Sammanfattning konkreta förslag från LSS utredningen och egna tankar

– Det är inte längre personlig assistans om assistansen inte täcker alla de behov som en person har

Susanne Berg, STIL

För någon vecka sedan fick vi ta del av en del av de förslag som LSS utredaren Gunilla Malmborg kommer att presentera. Sammanfattar de viktigaste punkterna och mina tankar kring det. Som väntat är det förslag som, om de genomförs fullständigt slår sönder intentionerna med hela rättighetslagstiftningen LSS.

 En schablon för alla med assistansersättning på 15 timmar per vecka utöver tiden för att få hjälp med grundläggande behov.

 Rätten till assistans för barn under 16 år försvinner. Barn under 16 år ska istället få stöd inom ramen för den nya insatsen personligt stöd till barn.

 Endast praktiska hjälpbehov ska berättiga till personlig assistans. Behov på grund av psykiska funktionsnedsättningar ska inte längre ge rätt till personlig assistans

 Insatsen ledsagarservice försvinner för att istället omfattas av den nya insatsen Personlig service och boendestöd.

Ingen ändring i de grundläggande behoven görs i synen på egenvård. Det betyder att andning eller sondmatning fortfarande inte kommer att bedömas som grundläggande behov av FK.

Femte grundläggande behovet försvinner helt (redan kraftigt skadeskjutet)

Kraftig begränsning av dubbelassistans genom att införa krav på att först göra en utredning kring hjälpmedel och bostadsanpassning.

Konsekvensanalys om vad som bland annat händer när femte grundläggande behovet tas bort och personer med psykiska funktionsvariationer saknas vilket är en skandal bara det.

En positiv sak finns. Staten ska vara ensam huvudman för personlig assistans men det hjälper inte oss någonting eftersom tillämpningen redan är slagen i spillror om förslagen genomförs.

En i stort sett samlad funktionsrättsrörelse har i en debattartikel i Svenska Dagbladet riktat förödande kritik från förslagen:

Fullständigt haveri i LSS utredningen

Utredaren Gunilla Malmborg anser inte att utredningen förslår stora försämringar. Gunilla Malmborg menar bland annat att funktionsrättsrörelsen ”missförstått” 15 timmars schablonen, den är inte definitiv på något sätt. Det ska fortfarande vara möjligt att få assistans om man jobbar, studerar eller lever ett aktivt liv. Den nya insatsen personligt stöd till barn ska ge mer ”träffsäkra insatser” - ett välkänt kodord för besparingar från Åsa Regnér tiden...

  Gunilla Malmborg kan knappast säga något annat, Jag har inte läst vad som faktiskt står konkret men likväl som en ren provokation för mig när utredaren påstår att det inte blir försämringar med dessa förslag. Vad är det med assistans för barn som inte är ”träffsäkert”?

Min första känsla när jag läste debattartikeln och sammanfattningen av alla försämringar var en stor sorg att vi 2018 inte kommit längre, att det överhuvudtaget läggs konkreta förslag som ska frånta oss möjligheten att leva som andra enligt LSS intentioner. I ett välfärdssamhälle och ett av världens rikaste länder borde det vara en självklarhet att ingen (bortsett från extremister som alltid kommer att finnas) ifrågasätter LSS intentioner. För det är vad som i praktiken sker när den här typen av förslag presenteras. Och det handlar inte bara om assistansen, ledsagningen ska ju tas bort helt och hållet och ersätts med en ny insats med oklart innehåll.

Däremot är jag tyvärr inte överraskad. Bortsett från förslaget om en förstatligad assistansreform är förslagen i linje med vad jag väntade mig och jag har svårt och förstå de som är överraskade. Kom ihåg alla besparingsdirektiv från den ursprungliga utredningen och ”utkasten” från i vintras. Fast besparingsdirektiven togs ju bort i våras, eller hur? Sanningen är att det fanns två mycket viktiga förbehåll:

1.  Kostnaden för personlig assistans fick inte öka – oklart från vilken nivå. Vid den aktuella tidpunkten hade staten 2015-2018 sparat 7-8 miljarder kr på assistansersättningen

2. Inga förslag fick läggas som ökar kostnaden.

Innebörden av det Lena Hallengren presenterade var därför besparingar av framtida kostnader/utgifter för rätten att kunna leva som andra men inte lika brutala som Åsa Regnér eftersträvade.

Förutom att förslagen går rakt emot svenska statens officiella mål med funktionsrättspolitiken och LSS verkliga ambitioner bryter dessa förslag bland annat mot:

·   En lång rad artiklar i FN-s Funktionsrättskonvention, inklusive den grundläggande principen att uppnådda rättigheter inte får försämras.

·   Gynnande besluts negativa rättskraft – d v s ett en beviljad hjälp/stödinsats får inte försämras om det inte finns stora ändringar i hjälp/stödbehovet.

·  Flera paragrafer i Regeringsformen (RF) samt Europakonventionen som är inskriven i RF

Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

RF, kap § 19

Gunilla Malmborgs förslag till trots, jag är faktiskt inte särskilt orolig att förslagen kommer genomföras. Jag är tämligen säker på att utredningen kommer att hamna i papperskorgen. Därmed kvarstår status quo vilket inte är acceptabelt heller. Vi ”som är inne i systemet” kommer vara skyddade men situationen för de som redan förlorat personlig assistans eller ledsagning kommer situationen var lika desperat som tidigare. Och det kommer vara lika svårt som tidigare att bli beviljad personlig assistans, ungefär 9 av 10 ansökningar leder till avslag.

Vi ska kräva att nödvändiga lagändringar görs för att ogiltigförklara samtliga domar från HFD 2009, 2012, 2015, 2017. Och vi ska kräva att tvåårsomprövningarna i sin nuvarande form tas bort permanent och utredningen förpassas till soptunnan! Sen måste lagändringar göras så fort som möjligt. Här finns det tyvärr ett stort problem med lagändringarna p.g.a. den stökiga situationen i Riksdagen med en milt uttryckt komplicerad regeringsbildning och den återkommer jag till i nästa blogginlägg.

Anna Barsk Holmbom ger sin syn på förslagen