Personlig assistans och lagförslaget för ökad tillgänglighet

När den personliga assistansen infördes som en del av LSS lagstiftningen 1994 innebar det en enorm förbättring i livskvalitet och självbestämmande för personer med stora funktionsnedsättningar. När Gunnar Wetterberg talade om personlig assistans som "passning dygnet runt" visar det att han i bästa fall inte förstår vad det handlar om, att den personliga assistansen handlar om så mycket mer än det grundläggande för att överleva.

Vi med personlig assistans utgör bara en liten del av alla invånare i Sverige som lever med någon form av funktionsnedsättning. LSS lagen var en mycket stor seger för handikapprörelse men eftersom det finns så många dimensioner i reformen går "den också in" i andra hjärtefrågor för handikapprörelsen. Den demokratiske dimensionen med delaktighet, möjligheten att leva som andra mm  har jag redan berört. Tillgänglighet är ett annat. Kampen för assistansen går hand med detta, det går inte och skilja på. Det är en av anledningarna till att jag brinner så för mer samarbete i handikapprörelsen. Här ska jag fokusera på tillgängligheten. Vad många ofta glömmer bort är att tillgänglighet inte bara handlar om fysisk otillgänglighet , det handlar också om att blinda, döva etcetera ska kunna få tillgång till information och mycket annat. 

Alla assistansberättigade har inte stora rörelsehinder men för vi som har det blir bristande fysisk tillgänglighet ett stort problem. Och det är inte så ovanligt att man även har andra ej fysiska funktionsnedsättningar.  Omvänt så hjälper inte bra tillgänglighet oss om vi inte får assistans!

Efter en lång kamp från handikapprörelsen la regeringen till slut fram ett lagförslag där bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering. Det finns emellertid många brister i lagförslaget. Detta kritiserade en lång rad av handikapprörelsens stora intresseorganisationer i en debattartikel i Svenska dagbladet 20 mars. En stor brist är t.ex. att företag eller andra verksamheter med mindre än 10 anställda inte omfattas av lagförslaget. Det betyder t.ex. enligt Statiska centralbyrån att ca 92 % av alla företag inom handel och hela 99 %, nästan samtliga verksamheter inom kultur inte berörs! I t.ex. USA finns inga liknande undantag.

Det finns även ett luddigt undantag med  som potentiellt kan göra lagen synnerligen tandlös. Enligt förslaget ska nämligen:

" hänsyn ska tas till varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan den verksamhetsutövande och den enskilde” för att utestängning på grund av otillgänglighet ska anses vara diskriminerande".Vad menar man med det - vad är ett "varaktigt förhållande mellan enskild och verksamhetsansvarig?

Vad säger den röd-gröna oppositionen i riksdagen då? Vänsterpartiet har i alla fall reagerat i en debattartikel, även den i Svenska Dagbladet. Man kallar undantagen oacceptabla och kritiserar starkt kostnadsargumentet mot ökad tillgänglighet. Man skriver också att man tänker jobba för att få bort undantagen.

Se även:

Undantagen gör Ullenhags förslag verkningslösa

Ökar friheten och ger fler kunder