22 årige Jimmi Lännerholm måste lägga sig kl 17 varje dag efter kraftig neddragning i hemkommunens assistans beslut

 Aftonbladet har nyligen rapporterat om ny stor skandal kopplad till kommunal assistansersättning.

Jag skulle vilja gå och lägga mig när jag är trött, gå upp när jag vaknar.

– De har tagit min livsluft ifrån mig

Jimmi Lännerholm

Jimmi som bor i Upplands-Väsby är 22 år och har som alla andra 22-åringar drömmar om vad han vill göra i livet. Fram till Jimmi var 18 år var hans liv som vilken 18 åring som helst men Jimmi drabbades av något som kan drabba vem som helst, när som helst, även Anna Dahlberg eller anhörig. I samband med en gymnastiklektion råkade Jimmi ut för en mycket allvarlig olycka med svåra nackskador som följd. Olyckan ledde till att Jimmi är rullstolsburen resten av livet med stora behov av hjälp och stöd för att kunna leva ett självständigt/självbestämt liv.

Nu har Jimmi fått nytt beslut från sin hemkommun som innebär att antalet assistanstimmar sänks från 81 timmar/vecka till 51/vecka = 7 timmar/dag. Trots mycket stora hjälpbehov betyder det att Jimmi blir utan assistent 17 timmar/dygn. I vardagen betyder det att Jimmi har assistans mellan 10.00-17.00, resten tiden får han ligga i sängen, helt beroende av kommunens trygghetslarm. Jag kan inte tänka mig ett liv där jag ligger i sängen 17 timmar/dygn men det är alltså vardagen för helt vanlig 22 åring som haft oturen att råka ut för en svår olycka som gjorde att han behöver hjälp från samhället för att kunna leva ett värdigt liv.

Vad har då hemkommunen att säga? De gömmer sig som vanligt bakom sekretess och kommenterar inte ”enskilda fall”. De har en mycket cynisk och verklighetsfrånvänd kommentar att Jimmi kan ”dela upp timmarna när han behöver dem”. En spark i magen, rena förnedringskommentaren säger jag. Vem som helst med lite kunskap om assistansvärlden vet att det inte går att lägga upp ett schema så. Vad har Försäkringskassan gjort då?

Jodå, Jimmi sökte först personlig assistans via FK men kom inte upp över den magiska 20-timmarsgränsen i grundläggande behov/vecka för att bli beviljad statlig assistansersättning, alltså fick han vända sig till hemkommunen för att få hjälp. Han tillhör därmed de dryga 80 % som varje år får avslag på en nyansökan och blir utlämnad till det kommunala självstyrets godtycke. Tyvärr tror jag också Jimmis öde är ett exempel på en ny våg med stora neddragningar som i första hand kommer drabba personer med kommunal assistansersättning. 

Länk till artikeln i Aftonbladet

Angående Jimmis situation, i första hand är han naturligtvis offer för den hänsynslösa politik som drabbat tusentals personer. Olyckan som ändrade hans liv skedde för fyra år sedan. Sämsta tänkbara tid, d v s när FK verkligen drog ut tumskruvarna. Att han fick nej där är, utifrån förutsättningarna 2016 tyvärr inget överraskande. Istället blev han utlämnad till det kommunala självstyrets oförutsägbara nycker.

Försämringarna i den personliga assistansen har pågått lång tid. En viktig roll spelar så klart reformens brist på ”legitimitet” som bottnar i att vår frihetsreform ändrar maktbalansen till vår fördel på bekostnad av myndigheter och olika experter. Därmed blir den också mycket sårbar för oegentligheter och när utgifterna blir större än beräknat och/eller statens ekonomi är ansträngd. Försämringarna har emellertid inte skett utifrån en ”rakt nedåtgående linje”, de stora försämringarna har istället skett stötvis och här menar jag att det finns ett nära samband. Råder det ekonomisk kris eller staten får stora oväntade utgifter så sker stora försämringar i assistansersättningen. I följande fall tycker jag det finns ett tydligt samband.

·  Att assistansreformen infördes mitt i en djup ekonomisk kris betraktar jag som ett smärre mirakel. När det var dags att ”sanera” ekonomin för S regeringen 1994-98 dröjde det inte långtid innan det dök upp en utredning som om den genomförts skjutit sönder den unga reformen totalt.

·  2008-2011 drabbades världen av den stora finanskrisen med en mycket djup global lågkonjunktur som följd. Krasst uttryckt – konkurrensen om resurserna hårdnade. Nu tar debatten om de ”skenande kostnaderna” fart på allvar och mycket ”lägligt” kommer 2009 den första och viktigaste prejudicerande domen från HFD som beskär rätten till statlig assistansersättning.

 

 Oegentligheter och fusk hade visserligen uppmärksammats tidigare men nu intensifierades kritiken markant. Dessutom började regeringen själv prata om ”ett omfattande ”fusk” och för ”höga kostnader”.

 

·   2015 tar Sverige emot ett stort antal  flyktingar som flyr från förfärliga krig i Mellanöstern. Nu får regeringen stora oväntade utgifter som hotar att spränga det av Riksdagen fastställda utgiftstaket för svenska staten. Magdalena Andersson blir av allt att döma desperat (här gäller det att visa s.k. regeringsduglighet och bedriva ”ansvarsfull finanspolitik”) och sätter på ett mycket ett obehagligt sätt våra och sjukskrivnas behov mot flyktingarnas rätt till skydd. Sen dröjer det bara några månader innan det förödande Regleringsbrevet kommer med innebörden att kostnaden för assistansersättningen ska ner. FK dammar ”lägligt” av fyra år gammal dom om egenvård som varit ointressant fram till dess.

Vad som hände 2015-2017 minns vi med fasa. Regeringen via Åsa Regnér med bistånd från FK drog igång en mycket intensiv och obehaglig kampanj med budskapet att kostnaden skenade och kriminalitet och fusk härjade vilt. Samtidigt förlorade personer statlig assistansersättning i en förfärande takt och senhösten 2017 befinner sig assistansreformen på gränsen till total kollaps. Ett stop på tvåårsomprövningarna räddar, åtminstone tillfälligt många tusen människor.

Utvecklingen 2015-2017 leder till att kommunernas utgifter för personlig assistans ökar mycket snabbt. Är detta en hållbar lösning när staten inte tar sitt ansvar? Är det bara en respit innan berörda personer förlorar även den kommunala assistansersättningen? Jag har diskuterat detta både med några av mina egna assistenter och bekanta. Slutsatsen vi gör är att detta med stor sannolikhet bara är en respit och att nästa ekonomiska kris kommer innebära att ett mycket stort antal personer som tidigare förlorat sin assistans beviljad av FK även kommer att förlora den kommunala assistansersättningen.  Detta leder oss fram till 2020.

·   Året har helt dominerats av Corona pandemin och staten har spenderat ofattbara belopp för att hindra samhällsekonomin från att hamna en gigantisk kris, mycket värre än finanskrisen. Inga problem att höja utgiftstaket här… Vi hade inte kommit långt in i pandemin innan kommunernas intresseorganisation SKR kom med en hemställan (begäran) till regeringen om att tillfälligt ändra LSS lagen (tillfälliga lagändringar blir oftast permanent) och därmed maktbalansen till kommunernas fördel. ”Ursäkten” från SKR-s sida var pandemin och dess följder. Det handlade bland annat om att kunna ändra gynnande beslut – ett mycket allvarligt brott mot Funktionsrättskonventionen.

 Under sommaren och hösten har det kommit ett antal rapporter från kommuner runt om i landet där assistansanvändare istället enbart erbjuds insatsen gruppboende. Återigen ett allvarligt konventionsbrott då vi inte ska tvingas in i boendeformer mot vår vilja. Detta sker samtidigt som alla i landet - kommuner, regioner, stora företag, små företag, nöjeslivet, sportvärlden etcetera ropar efter mer pengar från staten.

 

* Assistansersättningen måste förstatligas men som jag skrivit innan, viktiga lagändringar måste göras innan övergången sker. Fram till att det genomförs måste vi hela tiden trycka på att lagändringar är absolut nödvändiga och rikta hård kritik mot de kommuner som drar in assistansersättningen.