Ny utredning och hur stoppar vi kriminaliteten i assistansbranschen?

 Tisdagen 23 april 2025 anordnade regeringen pressträff angående en ny utredning som skulle sättas igång. Syfte – att bekämpa kriminalitet i assistansbranschen. Utredningen presenterades samma dag som en ny rapport släpptes som målade upp en mycket dyster bild vad gäller läget för kriminalitet kopplad till vår frihetsreform. Assistanskoll sammanfattar direktiven i länken nedan.

Utredning om välfärdsbrott

Vissa delar i direktiven tycker jag faktiskt är riktigt bra, som införandet av en LSS inspektion, många har efterlyst det. Däremot finns det anledning och känna oro för vad första punkten om uppföljning/kontroller kommer leda till. Är som bekant livrädd för omprövningar med nuvarande regelverk.

Rapporten säger inte att alla som jobbar i 83 assistansbolag är kriminella eller att assistansanvändarna själva är det. Däremot finns det i dessa anordnare personer som jobbar eller har jobbat som personliga assistanser som har direkt eller indirekt kopplingar till organiserad kriminalitet.

Jag är både ledsen och förbannad, att kriminella skor sig på vår gemensamma välfärd är oerhört motbjudande. Det går inte och komma ifrån det faktum att assistansbranschen till stora delar är privatiserad är en viktig delförklaring. Det anser även Hans Brun, chefsanalytiker vid utbetalningsmyndigheten och även aktiv som också forskar om diverse säkerhetshot. Ska lyfta även andra saker i nästa blogginlägg.

TV 4 intervjuar Hans Brun

Jag vill verkligen inte ha ett kommunalt monopol och jag vill inte förbjuda privata företag heller men faktum är trots allt. Hade det inte gått att tjäna pengar i assistansbranschen hade frihetsreformen varit helt ointressant för organiserad brottslighet.

Är ingen expert på organiserad brottslighet i Sverige men jag har läst (vid ett här laget) ganska många böcker i ämnet så jag ser mig ändå som någorlunda insatt i problemet. Den brottslighet vi bevittnar och som uppenbart drabbat även vår frihetsreform har starka drag av ren maffia kriminalitet.

Utmärkande drag för sådan brottslighet är bland annat att en mycket viktig inkomstkälla är den offentliga sektorn i samhället som "mjölkas" på pengar. Andra viktiga drag är att det under ledaren/ "gudfadern" finns en lång rad utförare på olika nivåer som därmed "skyddar" den verkliga ledaren för verksamheten. Det gör att det blir mycket svårt för rättsväsendet att lagföra de som ytterst styr och kontrollerar verksamheten. Till det kommer en stark tystnadskultur.

När jag läser rapporten är min uppfattning att polisen har god kunskap om vilka individer det är som ägnar sig åt assistansbrottslighet men eftersom många är inblandade på olika nivåer är det mycket svårt att få fram bevis som håller i en rättegång. Därav formuleringar i rapporten om "kopplingar till organiserad brottslighet".

 

Inte utan anledning tycker jag är vi rädda för att regeringen (oavsett färg) kommer ge myndighetssverige drakoniska kontrollbefogenheter i jakten på kriminella som kommer pulvrisera reformens intentioner. Jag är dock övertygad om att det går att komma åt problemet utan GPS övervakning och liknande tokigheter. Det är inte hårdare kontroller runt våra liv som kommer lösa problemet. Jag tänker så här:

Hur ser verkligheten ut idag? Helt uppenbart fungerar inte de kontrollmekanismer som Försäkringskassan och polisen har nu. Så innan vi börjar prata om mer övervakning utred vad det är som brister idag. Vi har gigantiska systemfel när vi på ena sidan har en rättighetslag som inte klarar av att ge hjälp till alla de som behöver personlig assistans efter behov. Samtidigt som svenska staten inte kan skydda samma lag från att utnyttjas av organiserad brottslighet. Analysera dysfunktionella kontrollsystem ordentligt. Och det inbegriper även mycket obehagliga saker som att Försäkringskassan, polisen och hela sjukvårdsapparaten själva är infiltrerade av yrkeskriminella. Själv tror jag tyvärr svaret är ja på den frågan.

Någon form av möjlighet till uppföljning måste ändå återinföras. Det åtgärdas enklast genom att införa behovsbedömningar som ser till hela behovet med enkla uppföljningar för oss med garanterat livslånga hjälpbehov. Däremot blankt nej till återupptagna omprövningar enligt dagens kriterier

Vi måste våga prata om anhörigassistansen. Ett totalförbud för anhörigassistans är i praktiken en dödsdom för frihetsreformen. Rätten till anhörigassistans har alltid funnits och måste också finnas i framtiden. Finns mängder med exempel där insatser från anhöriga är absolut nödvändig men vi kan inte bortse från det faktum att mycket av kriminaliteten är kopplat till anhörigassistans och att det finns risker för inlåsningseffekter - vilket tydligt visat sig i flera assistanshärvor. Någon form av reglering anser jag behövs. Det är en stor fråga som måste utredas ordentligt först innan det eventuellt blir verklighet. I slutändan måste assistansen fungera för alla som behöver den.

För några dagar sedan lyfte jag detta på min Facebooksida. Och det visade sig snabbt att jag hade trampat in i ett riktigt minfält. Frågan är oerhört känslig för många. Själv tycker jag det är mycket tråkigt att reaktionerna blev så starka. Vi måste kunna diskutera även svåra saker utan att känslorna tar över tänker jag. Tilläggas ska att även jag har hjälp av anhöriga ibland också för att min assistans ska fungera.

Har också upptäckt att det finns skillnader i synen på behovet av att reglera anhörigassistans. Lite förenklat är anhöriga mest negativa till regleringar medan funkisar som ”föra sin egen talan” är mer negativa till anhörig assistans. Blir nog ett blogginlägg om den skillnaden i synsätt också.

Anordnarna Vi kan prata hur mycket vi vill om valfrihet men jag ser en allt större risk för att privata anordnare förbjuds helt och hållet, alltså måste en hel del styras upp mycket mer än idag, tyvärr.

Anordnarna har ett mycket stort ansvar för att inte släppa in gängkriminella i verksamheten. Det kommer att gå ut över alla som sköter sig men större kontroll runt anordnarna är som jag ser det oundvikligt. Det handlar om hårdare granskning av ekonomin, bakgrundskontroll av ägarna och ägarstrukturen. Är t.ex. assistansbolaget egentligen en fasad för kriminell verksamhet, är den formella ägaren bara ett s.k. skalbolag etcetera. Bakgrundskontroll/registerutdrag från polisen angående båda ägare och anställda är nödvändigt. Troligen någon form av regelbunden besiktning av verksamheten också. I gengäld ska de bolag som sköter sig få betydligt högre schablon än idag. Seriös verksamhet måste belönas! Kollektivavtal är inte obligatoriskt men borde vara det.

Av de åtgärder som jag skissar på kan jag inte se att det innebär inskränkningar i våra vardagsliv. Assistans kriminalitet är ekonomisk brottslighet. Därmed är det kontrollen runt anordnarna som är huvudlösningen.

Jag tycker att funkisrörelsen nu har en jättechans att äntligen kunna ta initiativet hur vi ska lösa problemet. För mig är det enkelt. Hur mycket vi än pratar om mjuka värden och konventioner. Varken blåa eller röda regeringar kommer någonsin vara redo att satsa stora summor på projekt - renovering assistansreform om vi inte får bort kriminaliteten.

Regeringen säger att de vill ha en bra relation med brukarrörelsen och på pressträffen tycker jag faktiskt Gunilla Valtersson Grönvall var tydlig med att regeringen inte är ute efter att jaga assistansberättigade. Det är de kriminella man vill komma åt. Från vår sida har de mest konstruktiva förslagen jag hört hittills kommit från Tobias Holmberg. Bland annat styrelsemedlem i STIL och lokalpolitiker. I en radiointervju föreslår Tobias bland annat följande:

Ändra lagstiftningen så behovsprövningen fungerar, då kan omprövningar också återinföras på ett fungerande sätt.

- Höj assistansersättningen så seriösa aktörer faktiskt han bedriva en seriös verksamhet. En personlig assistent ska kunna försörja sig på sin lön.

- Stoppa handeln med IVO-tillstånd.

-Stoppa vinstmöjligheterna och gör branschen oattraktiv för kriminella aktörer.

Intervjun med Tobias Holmberg

I den mån man kan tala om ”positivt” när det kommer sådana här rapporter så tycker jag nu det finns en genuin vilja i funkis rörelsen att ta det här hotet på största, största allvar.