Det nya inneordet - "kostnadskontroll"

Först. Det här blogginlägget kommer handla mycket om pengar. Bortser här från att ta en diskussion om nettokostnad , jobbskapande mm då det blivit för långt inlägg. Istället fokuserar jag på regeringens nya mantra för att dölja en vilja att skära ner på kostnaden för personlig assistans.

I vintras orsakade med rätta regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan mycket upprörda känslor i brukarrörelsen. Orsaken var som bekant inledningen där FK uppmanas att "bryta utvecklingen med antalet beviljade assistanstimmar". Betydelsen kan inte tolkas på annat sätt än att regeringen vill sänka antalet beviljade timmar.  Minister Åsa Regnér har efter det gjort några tafatta försök att förklara "att det är inte syftet med skrivelsen", alla som behöver assistans ska få det. Parallellt har ett nytt ord blivit allt populärare bland makthavarna i allmänhet och regeringen i synnerhet och som upprepas som ett mantra, nämligen "kostnadskontroll". Så här skrev Åsa Regnér i sin replik på VIMPA -s debattartikel i Nyheter 24:

Jag vill därför vara mycket tydlig med detta: Människors rättigheter ska inte tummas på. Var och en ska få det stöd hon eller han behöver. Ett av skälen till att vi vill se över LSS och assistansen är för att lagstiftningen ska bli mer träffsäker, ska leva upp till sina ambitioner.

God kostnadskontroll och en hållbar kostnadsutveckling är ett måste i våra välfärdssystem. Jag värnar den svenska modellen, med generell välfärd som ger människor möjlighet till frihet och självständighet.

Sedan fortsätter det med en utläggning av hur mycket kostnaden för PA har ökat (givetvis brutto) för att sedan återkomma till "kostnadskontroll".

Det är den bakgrunden, och det faktum att kostnadsökningen fortsätter stiga kraftigt, som ger skäl för att regeringen nu genomför åtgärder för bättre kostnadskontroll.

Snälla Åsa Regnér, jag är inte dum. Jag vet mycket väl att statens resurser inte är obegränsade  jag begriper att det inte är hållbart att staten går back år efter år efter år (vilket moder Svea faktiskt inte gör). Visst 30 miljarder kr (staten står faktiskt inte för hela kostnaden) är mycket pengar men om vi samtidigt anser oss har råd att betala  ännu mer i ränteavdrag varje år så ska du inte lura mig i alla fall att kostnaden håller på att skena bortom all kontroll för staten, att kostnaden för PA är ohållbar - det är det du och andra politiker indirekt säger när ni gång på gång pratar om "kostnadskontroll" . Det handlar om prioriteringar och  värderingar. Vad är viktigast i en välfärdsstat? Att vi ska ha möjlighet att leva som andra, göra det andra tar för givet eller subventionera  boendet åt personer som äger sin bostad?  Mitt svar är att om vi anser oss har råd med det sistnämnda så har vi råd med PA - allt annat är ett moraliskt haveri.

Kostnadskontroll? Det är givetvis bara en finare beteckning för olika/möjliga sätt att sänka kostnaden. Mina behov och ca 19000 medmänniskor till som är beviljade personlig assistans minskar inte för att regeringen hittar på nya ord för att dölja nedskärningar. Besparingar kommer därför att drabba vår livskvalitet, många riskerar att förlora sin rätt till hjälp. Ett minimum krav från regeringen borde i så fall vara att man talar om hur denna "kostnadskontroll" ska gå till. Istället är det knäpptyst från Rosenbad, man hanvisar bara till den kommande utredningen vars direktiv aldrig tycks komma. Varför? Jag vill inte vara konspiratorisk men det går inte att komma ifrån misstankerna att det pågår en febril verksamhet i Rosenbad hur direktiven om "kostnadskontroll" ska formuleras? Man försöker hitta en "balansgång" där direktiven inte ska reta upp brukarrörelsen för mycket.

Det finns många andra poster i välfärdssektorn som är lika viktiga som personlig assistans, i samtliga fall ökar av naturliga skäl kostnaden. Jag har emellertid aldrig hört att man inom debatten om framtidens sjukvård mm pratar om "kostnadskontroll". Istället handlar det om hur välfärden ska finansieras i framtiden, hur vi ska se till att det finns resurser? Varför handlar just LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet om att kostnaden ska ner? Är inte vår rätt att leva som andra värt mer?

Med en allt äldre befolkning har välfärden utmaningar inför framtiden, svar ja. Därför har jag inga problem att prata pengar, det kan jag som jag skrivit innan göra när som helst. Men den diskussionen ska handla om hur vi ska få fram resurser så det räcker till alla. Jag är också beredd för att ta en diskussion om att se över skattelagstiftningen och andra regler för att få bort de oskäliga vinster som finns i vissa assistansbolag. Men aldrig åtgärder som urholkar våra rättigheter med rubrik kostnadskontroll.

Hela repliken från Åsa Regnér