna till kommunerna. Precis det LSS var tänkt att motverka.

Angående besparingar. Som jag skrivit innan innebar beskeden i praktiken från Lena Hallengren i våras enbart att besparingarna inte ska ske så brutalt som Åsa Regnér önskade. Resultatet ser vi här. Utredaren Gunilla Malmborg hävdar att det i stort sett blir ett nollsummespel för staten och kommunerna, jag tror inte ett ögonblick på det, inte om de nya insatserna verkligen ska ersätta assistansen på ett tillfredsställande sätt. Om assistansen tas bort för barn innebär det att flera tusen personer flyttas från statligt till kommunalt ansvar. Ett stort antal personer tillkommer p.g.a. det femte grundläggande behovet tas bort.

Dessutom tycker jag det är helt fel att en ensam utredare med noll kunskap om våra och våra anhörigas levnadsvillkor får sköta utredningen. Vi borde satt ner klacken redan när utredningen sattes igång och krävt att utredningen skulle genomföras av flera personer med åtminstone någon representant från funktionsrättsrörelsen. Den här utredningen saknar i mina ögon en bred demokratisk förankring. Därför är jag tyvärr inte minsta överraskad av de förslag som kommer. De är som sagt ungefär vad jag väntade mig.

Den här utredningen måste förpassas till det enda ställe den ska höra hemma - i papperskorgen. ”Vi har det för bra och staten vet bäst attityden” lyser igenom lång väg.