Independent Living Rörelsen i Norge uppmanar till gemensam kamp för att försvara personlig assistans

Den svenska grenen av Independent Living rörelsen med Adolf Ratzka i spetsen bidrog starkt till att personlig assistans blev verklighet och inskriven som en insats i rättighetslagen LSS.  Sedan några år är personlig assistans inskriven som en rättighet även i Norge. I Norge har man inte stiftat en ny lag utan personlig assistans skrevs in som en rättighet i Hälso och Omsorgslagen.

Hur funkar det då, Norge är ett av världens allra rikaste, kanske det allra rikaste landet i världen. Inte kan man  klaga på kostnader och inskränkningar i kommunalt självstyre där? I funktionshinderpolitik berättar Uloba  - den stora Independent Living föreningen i Norge att man ser samma tendenser där som i Sverige - rätten till personlig assistans ifrågasätts alltmer. Uloba manar nu till en gemensam kamp i Norge, Sverige och Danmark för att försvara rätten till personlig assistans och självbestämmande. Verksamhetsledaren i Uloba Vibeke Marøy Melstrøm berättar följande:

 Här behöver vi föra en gemensam kamp. Vi kan se att skandinaviska politiker tittar mycket på varandra. Därför är det klokt att föra en gemensam kamp mot de angrepp som nu sker mot assistansen.

Finns det någon gemensam nämnare mellan Sverige och Norge när det gäller motiven till motståndet? Enligt Vibeke Marøy Melstrøm är det inte regeringen som är det stora problemet som enligt Uloba har bra förståelse om vad personlig assistans handlar om (kan knappast sägas om vår regering) men viktiga likheter finns utan tvekan ändå. Liksom i Sverige sätter sig kommunerna på tvären, även i Norge spökar det kommunala självstyret .

Det kommunala självstyret i Norge är väldigt starkt och det är mycket upp till kommunerna att avgöra hur personlig assistans ska ges. Men de (regeringen) har inte möjligheten att styra över kommunerna på grund av det kommunala självstyret.

I Norge finansierar kommunerna en betydligt större andel av assistansen än vad fallet är i Sverige. I många fall har assistansen lagts ut på entreprenad. De företag som vunnit upphandlingen får mycket direktiv på hur den personliga assistansen ska organiseras. Resultatet blir en alldeles för mycket detaljstyrning som urholkar självbestämmandet, d v s fundamentet i hela idén med personlig assistans.

De kräver också att företagen ska skriva journal och rapportera till kommunen om vad som görs vilket leder till att arbetsledarrollen inte blir lika viktig.

Detta går rakt emot en av grundtankarna i IL ideologi där man istället strävar efter att minska byråkratins och diverse experters makt över våra liv. Ytterligare en tendens som man ser från kommunerna är att man bygger alltmer gruppbostäder stället för att bevilja personlig assistans.

Ja, det är bara och hoppas på att den svenska funkisrörelsen lyssnar på uppmaningen från Norge. Det spelar tydligen ingen roll hur rikt landet är - våra rättigheter ifrågasätts ändå.

IL rörelsen i Norge uppmanar till gemensam kamp