Försäkringskassan ska bidra till att bryta
utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen.
Första meningen i regleringsbrevet till Försäkringskassan
angående personlig assistans.
Jag är liksom alla andra mycket upprörd över
regleringsbrevet till Försäkringskassan där FK uppmanas att "jobba för att
bryta utvecklingen med antalet beviljade assistanstimmar". Att jag i rubriken skriver antagligen lagbrott beror på att jag
inte är jurist. Utifrån de kunskaper jag ändå har i statsvetenskap är jag
ganska säker (minst 80 %) på att så är fallet. Lagbrotten sker som jag ser det
på flera olika sätt.
Ska man tala klartext vill regeringen att antalet
personer som har assistans ska minska och många andra ska få färre
assistanstimmar beviljat. Det går rakt emot LSS intentioner där behoven ska
styra. Regeringen som kollektiv (se vidare ministerstyre nedan) har som jag ser
det ingen befogenhet att gå ut med riktlinjer som så uppenbart går emot lagens
intentioner UTAN att lagtexten ändrats. I regeringsformen kap 1 § 1 står
följande:
Den offentliga makten utövas under lagarna
Enligt RF ska alltså, i vårt fall Försäkringskassan
tillämpa
den befintliga lagtexten. Lagarna stiftas av riksdagen, inte regeringen.Därför har regeringen inget mandat att på egen hand ändra
tillämpningen.
Detta leder in på nästa punkt, nämligen att enskilda
statsråd inte får ägna sig åt ministerstyre. Den svenska förvaltningen
är (till skillnad från nästan alla andra länder) uppbyggd så att de olika
myndigheterna är direkt underställda regeringen, inte de enskilda departementen
som de olika ministrarna basar över. Därför fattas regeringens beslut
kollektivt. Ansvariga ministrar, i vårt fall Åsa Regnér och Annika Strandhäll
har därför ingen rätt att gå ut med direktiv i regleringsbrevet "att utvecklingen i antalet beviljade
assistanstimmar ska brytas". Samma sak gäller självfallet även Magdalena
Andersson som i egenskap av finansminister åtminstone indirekt har mycket stor
makt över de andra departementen och därmed även andra ministrar. Och vad
"Maggan" anser om kostnaden för personlig assistans vet vi alla...
Sen har vi naturligtvis CRPD - "handikappkonventionen"
som Sverige ratificerade 2009. Artikel 19 säger att personer med stora
funktionsnedsättningar har rätt till personlig assistans för att bryta
isolering och möjliggöra inkludering i samhället. I den svenska översättningen
är det inte lika självklart. Ledande experter som t.ex. Thomas Hammarberg anser
emellertid att originaltextens personal
assistance avser personlig assistans som vi vill ha den.
Oavsett den svenska översättningen av artikel 19
bryter regleringsbrevet mot en mycket viktig princip i konventionen. Enligt
bland annat Thomas Hammarberg och Barbro Lewin får uppnådda rättigheter inte försämras. Ingen
ska inbilla mig i alla fall att ett stort antal personer inte kommer att
förlora sin assistans, helt eller delvis om FK börjar tillämpa direktiven i
inledningen av regleringsbrevet. D v s uppnådda rättigheter kommer att
urholkas.
Slutligen bryter direktivet mot den viktiga juridiska
principen gynnande besluts negativa
rättskraft. Hänger delvis ihop med ovan nämnda grundprincip i CRPD och
innebär att en beviljad förmån inte får försämras om det inte sker en betydande
ändring i behovet av hjälp eller stöd. Som vi sett innan försöker både
Försäkringskassan och kommuner gå runt principen genom att ge tidsbegränsade
beslut. Berörda personer får börja om på ruta ett vid omprövning efter
"gällande rättspraxis".
Detta är en viktig anledning till att intentionerna i
samtliga LSS insatser har urholkats och att så många helt eller delvis förlorar
sin assistansersättning eller annan LSS insats. Med det här direktivet sänder
tyvärr även regeringen ut en signal att man inte har några ambitioner att
återupprätta lagens intentioner. Man föregår den stora LSS utredningen.
Vad finns det för möjligheter att pröva den juridiska
giltigheten för att förhindra sådana skrivelser i framtiden? Igår pratade jag med mina kontakter i STIL i Stockholm och som väntat är deras bedömning - det finns
nästan inga juridiska möjligheter att få det hör prövat. Bland annat därför att
Sverige saknar en författningsdomstol och att CRPD inte är inskriven som svensk
lag.
Läs också Assistanskoll intervju med Ifa - s
ordförande Vilhelm Ekensteen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar