Tidigare i veckan lämnade vår gamle hjälte Bengt
Westerberg in en Rapport till KFO och Vårdföretagarna med titeln PERSONLIG ASSISTANS - HOTAD
FRIHETSREFORM.7
Man märker snabbt att Bengt Westerberg fortfarande
har ett stort engagemang i frågan och helt andra ingångsvinklar än regeringens
LSS direktiv. Hans viktigaste punkter är:
- Det pågår en process där personlig assistans avvecklas i smyg.
- Det går inte att spara mycket pengar på personlig assistans utan att kvalitén försämras.
Smygavvecklingen har enligt "Bengan"
pågått en längre tid och syftar då på alla de domar som kommit och som skärpt
tillämpningen. Han nämner bland annat domen från Regeringsrätten 2009 numer
Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) som bland annat lett till att det
grundläggande behovet av och påklädning räknas bara delvis som grundläggande -
av och påklädning av ytterkläder räknas ju inte som ett grundläggande behov...
Den negativa spiralen har emellertid snurrat allt
snabbare senaste året. Bland annat har vi en ny dom från HFD där det femte
grundläggande behovet - ingående kunskap om brukaren bara räknas i vissa fall.
Vidare har vi bland annat det ökända regeringsbrevet från regeringen till
Försäkringskassan i vintras och nu senast direktiven till LSS utredningen som
Bengt menar går i helt fel riktning, helt emot intentionerna med lagen. Inte
nog med att regeringen vill "finansiera satsningar" på andra LSS
insatser (i praktiken flyttar man ju bara kostnaden från stat till
kommuner) med besparingar på
assistansen. Efter det ska ännu mer pengar sparas på personlig assistans av
"statsfinansiella skäl" och regeringen vill även ha möjligheter att
göra extra besparingar i "kristider"
Det sistnämnda förtjänar egentligen minst ett eget blogginlägg, tills vidare konstaterar jag att det lämnar utrymme att kunna spara när som helst med hänvisning till "kris i landet" - mycket oroväckande. Jag har pratat med Ifa om detta och (vilket jag missförstod innan) är detta potentiellt förödande förslag något som regeringen vill träder i kraft redan 2017...
Det sistnämnda förtjänar egentligen minst ett eget blogginlägg, tills vidare konstaterar jag att det lämnar utrymme att kunna spara när som helst med hänvisning till "kris i landet" - mycket oroväckande. Jag har pratat med Ifa om detta och (vilket jag missförstod innan) är detta potentiellt förödande förslag något som regeringen vill träder i kraft redan 2017...
Vad innebär goda levnadsvillkor och leva som andra?
Mycket av debatten senaste tiden handlar ju om att dessa begrepp är för
"luddiga". Bengt Westerberg håller med oss - det går inte att på
myndighetsnivå bestämma vad som är goda levnadsvillkor eftersom det är
individuellt. Det enda man kan säga är att leva som andra = leva och göra det
allt det som "medelsvensson" gör eller förväntas göra i sitt liv. Dessutom
skulle det vara djupt diskriminerande att via lagtexter och
myndighetsförordningar bestämma vad som är goda levnadsvillkor för en mindre
utsatt grupp människor men inte för andra.
Kostnaden för assistansen ja? Visst blev det
betydligt dyrare än väntat men det är ändå väl investerade pengar enligt Bengt
Westerberg. Han håller med oss att man måste se till nettokostnaden och lyfter
bland annat fram att minst 80 000 personer jobbar som personliga assistenter. Och skulle man göra nettobesparingar genom att ersätta personlig
assistans med t.ex. hemtjänst måste man minska antalet beviljade timmar
kraftigt, minst med hälften.
Det behövs
dessutom ingen raketforskare att räkna ut varför assistansreformen blev
dyrare än väntat. Här lyfter han bland annat fram att han på sin tid som
socialminister kraftigt underskattade antalet barn som behövde personlig
assistans. När man tog bort 65 årsgränsen för att få behålla
assistansersättning bidrog det till ökningen, idag är de ca 2700 personer. Att ca 4000 personer gått från
gruppboende till personlig assistans är ett annat exempel.
Stämmer det att assistansbolagen har jättelika
vinstmarginaler? Ofta hör man ju att schablonen är för hög vilket mögliggör de
höga vinsterna. Det generella svaret enligt Bengt Westerberg är nej. Han har
granskat vinstmarginalen i 400 anordnare och den genomsnittliga vinstmarginalen
var 4,7 %, vilket inte är särskilt mycket. Den mycket låga höjningen av
schablonen fram till 2018 i kombination med efterskottsbetalningarna kommer
leda till kraftigt minskade vinstmarginaler, Bengt Westerberg menar att många
kommer gå back och lägga ner verksamheten. Det finns helt enkelt inget utrymme att spara mycket pengar utan att kvaliteten
försämras.
De viktigaste åtgärderna som bör genomföras:
· Minska integritetskränkande
tidtagningar
· Fler bör få välja personlig
assistans om de vill
· Assistans vid medicinsk
problematik bör tillåtas
· 65+-are bör få rätt till fler
timmar
· Ökat genomslag för principen
om gynnande besluts negativa rättskraft. D v s det ska bli mycket svårare för
kommuner och Försäkringskassan att ta bort stöd om det faktiska hjälpbehovet
inte ändrats.
STIL
och JAG anordnade för några dagar sedan ett viktigt seminarium där Bengt
Westerberg var med. Ni kan se hela seminariet om ni klickar på nedanstående
länk. Bengt Westerberg anser att assistansen
och samhällets insatser inom funktionshinderomsorgen är så viktiga att
räcker inte pengarna till - då får man höja skatten. Knappast något Magdalena
Andersson håller med om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar