Agneta Rönns slutsats att schablonbeloppet var 22 kr för högt 2013 (beloppet var då 275
kr/assistanstimme) har skrämt upp rörelsen. Som jag skrivit tidigare bör vi
inte fokusera för mycket på beloppet 22 kr helt enkelt därför att även mindre
sänkningar får mycket allvarliga följder för både brukare och assistenter.
Schablonbeloppet ska täcka alla kostnader som
brukaren har för sin assistans - det inkluderar:
* löner till assistenterna, deras inkomstskatt,
arbetsgivareavgifter, avtalsförsäkringar mellan arbetsgivaren och facket.
* Diverse omkostnader man har för assistansen,
inklusive ersättning för fortbildning av
både arbetsledare ( oftast brukaren) och assistenter.
*Möjlighet för arbetsledaren att få ekonomisk
ersättning för det jobb som följer med arbetsledarerollen.
*Dessutom tar assistansanordnaren ut en avgift för att administrera alltihop.
Allt detta ska rymmas inom de 280 kr/timme som
Försäkringskassan betalar ut. Vi ska nu räkna lite på vad det skulle betyda
ekonomiskt för assistenter och brukare
om man sänker schablonbeloppet.
Idag rekommenderar Försäkringskassan att 87 % av
schablonbeloppet ska gå till assistenternas löner, inklusive avtalsförsäkringar
= 243.6 kr/timme.
I Agneta Rönns förslag sänks grundschablonen till
270 kr/timme (den s.k. tilläggsschablonen på 10 kr kommer flertalet brukare
inte att få). Om man behåller proportionen 87 % sjunker lönekostnaden till 234,9
kr kr/timme, en avsevärd minskning. Då
ska också tilläggas att schablonbeloppet föreslås frysas under 3 år. Det behövs
ingen djupare analys för att inse att möjligheten till löneutveckling för assistenterna
blir obefintligt om potten för assistansomkostnader inte sjunker rejält.¨
Om vi tar "skräckscenariot" att man
faktiskt sänker schablonen med 22 kr hamnar vi på 258 kr och 87 % av detta
224,46 kr... Om vi nu tänker oss att lönekostnaden ligger kvar på knappt 244
kr/timme betyder det att i princip ingenting återstår för omkostnader när
anordnaren fått sitt. Då kan vi inte tala om personlig assistans i ordets rätta
bemärkelse längre.
Jag tror inte att man
kommer att sänka schablonen så mycket, det är i praktiken en dödsstöt för
assistansreformen så som vi känner den. Men som vi sett behövs det inga stora
sänkningar för att det ska få mycket allvarliga följder. Även om man fryser
schablonen på nuvarande nivå i tre år urholkar även det potten för
assistansomkostnader eftersom assistenterna liksom alla andra vill och ska få
höjd lön varje år.
Varför är det då så allvarligt att potten för
assistansomkostnader sjunker? Ja, hela assistansreformen bygger ju på att vi
ska kunna leva som andra och få ersättning för de merkostnader som assistansen
medför. Både brukare och assistenter ska också ha möjlighet till fotbildning
Men förslaget är inte förkastligt bara för det.
Agneta Rönns utredning sänder också ut otrevliga signaler om synen på brukarna
och de tiotusentals assistenter som jobbar och ger våra liv ett innehåll.
· Assistansreformen
är generellt för dyr, pengar ska sparas - "priset" för att vi ska kunna leva som andra är för högt.
· Man
nedvärderar assistenternas jobb eftersom lönerna kommer att pressas neråt. Detta
för en yrkesgrupp som redan inte hör till höginkomsttagarna precis.
· Vi
har inte rätt att leva som andra eftersom det inte finns utrymme att få
ersättning för merkostnader. Många brukare har mycket blygsamma inkomster och
skulle knappast ens ha råd att gå på t.ex. bio om man måste betala dubbelt.
· Därmed
är vi också andra klassens medborgare
En fråga till Agneta Rönn - Vem ska jobba som
personlig assistent om man måste sänka sin lön?
* Regeringen har efter många turer bestämt at man vil införa en lag där bristande tillgänglighet klassas som diskriminering. Lagförslaget är inte perfet på något sätt men ändå enligt mig viktig nog att uppmärksammas i de stora rikstäcksnde tidningarna och TV-kanalerna. Men tyvärr är det bara och konstatera att uppmärksamheten varit mycket mager. Det visar återigen hur lågt prioriterad våra frågor är. Och ännu en gång får vi ett kvitto på att ingenting kommer gratis.
* Regeringen har efter många turer bestämt at man vil införa en lag där bristande tillgänglighet klassas som diskriminering. Lagförslaget är inte perfet på något sätt men ändå enligt mig viktig nog att uppmärksammas i de stora rikstäcksnde tidningarna och TV-kanalerna. Men tyvärr är det bara och konstatera att uppmärksamheten varit mycket mager. Det visar återigen hur lågt prioriterad våra frågor är. Och ännu en gång får vi ett kvitto på att ingenting kommer gratis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar