Stefan Löfven har det slutgiltiga ansvaret för regeringens politik

I regeringsformen kap 6 står följande av statsministerns roll i regeringen.

1 § Regeringen består av statsministern och övriga statsråd.

Statsministern utses enligt bestämmelserna i 4–6 §§. Statsministern tillsätter övriga statsråd.

Det har gått nästan två år sedan Stefan Löfven höll sin första regeringsförklaring. Jag minns den stora glädjen i olika facebookgrupper över att vi äntligen fått en regering som tar våra frågor på allvar. Visst, det var mycket som var positivt i regeringsförklaringen - LSS skulle värnas, CRPD skulle bli svensk lag, tillgänglighetslagstiftningen  skärpas mm. Själv höll jag mig avvaktande, jag vill se konkreta resultat innan jag tar fram champagneflaskan. Två år senare får man tyvärr konstatera att det blivit sämre än jag någonsin föreställt mig. Förutom en katastrofal politik inom personlig assistans och LSS har det sannerligen inte hänt mycket positivt på andra fronter heller.

Jag är helt övertygad om att Magdalena Andersson är den drivande kraften men statsministern är faktiskt chef över finansministern - han och ingen annan har det slutgiltiga ansvaret för regeringens politik. Maggan och Åsa Regnér hade inte kunnat härja som de gör om de inte haft åtminstone passivt stöd från Stefan Löfvén. Här är några exempel på hur hans agerande drivit utvecklingen åt helt fel håll:

·       I somras tillsatte Löfven en "fuskdelegation" som ska granska kriminalitet i offentligt finansierad välfärd. Givetvis nämndes assistansbranschen som ett prioriterat område. Därmed köpte han medias bild av assistansbranschen som ett tillhåll för kriminalitet.

·   När Magdalena Andersson ställde flyktingar mot assistans borde han tillrättavisat finansministern hur olämpligt dessa uttalande var/är - särskilt för ett parti som ska stå för social rättvisa. Statsministern var knäpptyst.

·   Han skulle aldrig godkänt direktiven till Försäkringskassan.

·   Han skulle sett till att LSS utredningen fick ett annat fokus och definitivt inte gett grönt ljus till det nya lagförslaget.

Förra veckan fick Stefan Löfven hård kritik från Liberalernas partiledare i Riksdagen angående regeringens LSS politik. Svaret från statsministern blev det här enligt Funktionshinderpolitik:

De senaste årens kostnadsökningar står inte i proportion till ökningen av antalet assistansberättigade, vilket gör det motiverat att analysera utvecklingen.

 Människor med funktionsnedsättning som behöver assistans ska ha assistans. Vi måste se över om vi har kostnadsökningar som inte är motiverade. 

Samma vanliga svar från regeringen blivit till ett mantra. Jag är inte emot att man granskar kostnadsökningen men det som står i direktiven Stefan Löfven är att kostnaden ska ner, delvis genom att ställa LSS insatser mot varandra. Och inte nog med det extra besparingar göras av "statsfinansiella skäl". Hur går det ihop med att man säger sig värna reformen samtidigt som statsministern samtidigt säger att Sveriges ekonomi går bra och skatteintäkterna ökar begriper inte jag i alla fall.

Betyget på Stefan Löfvens insats hitills  i en skala 1-5 när det gäller assistans och LSS blir en solklar etta...

* Något att tänka på. I lagförslaget står ingenting om hur mycket regeringen får sänka schablonen i händelse av kris. Teoretiskt finns därmed i ett värsta fall scenario möjlighet att dra in all statlig assistans med hänvisning till kris...

Så långt tror jag inte man är beredda att gå men ändå värt att ha i minnet. Vi måste se sanningen i ögat - den här regeringen vill gärna få bort budgetposten personlig assistans ur statsbudgeten.