FUB - Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning har lämnat en rapport med titeln Svenska staten sviker de svagaste. FUB har via enkätundersökning frågat Sveriges 290 kommuner hur Försäkringskassans hårdare bedömningar för att få och behålla den statliga assistansersättningen påverkar deras förmåga att uppfylla intentionerna i LSS lagstiftningen. Totalt fick man svar från 80 %, varav 70 % svarade på alla frågor och resultatet är inte uppmuntrande:
*Fyra av 10 kommuner anser inte att man har de ekonomiska resurserna att uppfylla LSS
lagens intentioner.
*Fyra av fem
kommuner uppger att Försäkringskassans striktare bedömningsgrunder övervältrar
ansvar och kostnader för personlig assistans till kommunerna.
*Bara en av
10 kommuner uppger att man inte har några problem att finansiera de ökade
kostnaderna för personlig assistans.
Det går
naturligtvis och hävda att kommunerna alltid gnäller på ökade kostnader vad
gäller social välfärd. Ligger givetvis en del i det men att bara avfärda FUB-s
resultat som allmänt "gnäll" menar jag är att blunda för en mycket oroväckande utveckling.
Jag kan nämligen slå vad om att bland de 40 % av kommunerna som hävdar att de inte har de
ekonomiska resurserna finns en mycket kraftig överrepresentation bland
småkommuner och/eller fattiga kommuner. Vad detta kan leda till på längre sikt
är inte svårt att räkna ut, nämligen:
*Inom en
snar framtid, max 10 år kommer det bli allt svårare, i värsta fall nästan
omöjligt att få personlig assistans om man bor i t.ex. en inlandskommun i
Norrland än om man bor i Stockholm.
*Många av de som idag får assistans via kommunen istället kommer så småningom att förlora även den.Det är en utveckling som är fullständigt oacceptabel. Frågan huruvida
man ska få personlig assistans får aldrig vara beroende på hur rik eller fattig
kommunen man bor i är.
Mycket
allvarligt är också att en av 10 kommuner uppger att man p g a ekonomiska
faktorer lämnar LSS-lagstiftningen när man övertar ansvaret för att istället
använda sig av SoL (Socialtjänstlagen) .
Som bekant är ju ambitionerna i SoL lägre än i LSS. SoL pratar om "skäliga
levnadsvillkor" medan LSS anger att
målet är goda levnadsvillkor. Kommunerna bryter därmed mot såväl svenska
statens uttalade ambitioner med handikappomsorgen som FN-s handikapp konvention.
FUB föreslår
att staten ska överta mer av ansvaret, i dagsläget står ju kommunerna för de 20
första timmarna/vecka, FUB föreslår en sänkning till 10 timmar. Själv anser jag att den personliga
assistansen ska vara 100 % finansierad
av staten. Endast då kan man vara säker på att frågan om man ska få personlig
assistans i alla fall inte är beroende på om man bor i Wilhelmina eller Djursholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar