Jag ska i detta blogginlägg ge tre exempel (varav
två dagsaktuella) på på de extrema motpoler
som finns i de assistansberättigades värld.
Samir
El-Shemesani står åtalad är åtalad i Malmö tingsrätt
för grovt bedrägeri för att lurat staten på 3,7 miljoner kr ur den statliga
assistansersättningen. Förutom honom själv är ytterligare ett antal assistenter
åtalade i härvan. Samir var beviljad personlig assistans för påstått stora
rörelsehinder men har av polis filmats på stan gående till synes helt
obehindrat. Åklagaren hävdar också att ersättningen till några av assistenterna
gått via assistansbolaget till Samir El-Shemesani eget bankkonto.
Esther
är
fem år gammal och har förutom allvarlig epilepsi också mycket stora andra
funktionsnedsättningar. Kommunen hade först beviljat familjen assistans 60
timmar i veckan. Men sedan skulle Försäkringskassan ta över ärendet och man kom
fram till att Esthers familj "överdrivit hennes hjälpbehov". B l a
ansåg man att epilepsin inte var så "allvarlig" då Esther inte drabbats
av något stort EP-anfall på dagis. Helt
plötsligt bedömdes Esthers hjälpbehov bara uppgå till 7 timmar i veckan...
Jonas
Franksson hade varit beviljad personlig assistans sedan 1996
med i medeltal 12 timmar/dag men vid senaste omprövningen drogs ersättningen in
från och med november då Försäkringskassans handläggare bedömde att
Jonas s.k. grundläggande behov understeg 20 timmar/vecka som är gränsen för att
få statlig assistansersättning. Det grundläggande hjälpbehoven ansågs nu vara
mindre än tidigare, trots att Jonas själv uppger att funktionsnedsättningar har
blivit sämre. Jonas är tvåbarnspappa och även aktiv i ett teatersällskap. Jonas
känner nu att hela hans tillvaro håller på att kastas över ända.
Större än så här kan knappast motpolerna bli. Min
åsikt, vilken knappast är kontroversiell i brukarrörelsen är att vi bevittnar
ett system där utvecklingen går mot att lotten mer eller mindre avgör om man
ska få assistansersättning eller ej och det är givetvis fullständigt
oacceptabelt! Förutom de minst sagt märkliga besluten från Försäkringskassan
måste man ju också tänka på de enorma psykiska påfrestningar som Jonas själv
och Esthers föräldrar utsätts för. Det är jobbigt nog att leva med sina
funktionsnedsättningar eller ha barn med stora hjälpbehov. Att på det dessutom
få kriga mot staten för att få sina rättigheter
borde ingen människa i Sverige behöva göra, tyvärr är exemplen på
motsatsen förfärande många. Vad gäller kostnaden för personlig assistans - hade
varit intressant och se en undersökning hur mycket sjukvårdskostnaderna stigit för
personer som förlorat sin assistansersättning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar