måndag 27 juni 2016

Att ta från de utsatta och ge till de välbärgade...

Historiens mest kände fiktiva  godhjärtade bandit (finns i alla fall inga bevis på att han existerat) Robin Hood ogillade sociala orättvisor i samhället. Så hans muntra gäng med Lille John, Broder Tuck och alla andra stal från de rika och gav till de fattiga.


När den svenska välfärdsstaten byggdes upp behövdes kraftiga skattehöjningar för att finansiera alla satsningar. Politikerna tänkte på ett sätt som nog inte hade varit främmande för den fredlöse Robin och hans vänner i Sherwoodskogen. Ju rikare man var desto mer skulle medborgarna betala i skatt, med ett finare ord kallas det progressiv beskattning. D v s de mer välbärgade  ska  i förhållande till sin inkomst  betala mer i skatt mer än mindre bemedlade vilket innebär en omfördelning av resurser från "de  som har det gott ställt och de som har en mycket tunnare plånbok.

Hela tanken med välfärdsstaten är som sagt att omfördela resurser i samhället. Det allmänna har tagit på sig ett ansvar att utjämna livschanser - alla oavsett bakgrund ska ha tillgång till bra skola, sjukvård, ekonomisk trygghet vid ålderdom, funktionsnedsättning/funktionsvariation, arbetslöshet etcetera. Eftersom välfärden ska utjämna livschanser och levnadsvillkor genom att tillföra resurser till utsatta grupper blir i praktiken varje besparing i välfärden, oavsett utgiftsområde en omfördelning av resurser som tas från de personer som behöver hjälp och stöd.

 Själv är jag och förblir en varm anhängare av en stark välfärdsstat som vi finansierar gemensamt via skattsedeln och Sveriges Socialdemokratiska  Arbetareparti grundades ju en gång i tiden för att man ville få bort olika orättvisor i samhället. Det Regeringen Löfven nu ägnar sig åt nu när det gäller LSS kan inte kallas socialdemokrati. Det är något annat - oklart vad men det har ingenting gemensamt med en ideologi som säger sig stå i opposition mot orättvisor i samhället och som vill utjämna livschanser... 

Nu sparas det ju inte bara på personlig assistans.  Övriga LSS insatser är också drabbade och utanför LSS "sfären" praktiskt taget all skattefinansierad välfärd.  Förra veckan skev Jönköpings-Posten att besparingar  är på gång inom bland annat LSS verksamheten Daglig verksamhet, totalt var drygt 500 personer berörda. Förutom aktivitetsersättning får berörda personer en symbolisk timersättning på 9 kr/ timme för att uppmuntra deltagande. Pengar som enligt ett tjänstemannaförslag skulle dras in, man ville ta pengar från en grupp människor som ekonomiskt står mycket långt ner på den ekonomiska stegen.

Nu ska sägas att ansvariga politiker meddelat att det inte är aktuellt med denna besparing och det är bara och tacka för att vi i Jönköping har tänkande politiker med empati -  tack Ola, Mona mfl.  Det är emellertid så oerhört småaktigt från en byråkrat att bara föreslå en sådan besparing. Redan den befintliga ersättningen 9 kr/timme är mycket låg och besparingen för hela socialnämndens budget är mycket liten och hade om ersättningen dragits in varit en riktig spark i magen, ren förnedring för berörda personer.

 När man läser om sådana här besparingsförslag och en regering som till varje pris vill sänka kostnaden för personlig assistans börjar jag genast tänka på att svenska staten varje år spenderar åtminstone 50 miljarder kr brutto på ROT, RUT och Ränteavdrag. Det är möjligt att alla dessa avdrag ändå är samhällsekonomiskt lönsamma, jag bedriver ingen kampanj för att de ska bort men till skillnad från personlig assistans och nio andra LSS insatser är det pengar som inte går till personer som verkligen behöver stöd från samhället  de har det faktiskt bra även utan dessa avdrag . Att spendera så många miljarder kr på detta samtidigt som man sparar pengar på de som behöver samhällets stöd mest är verkligen att ta från de behövande och ge till de välbärgade. Robin Hood och hans vänner hade varit förtvivlade...




Karl Grunewald - en förkämpe för att personer med stora funktionsnedsättningar/funktionsvariationer ska kunna leva som andra utanför institutioner har avlidit vid 95 års ålder. Han skrev bland annat flera böcker med budskapet att vi ska ses som medborgare, inte patienter och var givetvis en mycket uppskattad person i den svenska funktionshinderrörelsen. Vila i frid.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar