onsdag 2 oktober 2013

Exempel på orimliga behovsbedömningar av personlig assistans



Jag ska i detta blogginlägg ge tre exempel (varav två dagsaktuella) på  på de extrema motpoler som finns i de assistansberättigades värld.


Samir El-Shemesani står åtalad är åtalad i Malmö tingsrätt för grovt bedrägeri för att lurat staten på  3,7 miljoner kr ur den statliga assistansersättningen. Förutom honom själv är ytterligare ett antal assistenter åtalade i härvan. Samir var beviljad personlig assistans för påstått stora rörelsehinder men har av polis filmats på stan gående till synes helt obehindrat. Åklagaren hävdar också att ersättningen till några av assistenterna gått via assistansbolaget till Samir El-Shemesani eget bankkonto.


Esther är fem år gammal och har förutom allvarlig epilepsi också mycket stora andra funktionsnedsättningar. Kommunen hade först beviljat familjen assistans 60 timmar i veckan. Men sedan skulle Försäkringskassan ta över ärendet och man kom fram till att Esthers familj "överdrivit hennes hjälpbehov". B l a ansåg man att epilepsin inte var så "allvarlig" då Esther inte drabbats av något stort EP-anfall  på dagis. Helt plötsligt bedömdes Esthers hjälpbehov bara uppgå till 7 timmar i veckan... 


Jonas Franksson hade varit beviljad personlig assistans sedan 1996 med i medeltal 12 timmar/dag men vid senaste omprövningen drogs ersättningen in från och med november då  Försäkringskassans handläggare bedömde att Jonas s.k. grundläggande behov understeg 20 timmar/vecka som är gränsen för att få statlig assistansersättning. Det grundläggande hjälpbehoven ansågs nu vara mindre än tidigare, trots att Jonas själv uppger att funktionsnedsättningar har blivit sämre. Jonas är tvåbarnspappa och även aktiv i ett teatersällskap. Jonas känner nu att hela hans tillvaro håller på att kastas över ända.
 
Större än så här kan knappast motpolerna bli. Min åsikt, vilken knappast är kontroversiell i brukarrörelsen är att vi bevittnar ett system där utvecklingen går mot att lotten mer eller mindre avgör om man ska få assistansersättning eller ej och det är givetvis fullständigt oacceptabelt! Förutom de minst sagt märkliga besluten från Försäkringskassan måste man ju också tänka på de enorma psykiska påfrestningar som Jonas själv och Esthers föräldrar utsätts för. Det är jobbigt nog att leva med sina funktionsnedsättningar eller ha barn med stora hjälpbehov. Att på det dessutom få kriga mot staten för att få sina rättigheter  borde ingen människa i Sverige behöva göra, tyvärr är exemplen på motsatsen förfärande många. Vad gäller kostnaden för personlig assistans - hade varit intressant och se en undersökning hur mycket sjukvårdskostnaderna stigit för personer som förlorat sin assistansersättning?



 



 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar