Nederländerna har ratificerat CRPD - FN-s "handikappkonvention"

21 januari 2016 var en viktig dag för funkisrörelsen i Nederländerna. Efter lång väntan ratificerade slutligen Nederländernas parlament CRPD. Nyligen intervjuade ENIL (European Network on Independent living)  Otwin Van Dijk som är en rullstolsburen parlamentsledamot  om den stora framgången.

Otto berättar bland annat att få konventionen ratificerad var den viktigaste orsaken till att han blev politiker. Tack vare ratificeringen kommer Nederländerna att kommande år bli tillgängligt för personer med funktionsvariationer. Det gäller bland annat kollektivtrafik, skolor, restauranger, andra offentliga lokaler/ byggnader och webbsidor. Det är först när man har en funktionsnedsättning man inser hur otillgängligt samhället är. Otwin vet vad han pratar om - han blev rullstolsburen efter en olycka när han var 18 år.

På frågan om det är viktigt att personer med funktionsvariationer engagerar sig i politikerna är svaret:

Självklart! Jag tror på ett inkluderande samhälle där människor med olika bakgrund och förutsättningar kan möta varandra. Det är en förutsättning för att skapa förståelse mellan människor. Det ska vara en självklarhet att en rullstolsburen person som jag själv är parlamentsledamot eller en blind person stå upp komiker.  Det är bara vi själva som vet hur det är att leva med funktionsvariationer.

Men varför tog det så lång tid innan konventionen blev ratificerad? Nederländerna är ju ett land som är känt för att satsa mycket på välfärd?

- Det stämmer men i bland tänker vi för kortsiktigt, t.ex. "vad kostar det, har vi råd"? Det är argument som man får höra ofta. Intresseorganisationer för näringslivet var t.ex. motståndare mot ratificeringen med motiveringen att tillgänglighetsanpassningar mm skulle bli för dyrt och att lagen är tvingande.

Allt är emellertid inte frid och fröjd. Otwin berättar att  i ett internationellt perspektiv satsar Nederländerna mycket stora summor på äldrevård och olika stöd till personer med funktionsvariationer. Likväl görs stora besparingar. Det går att bli beviljad något som liknar personlig assistans (kallas personlig budget) men det har blivit svårare  att bli beviljad insatsen. Otwin tycker också välfärdsstaten är för byråkratisk.

Självfallet är det bara att gratulera funkisrörelsen i Nederländerna. När man läser intervjun med Otwin känner man emellertid igen mycket av hur debatten förs på hemmaplan - "det är för dyrt", välfärdsstaten klarar inte av att finansiera stödinsatserna etcetera. När det gäller samhällets inställning skulle intervjun lika gärna kunnat vara gjord i Sverige. Svaren på frågorna hade blivit ungefär likadana...

* Samtidigt som CRPD ratificeras i Nederländerna rapporterar ENIL om bakslag på andra platser i Europa. I Storbritannien han hen kunnat söka personlig assistans via en statlig fond men regeringen har nu meddelat att fonden kommer att läggas ner. En förening kallad DPAC - Disabled Peoples Against Cuts (funktionshindrade personer emot nedskärningar) har nu startat en egen fond där man kan söka hjälp  och man ber om donationer.

Detta är bara ett exempel som visar att vår kamp för i praktiken lika rättigheter i högsta grad är en internationell fight. I och med att jag nu är involverad i STIL - s arbete betyder det att man samtidigt är en del av denna rörelse och det känns bra.  I slutet av maj kommer jag delta i STIL dagarna i Stockholm och till sommaren bär det av till Almedalen igen.

Läs också Veronica Hedenmarks utmärkta debattartikel i DN där hon berättar om assistansens betydelse för hennes liv och framtid som mamma.

Veronica Hedenmarks debattartikel