En mammas kamp för sin son med diagnosen Aspberger del 1

Hej

Jag skriver till dig/er som är representanter för Kommunen samt min roll som mamma till en kille med diagnosen Asperger.

Jag skriver till er för jag vill berätta hur det är att ha ett barn med funktionshinder, hur man bemöts av samhällets olika organ, hur man måste kämpa för att få de rättigheter som är så självklara  enl.bla  LSS Sol och Skollagen.

Jag är en väldigt aktiv mamma i kampen om min sons rättigheter d.v.s. rätten till livet som alla ska ha rätt till eller innehållet av det ... men då måste man få en inkörsport, en plattform och där har bl.a. skolan ett stort ansvar.

Sonen har haft en mycket illa skolgång där jag  aktivt fört en kamp med skollagen    som hjälpmedel ... jag har aktivt slagits för hans rättigheter ... suttit på så många möten i skolor så det går inte att räkna dem... men ingen har velat lyssna utan bara stött ifrån sig med hänvisning till Budgetramar, vad skollagen säger det har man kallt avfärdat och lagt allt ansvar på oss som föräldrar  eller Kommunens  utfärdade budget. Inget eller lite hänsyn till rådande  rättigheter till stöd/resurs  har tagits.

Jag vill berätta hur min son behandlats eller tagits emot i de olika skolor han gått i ... hur han kränkts och stötts bort av vuxna ... personalen som skulle hjälpa honom ... personalen som ska finnas för alla ... personalen som ska ha kunskap o kompetens, Personalen som har dömt/förnekat eller nonchalerat på ett eller annat sätt.

Jag vill för er vetskap samt för min sons upprättelse berätta hur det ligger till och varför han missat hela grundskolan  eller åtminstone en väldigt stor del av  den.

han började i 6års verksamheter i Måsöskolan

Måsöskolans brister samt handlingar var det värsta jag skådat, dem lade grunden till hans illa skolgång  ... att han hatar skolan.

Dem ville inte ha med honom att göra för han var en skitunge som skulle uppfostras ... en bråkmakare ... en unge som inte gjorde som dem ville för han förstod dem inte men det ville Inte dem se ... han kastade stolar omkring sig när han blev frustrerad eller illa behandlad och då valde dem att vid åtminstone ett tillfälle låsa In honom i en skrubb, vid flera andra tillfällen brottade en stor lärare/asslsten ner han och lade sig över för att få han stilla ... 

Lukas fick panik... samma assistent tryckte även ner Lukas I sanden.Vid ett tillfälle som dem var och badade ... han sa till mig att Lukas är en stökig unge och behöver tillrätta visas ... han hade alltid en elak sökandes blick mot Lukas ... min mening var att han kränkte Lukas = vuxenmobbning av ett litet barn ... jag ville Polisanmäla men gjorde aldrig det ... det värsta var att andra I personalen tyckte att assistenten gjorde rätt ... de ringde mig varje dag o gapade och skrek om hur ouppfostrad han var ... dem ville inte se sina egna brister i kompetens ... dem hade Ingen kunskap eller styrning ... dem fortsatte på detta vis tills det var dags för byte av skola till Båtsmansskolan.

I Båtsmansskolan började det hyfsat men även där hade man bristande kompetens samt förståelse och Inte heller där hade man rätt styrning men det var lite bättre ... fast de ville inte ta  det ansvar de skulle för honom och för att kunna komma undan så gick de bakom ryggen på oss och begärde en utredning som skulle påvisa att han var förståndshandikappad så att de slapp honom och kunde begära förflyttning till annan skola ... vi visste inte om att denna utredning begärts ... när utredningen var klar så sa psykologen som så " ja resultatet visar att Lukas inte är förståndshandikappad utan det visar motsatsen" ... det glömmer jag aldrig ... ytterligare en kränkande handling av en skola ... av personal som ska finnas där för att grunda en plattform ... där stod vi igen utan backning ... utan en lösning för Lukas ... fortfarande osedda ... jag såg detta som en mycket kränkande handling bakom vår rygg av s.k. kompetenta lärare samt rektor.

 Där tappade jag som förälder totalt förtroendet på skolan ... på den grundläggande rätten ... men sedan började Lukas i Kunskapsskolan där hans bror gick ... DÄR fick Lukas full backning ... fullt stöd ... alla resurser han skulle ha ... kompetent personal med förståelse för alla individer ... han började med rätt hjälp att komma på banan och ta igen dem 6år som han förlorat inom den kommunala skolan ... han fick en egen resurs som hjälpte honom ... hela deras koncept med den resurs och backningen den var helt rätt för honom ... fast det var lite för sent så att säga för Lukas hade tappat hoppet så han började umgås med ett gäng i samma ålder ... ett gäng som började skolka och snatta för att senare påbörja en kriminell bana ... han struntade i skolan för ingen hade    ju brytt sig innan så varför skulle han tro på dessa lärare? han ansåg sig som dum o korkad för det hade ju  han fått  höra innan.

Lukas slutade helt att gå på lektionerna ... han straffade ut sig som andra straffat ut honom ... men sedan hamnade han i klaveret med polisen och blev dömd i Tingsrätten ... då valde han att ta avstånd från den banan och sade upp bekantskapen med hela det gänget, han ville flyttas till en ny skola så han sa att han kunde väll göra ett sista försök att gå i skolan och ville då börja i Rudanskolan.

Jag ringde Rudanskolan och jo han var så välkommen så ... sedan ringde Lukas socialassistent ... då backade skolan - dem hade ingen plats längre utan kom med en usel förklaring  om att de    räknat fel på antalet elever så Lukas kunde tyvärr  inte få börja där ... jag  började bråka med de    och tillslut så sa de ok ... han fick väll börja då men någon resurs skulle han inte få för de jobbade inte på det sättet ... han blev utfryst från start av lärarna ... de såg honom inte, de hade inte kompetent personal, ingen handlingsplan ... ingenting ... han var bara luft ... de tyckte att jag  skulle ta ett ansvar för Lukas för att få dit honom (vilket jag försökte)  ... den skolan hade absolut inte något som helst upplägg för barn med diagnos och de hörde heller inte av sig till mig Ang att han inte kom till skolan utan dem struntade i det ... 

Jag kom med förslaget om hemundervisning men det gick åt skogen för de skickade material som var lämpade för andra barn och inte honom samt utan förklaring och med hänvisning om att jag skulle vara en lärare åt honom ... det gick inte att samarbeta med dem ... deras tillstånd till sin verksamhet  borde prövas enl. min mening ... Lukas var bara luft ... Lukas gick inte ens 5 dagar på dessa 2 terminer ... han gav upp ... han sa att dem skiter ju  bara i mig så varför  skulle jag  gå dit då?

Del 2 kommer i morgon