Varför kan man inte bli beviljad assistans efter 65 årsdagen och LSS20

När LSS  trädde i kraft 1 januari 1994 fanns en bortre gräns för hur länge man kunde få behålla sin personliga assistans. Åldersgränsen sattes till 65 år. Efter det var det fortfarande hemtjänst, gruppboende eller hjälp från anhöriga som gällde. Eller med andra ord, en person med stora funktionsnedsättningar som var beviljad personlig assistans miste sitt självbestämmande när man nådde pensionsåldern.

Handikapprörelsen kämpade hårt för att få bort den förhatliga gränsen. Arbetet lönade sig, 2001 togs gränsen bort och numer får man behålla sin personliga assistans livet ut. Det finns dock några viktiga begränsningar. Till att börja med kan man inte få antalet timmar utökade efter 65 årsdagen men framförallt - man kan inte bli beviljad personlig assistans efter 65 årsdagen. Jag ska ta ett exempel:

Den fiktiva personen Elsa Eriksson har hela sitt liv inte haft några funktionsnedsättningar överhuvudtaget men så en månad efter att Elsa fyller 65 år råkar hon ut för en svår bilolycka. Elsa överlever men kommer resten av livet vara i behov ett mycket hjälp för att leva ett normalt liv. Någon möjlighet att få personlig assistans finns emellertid inte, Elsa har ju passerat 65 årsdagen! Livet vänds därmed upp och ner totalt, från att ha varit helt frisk blir hon nu hänvisad till hemtjänst eller gruppboende.

 Men eftersom Elsa är gift blir det i praktiken hennes man Anders som får bära ett tungt lass, deras barn bor på helt annan ort och kan rimligen inte hjälpa till något nämnvärt.  Något år senare avlider emellertid Anders och då finns inget alternativ kvar. Hjälpen från hemtjänsten är otillräcklig så det blir man vill gruppboende/äldreboende och med det kraftig inskränkning av självbestämmandet.

Är detta rimligt? Alla som är engagerade  i handikapprörelsen svarar säkert nej på frågan, man ska visst kunna bli beviljad personlig assistans även efter 65 årsdagen. I den verkliga världen finns det också många fall som mitt fiktiva. Kritikerna skulle förmodligen använda sig av följande motargument:

·       Helt omöjligt, kostnaden "skenar ju redan".

·       Ett mycket stort antal personer skulle söka personlig assistans, det kan inte vara syftet.

Mot det säger jag:

·   Min farmor var inte rädd för att dö, däremot bävade hon för den dagen då hon inte kunde klara sig själv. Nu avled hon innan det inträffade. Men jag tror hon var synnerligen representativ för Sveriges pensionärer - man vill klara sig själva så länge det bara är möjligt. Att det skulle uppstå en enorm ökning av "efterfrågan" av personlig assistans är därför osannolikt.

·   Timkostnaden för hemtjänsten är mycket högre än den personliga assistansen. Kritikernas motargument blir givetvis att det beviljas många fler assistanstimmar vilket innebär att kostnaden ändå blir högre. Jag tvivlar starkt på det eftersom jag inte för ett ögonblick tror att det blir en "efterfråganexplosion".

Slutsats - den som vill ska kunna få personlig assistans även efter att man fyller 65 år även om det beror på "normalt åldrande". Det kommer inte att leda till en kostnadsexplosion helt enkelt därför att man söker inte personlig assistans om man inte anser sig behöva det.  De som vill behålla hemtjänsten eller flytta in på äldreboende ska få göra det. Med ett mer fixibelt system där man kan bli beviljad personlig assistan även efter 65 årsdagen skulle man också ta bort ett av kritikernas argument, nämlingen - personlig assistans är lyx eftersom pensionärer får närja sig med hemtjänst eller äldrebende.

*10 april äger så LSS20 rum i riksdagen. De som besöker min facebooksida och besökt LSS20-s hemsida har knappast undgått att jag har varit med och planerat det, sa bli oerhört spännande att vara med. Jag vill emellertid klargöra en sak:

På facebook har man sett kommentarer som antyder att vi vill "skönmåla läget". Jag betonar starkt att det inte är syftet, främsta anledningen till att Veronica Hedenmark tog initiativ till konferensen var att hon liksom andra , assistansberättigade, anhöriga, andra eldsjälar ser att utvecklingen går åt helt fel håll. Därför har vi också bjudit in Thomas Hammarberg, expert på frågor som rör mänskliga rättigheter.

Avslutningsvis ville vi bjuda in de personer som har det största ansvaret för den negativa utvecklingen - folkhälsominister Maria Larsson, socialminister Göran Hägglund och juristen Susanne Billum. Samtliga tackade nej av följande skäl:

·       Maria Larsson hade andra åtaganden 10 april

·       Göran Hägglund hänvisade till att LSS är Maria      Larssons ansvarsområde

·       Susanne Billum att hon är pensionär och inte sysslar med dessa frågor längre.

• 
  
• Intresseanmälan görs här:
• 
  
• Intresseanmälan

Obs: Antalet platser är begränsade

• 
  
• LSS20 kommer också att sändas på internet, adress:

         http://www.assistans.tv/