Granskning visar att debatten om personlig assistans och LSS alltmer handlar om kostnad

Tröskeln verkar inte vara beroende hur bra Sveriges ekonomi mår, härom veckan skrev DN att Sveriges ekonomi går som aldrig förr. Inte heller alternativens kostnader avskräcker.  Vad skulle det kosta att låsa in folk med assistansbehov på institutioner? Vad skulle hemtjänst istället för personlig assistans kosta?

Adolf Ratzka

Citatet är hämtat från en artikel i Tidningen Leva o Jobba Med Personlig Assistans där Adolf Ratzka och ett antal andra välkända personer i svensk funkisrörelse, bland annat Wenche Willumsen ger sin bild av hur den ständiga debatten om kostnaden för personlig assistans påverkar samhällets, allmänhetens och assistansanvändarnas syn på vår fantastiska frihetsreform.

Leva o Jobba Med Personlig Assistans har gått igenom Mediearkivet och granskat ca 400 artiklar som berör personlig assistans och LSS. Artiklarna är skrivna av både lokal och rikstidningar under senaste  15 åren. En trist slutsats av granskningen är att rapporteringen under denna tid blivit allt negativare där rättighetsaspekten kommit mer och mer kommit i skymundan på bekostnad av "skenande kostnader" och kriminalitet. Så här skrev Östersunds-Posten i en artikel 2003 där en kommunpolitiker uttalar sig angående stigande kostnader för LSS:

"Det finns ingen anledning att pruta på antalet assistanstimmar för att minska kostnaden. Den här lagliga rätten till hjälp ska inte naggas i kanten."

Hallands Nyheter skrev 2008 följande när Falkenberg och Kungsbacka kommun ville spara pengar på LSS. (ett av de konkreta exemplen gällde en person med autism som nekades ledsagning)

Avslaget kan förefalla som en märklig liten snålhet inom en handikappomsorg som måste få kosta.

Det är en positiv syn på personlig assistans och LSS kommunpolitikerna och Hallands-Posten ger uttryck för.

Vi flyttar fram till december 2015. Så här skriver TT, texten publiceras i flera tidningar.

I oktober 2002 var kostnaden för assistansersättning 830 miljoner kr, i år är kostnaden för samma månad 2,5 miljarder kr. Finansminister Magdalena Andersson flaggade under hösten för att det är en alldeles för hög siffra. 

Skillnaden är gigantisk , från att det är en självklarhet att personlig assistans och LSS måste få kosta pengar till att personlig assistans, d v s vår rätt att kunna sköta våra egna liv kostar "alldeles för mycket". Hur kunde vi hamna här?

Det är givetvis lite spekulativt men jag tror att den grundläggande orsaken är att det hela tiden funnits samhällskrafter som av olika anledningar ogillat hela idén med assistansreformen - att vi ska kunna styra våra liv och att makt flyttades från myndigheter till de berörda personerna. Nu blev assistansreformen (brutto) dyrare än väntat vilket gav dessa krafter anledning att "kraftsamla". Sen tillkom ett antal faktorer som samverkade till att samhällsdebatten numer enbart kretsar kring kostnad, kriminalitet och oegentligheter. Och det är att det uppdagades ett

antal exempel med bedrägerier och ekonomiskt brottslighet i några assistansbolag. Dessutom hamnade vi i en djup lågkonjunktur 2008-2009 vilket gjorde att den gemensamma kakan minskade i storlek. En "utmärkt möjlighet" att gå till offensiv mot en utgift som man i grund och botten ogillar - assistansreformen "tog" resurser från vård, skola, äldreomsorg mm . Debatten om "jobblinje" vs "bidragslinje" spelar också in..

Men varför upphör då inte kritiken när det går bra för Sverige ekonomiskt? Tja mitt svar är - värdesätter man inte vår rätt att leva som andra tror jag inte det spelar någon roll om så vi skulle ha samma tillväxttak i ekonomin som Kina haft i flera decennier. kritiken skulle  om än i något modifierad form bestå likväl, oavsett kostnad för hemtjänst och gruppboende. Kostnaden för denna "onödiga reform" fortsätter ju att öka. I grund och botten handlar det alltså om människosyn. Och här har ledareskribenterna ett stort ansvar att vi befinner oss där vi gör - de har indirekt en enorm makt över samhällsdebatten.

Wenche Willumsen avslutar artikeln:

Assistansberättigade personer mår mycket dåligt av det som snart tenderar att bli en hetsjakt på enskilda. Det är en otrevlig väg vi valt att beträda i landet Sverige.