Tänk om Erik Hörstadius själv behövt personlig assistans

Artikeln som Erik Hörstadius skrev i Affärsvärlden är utan tvekan den mest aggressiva och hätska angreppet jag läst hittills mot assistansreformen. Innan har man "nöjt sig" med att kritisera kostnaden och att det är för mycket fusk. Herr Hörstadius nöjde sig emellertid inte med det - han gick även till direkt angrepp mot de assistansberättigade och deras anhöriga. Följande inledning på artikeln säger allt om hans inställning till såväl själva reformen och de assistansberättigade med anhöriga - Rullstolsburne farbror Bosse är också en gås som värper guldägg. Vilken människosyn har man när man skriver något sådant?

För att återgå till själva rubriken, tänk om Erik själv behövt assistans, tänk om han själv hade haft stora funktionsnedsättningar eller haft en  nära anhörig med behov av personlig assistans. Hade han då skrivit en artikel med så mycket fördomar mot assistansberättigade och indirekt alla människor med funktionsnedsättningar? Jag vågar slå vad om att han inte gjort det. Tvärtom hade han liksom vi blivit mycket upprörd om någon annan skrivit samma sak.

* Denna vecka har man också kunnat läsa om Emmy Skarp, 23 år som förlorat sin personliga assistans. Emmy berättar om sin livssituation efter att hon förlorat den assistans hon varit beviljad sedan sedan hon var fem år gammal. Det är en sorglig läsning där Emmy blivit helt beroende av hjälp från sina föräldrar. Emmy tillbringar dagarna hemma utan någon möjlighet att kunna träffa vänner, göra utflykter etcetera, hon har ju inga assistenter som kan följa med ut...

Av artikeln framgår också att Haninge kommun drog in all assistans från första september utan att egentligen förklara varför och trots att Emmys arbetsterapeut intygat att hjälpbehovet var oförändrat. För att göra en redan absurd situation ännu märkligare/verklighetsfrämmande har kommunen kommit fram till att Emmys toabesök tar fem minuter/dag...

 Kommunens beslut är givetvis överklagat men som alla vet har ju kvarnarna i rättsväsendet ingen turbomotor precis...

Så här får det bara inte gå till! I LSS § 5 står följande:

Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

Ingen med minsta medkänsla kan hävda att Emmy har möjlighet att leva som andra.  Det är ren förnedring och jag hävdar bestämt att Haninge kommun bryter grovt mot LSS lagens viktigaste intentioner.

Hur sorglig Emmys situation än är så är det bra att en sådan berättelse kommer till allmänhetens kännedom. För det visar konkret konsekvenserna för vad som händer för de som förlorar sin assistans och ytterst vad konsekvenserna blir  om assistansreformens argaste kritiker får som de vill - d v s hela reformen skrotas.

 

 Hela artikeln om Emmy