LSS ska skydda individen - inte kommunalt självstyre...

"Mitt synsätt utgår däremot från den enskilde, det vill säga har ett medborgarperspektiv, och handlar om rätten för den enskilde att få fortsätta uppleva goda levnadsvillkor efter sina behov och önskemål. 

Barbro Lewin

Barbro Lewin är en av landets ledande funktionshinderforskare. Citatet ovan är hämtat från en länk som jag fick från Barbro själv via facebook. Ärendet gäller en debatt i tidningen Dagens juridik mellan Barbro och en jurist vid namn Love Blomkvist. Man är oeniga vilket bottnar i synen på kommunens rättigheter kontra individer som är beroende av stöd från LSS.

Närmare bestämt handlar det om ett rättsfall i HFD jag skrivit om tidigare och som med rätta orsakade stor ilska hos många, målnumret är  6460-14. Tvisten stod mellan Kumla kommun och en person som bott i samma gruppboende i ca 20 år. Kommunen hade bestämt att denne person mot sin vilja skulle flytta till ett annat gruppboende, trots att läkarintyg försäkrade att berörd person skulle må mycket dåligt om en flytt och att CRPD konventionen klart och tydligt säger att vi ska inte tvingas in i boende mot vår vilja.

Love Blomkvist ser emellertid inga juridiska problem med tvångsflytten och menar att domen egentligen bara handlar om att personen, i domen kallad AA kan tillförsäkras goda levnadsvillkor, inte var.

Målet handlar enkelt uttryckt om vilka möjligheter en kommun har att erbjuda ett boende någon annanstans än där den enskilde bor idag.

Jag har ingen juristutbildning men jag vet i alla fall följande:

LSS tillkom för att skydda den enskilde från kommunalt godtycke, för att levnadsstandarden i vår grupp var så mycket lägre än genomsnittet för landet och för att våra behov måste vara överordnade den heliga principen om Kommunalt självstyre. Innan LSS trädde i kraft var vi helt beroende av kommunernas välvilja vad gäller omfattningen på hjälpen och den välviljan skiljde sig mycket åt beroende på var i landet hen bodde. Kommunerna tillhörde också som bekant de mest högljudda kritikerna när LSS skulle införas, bland annat på grund av att det "inskränkte det kommunala självstyret", i själva verket handlade det minst lika mycket att LSS som en rättighetslag flyttade makt från kommunerna till den enskilde.

Som "lekmannajurist" måste väl ändå i ett sådant här fall LSS skrivningar om goda levnadsvillkor, självbestämmande, varaktighet mm var det centrala. Det är ju faktiskt en rättighetslag för att sådana här fall inte ska kunna ske, för att kommunerna inte godtyckligt ska bestämma hur hjälpen ska utformas etcetera. Om nu denne herr Blomkvist anser att HFD gjorde rätt måste han i konsekvensens namn också säga att Kommunalt självstyre är överordnat rättighetslagen LSS.

 Det betyder också att LSS i herr Blomkvists ögon inte är värd mycket, inte om den ställs mot den heliga kon kommunalt självstyre i Sverige... 

Läs mer här

* Fallet med den blinda journalisten Katarina Hahr som förlorat sin ledsagning rullar vidare. Katarinas fall var aktuellt redan för ett år sedan.  I korta dag har följande hänt:

Katarina förlorade synen vid 30-årsåldern men utbildade sig ändå till journalist. Hon fick jobb på Sveriges radio och har kunnat sköta sitt jobb med hjälp av ledsagning. Stockholm stad ansåg emellertid att Katarina inte har rätt till ledsagning utan drag in nästan all beviljad tid. Därmed slog man också undan Katarinas möjlighet att sköta sitt jobb.

Nu har fallet avgjorts i Förvaltningsrätten  som gått på Stockholms kommuns linje. Den var visserligen inte enig men det hjälper ju inte Katarina. Att en blind människa inte får ledsagning för att sköta sitt jobb är naturligtvis helt oacceptabelt och fruktansvärt kränkande mot Katarina själv.

Skäms Stockholm stad och skäms Förvaltningsrätten

Fortsättning lär följa