Personlig assistans är en del av det svenska
socialförsäkringssystemet vilket framgår av Socialförsäkringsbalken 51 kap § 2
En
försäkrad som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade kan för sin dagliga livsföring få assistansersättning för
kostnader för sådan personlig assistans som avses i 9 a § samma lag.
I smyg vill nu
regeringen göra några fundamentala ändringar i lagen som på ett förödande sätt
flyttar makt från mottagaren till regeringen. Lagändringarna är tänkta att träda i kraft
januari 2017. De två viktigaste punkterna är att timschablonen ska bli
individualiserad, d v s vid sidan de som får förhöjt timbelopp ska det inte
finnas ett bestämd fast summa ( 2016 288 kr/timme) utan olika belopp ska
beviljas till olika personer. Återigen hävdar regeringen att
schablonersättningen under flera år varit för hög . Vidare står det i
lagförslaget:
Som 51 kap. 11 § SFB är utformad kan regeringen endast fastställa ett
schablonbelopp. Om regeringen skulle finna skäl för att föreslå mer än
ett schablonbelopp måste lagen ändras. Lagen bör även ändras om schablonbeloppet behöver ses över med en annan periodisering än ett år.
I socialförsäkringsbalken ska det anges att assistansersättning lämnas med ett
särskilt angivet belopp per timme. Det ska göras möjligt att bestämma inte bara
ett, utan även flera belopp som assistansersättning ska lämnas med. Den
tidsperiod för vilken beloppet eller beloppen bestäms ska inte
regleras i socialförsäkringsbalken.
En tidsbestämning kan medföra
problem i de fall regeringen skulle behöva vidta åtgärder i en krissituation eller om den under andra
omständigheter skulle bedöma
det nödvändigt att genomföra förändringar. Det bör därför inte anges i lag
att schablonbelopp bestäms
för en viss bestämd tidsperiod.
Observera det sista stycket. Om lagförslaget träder i kraft (vilket det kommer att
göra med så gott som 100 % säkerhet om inget "under" sker) kommer det
ge regeringen fria händer att sänka schablonersättningen om landet befinner sig
i "kris". Ordet kris
definieras inte vilket ger stort utrymme till att spara pengar med hänvisning
till "kris". Det är en enorm maktförskjutning till makthavarnas
förde och, enligt mig ännu större hot mot assistansreformen än direktiven i LSS
utredningen. Och hur ska anordnarna kunna planera sin verksamhet om man inte
med säkerhet vet hur mycket pengar man har till förfogande?
Vid sidan av den förödande
maktförskjutningen är hela beslutsprocessen djupt odemokratisk. Förslaget kommer att bakas in i höstens
budgetproposition vilket lämnar ytterst lite utrymme till en demokratisk
debatt. Metoderna som används visar att regeringen är beredda att vidta alla
tänkbara åtgärder för att uppnå sin "kostnadskontroll", även om det
sker på ett sätt som för tankarna till auktoritära regimer som Sverige ofta
kritiserar. När detta väl införts på riksnivå kommer rimligen kommunerna också
att haka på. Det innebär att även de andra LSS insatserna också kommer bli
utsatta för ytterligare besparingar med hänvisning till "kris i
kommunen".
Vad kan vi göra? Protestera så klart
men ärligt talat vet jag inte hur vi ska kunna stoppa det. Möjligen mailbomba
företrädare för oppositionen, socialdemokrater på lokal och regionnivå. Ta
kontakt med jurister som är experter på förvaltningsrätt och grundlagarna.
Tyvärr finns ju ingen författningsdomstol att vända sig till heller. Med mycket
stor sannolikhet bryter det här mot regeringsformen och helt klart CRPDS -s
princip om att uppnådda rättigheter inte får försämras, barnkonventionen mm...
I nästa blogginlägg ska Stefan Löfven få hård kritik för sitt agerande. Statsministern och ingen annan är ytterst ansvarig för regeringens politik och därmed angreppen mot LSS och assistansreformen.
* I ett blogginlägg förra veckan där
jag bland annat tog upp att vi går mot en utveckling där allt mer ansvar läggs
på anhöriga påpekade en facebook vän att Kommunerna gärna även hänvisar till äktenskapsbalken
för att motivera avslag. Givetvis helt oacceptabelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar