Kostnaden för personlig assistans och LSS präglas av ett mycket
kortsiktigt tänkande. Förutom att man helt
bortser från de mänskliga och demokratiska vinsterna, att väldigt många
personer får jobb, skatteintäkter, jämförelser med alternativa kostnader mm är
hela sättet att se på kostnaden mycket fyrkantigt. Det som vi brukar kalla
helhetsperspektiv saknas nästan helt. Hur många politiker har t.ex. sagt att
kostnaden för andra saker, t.ex. sjukvård för vår grupp har sjunkit? Inte är
det många i alla fall... Inställningen är, här har vi en budgetpost för staten
- personlig assistans som 2015 uppgår till 24 miljarder kr. Detta tycker man är
för mycket. På kommunal nivå är inställningen likadan med den skillnaden att
här gäller det hela LSS, inte bara personlig assistans.
För ett antal månader sedan hade jag en diskussion
med en av mina vänner i Jönköping där vi pratade om hur kortsiktigt
kostnadstänkandet är i debatten kring personlig assistans. Min vän, aktiv i
funkisrörelsen berättade om en dokumentär om hur det gick till när Sveriges
järnvägsnät byggdes ut och vilken betydelse det haft för att vi blev ett av
världens rikaste länder. Som alla infrastruktursatsningar kostade det
enormt mycket pengar men under alla år som gått har den kostnaden betalat sig
tillbaka mångdubbelt. Järnvägarna innebar
en oerhörd förbättring i infrastrukturen. Folk kunde röra sig mycket snabbare,
gods förflyttades, många fler jobb skapades vilket innebar ökade skatteintäkter
för staten. Kort och gott, järnvägarna bidrog starkt till att Sveriges ekonomi
hamnade i en mycket positiv spiral med allt högre ekonomiskt tillväxt. En
absolut förutsättning för att välfärdsstaten så småningom kunde byggas ut.
Annars hade det inte hjälpt hur mycket skatt vi än betalat, det hade inte
funnits tillräckligt med pengar.
Ska vi ha en seriös diskussion om kostnaden för
personlig assistans måste vi lämna stuprörstänkandet och se kostnaden i ett
mycket större perspektiv än en isolerad budgetpost. Alla infrastrukturprojekt än idag är mycket dyra
räknat i antal kr staten spenderar men de görs med tanken att de ska betalas
tillbaka med råge genom att bidra till ökad tillväxt och fler jobb. Samma tanke
måste vi ha när vi pratar om kostnaden för personlig assistans och LSS på sikt.
Först och främst har vi givetvis att många jobb skapas direkt. Bruttokostnaden
för personlig assistans måste därför ställa i direkt relation till vad det hade
kostat samhället om 90 000 personer varit arbetslösa istället (drygt 100 000
med hela LSS). PA ger också en bra möjlighet till jobb för personer som annars
har svårt och komma in på arbetsmarknaden, bland annat ungdomar och invandrare.
Tänk bara på hur mycket debatt det är hur vi ska få in alla nya invånare på
arbetsmarknaden. PA fyller definitivt en viktig delroll där.
Sen har vi givetvis vi funkisar själva. Reformen har
gjort det möjligt för många att jobba istället för att leva på en låg pension.
Utbyggd assistans ihop med andra åtgärder skulle möjliggöra att fler får jobb
vilket skulle innebära bättre hälsa mm med sjunkande sjukvårdskostnader, en
enorm vinst för både den enskilda människan och samhället. Det skulle
definitivt även vara en mycket lönsam nationalekonomisk investering på sikt. Sen finns det också en hög moralisk kostnad
om man medvetet för en politik som exkluderar oss från möjlighet att delta i
samhällslivet. Därför uppmanar jag alla politiker som oroar sig över att
budgetposten personlig assistans ökar för snabbt. Vidga perspektiven så finner
ni att ni får tillbaka pengarna med råge.
* FK
backar tydligen från det horribla beslutet att låta en månads
assistansersättning brinna inne p g a försenad redovisning för en
assistansanvändare. Givetvis en seger för tillfället men bara att man
allvarligt funderat i dessa banor sänder ut obehagliga signaler för framtiden.
* Bengt Elmén,
en av STIL- s grundare har skrivit ett lysande blogginlägg där Bengt vädrar sin
ilska mot en regering som för en direkt fientlig politik mot vi som är
beviljade personlig assistans, assistansreformens intentioner och som inte
lever som den lär. Den borde läsas av alla som är involverade i funkisrörelsen
och även de politiker som har ett genuint intresse av att värna LSS och
assistansreformens intentioner. Tyvärr, tyvärr funkar det inte att länka direkt till blogginlägget, adressen är emellertid följande:
http://blogg.independent-living.tv/2016/04/10/jag-skams/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar