Regeringen begår antagligen lagbrott när man ger direktiven till Försäkringskassan

Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen. 

Första meningen i regleringsbrevet till Försäkringskassan angående personlig assistans.

Jag är liksom alla andra mycket upprörd över regleringsbrevet till Försäkringskassan där FK uppmanas att "jobba för att bryta utvecklingen med antalet beviljade assistanstimmar".  Att jag i rubriken skriver antagligen lagbrott beror på att jag inte är jurist. Utifrån de kunskaper jag ändå har i statsvetenskap är jag ganska säker (minst 80 %) på att så är fallet. Lagbrotten sker som jag ser det på flera olika sätt.

Ska man tala klartext vill regeringen att antalet personer som har assistans ska minska och många andra ska få färre assistanstimmar beviljat. Det går rakt emot LSS intentioner där behoven ska styra. Regeringen som kollektiv (se vidare ministerstyre nedan) har som jag ser det ingen befogenhet att gå ut med riktlinjer som så uppenbart går emot lagens intentioner UTAN att lagtexten ändrats. I regeringsformen kap 1 § 1 står följande:

Den offentliga makten utövas under lagarna

Enligt RF ska alltså, i vårt fall Försäkringskassan

tillämpa den befintliga lagtexten. Lagarna stiftas av riksdagen, inte regeringen.Därför har  regeringen inget mandat att på egen hand ändra tillämpningen. 

Detta leder in på nästa punkt, nämligen att enskilda statsråd inte får ägna sig åt ministerstyre. Den svenska förvaltningen är (till skillnad från nästan alla andra länder) uppbyggd så att de olika myndigheterna är direkt underställda regeringen, inte de enskilda departementen som de olika ministrarna basar över. Därför fattas regeringens beslut kollektivt. Ansvariga ministrar, i vårt fall Åsa Regnér och Annika Strandhäll har därför ingen rätt att gå ut med direktiv i regleringsbrevet  "att utvecklingen i antalet beviljade assistanstimmar ska brytas". Samma sak gäller självfallet även Magdalena Andersson som i egenskap av finansminister åtminstone indirekt har mycket stor makt över de andra departementen och därmed även andra ministrar. Och vad "Maggan" anser om kostnaden för personlig assistans vet vi alla...

Sen har vi naturligtvis CRPD - "handikappkonventionen" som Sverige ratificerade 2009. Artikel 19 säger att personer med stora funktionsnedsättningar har rätt till personlig assistans för att bryta isolering och möjliggöra inkludering i samhället. I den svenska översättningen är det inte lika självklart. Ledande experter som t.ex. Thomas Hammarberg anser emellertid att originaltextens personal assistance avser personlig assistans som vi vill ha den.

Oavsett den svenska översättningen av artikel 19 bryter regleringsbrevet mot en mycket viktig princip i konventionen. Enligt bland annat Thomas Hammarberg och Barbro Lewin får  uppnådda rättigheter inte försämras. Ingen ska inbilla mig i alla fall att ett stort antal personer inte kommer att förlora sin assistans, helt eller delvis om FK börjar tillämpa direktiven i inledningen av regleringsbrevet. D v s uppnådda rättigheter kommer att urholkas.

Slutligen bryter direktivet mot den viktiga juridiska principen gynnande besluts negativa rättskraft. Hänger delvis ihop med ovan nämnda grundprincip i CRPD och innebär att en beviljad förmån inte får försämras om det inte sker en betydande ändring i behovet av hjälp eller stöd. Som vi sett innan försöker både Försäkringskassan och kommuner gå runt principen genom att ge tidsbegränsade beslut. Berörda personer får börja om på ruta ett vid omprövning efter "gällande rättspraxis". 

Detta är en viktig anledning till att intentionerna i samtliga LSS insatser har urholkats och att så många helt eller delvis förlorar sin assistansersättning eller annan LSS insats. Med det här direktivet sänder tyvärr även regeringen ut en signal att man inte har några ambitioner att återupprätta lagens intentioner. Man föregår den stora LSS utredningen.

Vad finns det för möjligheter att pröva den juridiska giltigheten för att förhindra sådana skrivelser i framtiden? Igår pratade jag med mina kontakter i STIL i Stockholm och som väntat är deras bedömning - det finns nästan inga juridiska möjligheter att få det hör prövat. Bland annat därför att Sverige saknar en författningsdomstol och att CRPD inte är inskriven som svensk lag.

Läs också Assistanskoll intervju med Ifa - s ordförande Vilhelm Ekensteen.

Assistanskoll intervjuar Vilhelm Ekensteen