I en stor intervju i Assistanskoll tidigare i veckan
fick STIL via Jonas Franksson och Ifa via Sophie Karlsson uttala sig vad de
ansåg om utspelet från Sveriges Kommuner och Landsting för några veckor sedan.
Juristen hävdade ju (med hänvisning till "oklar lagstiftning") bland
annat att:
· Personliga
assistenter ska inte ge hjälp att sköta husdjur
· Personliga
assistenter ska inte hjälpa till att sköta barn
· Det
är en naiv inställning och tro att assistansreformen få kosta hur mycket som
helst
· Det
är ingen skillnad på skäliga levnadsvillkor (SoL) och goda levnadsvillkor (LSS)
Jag tycker både STIL och Ifa hade bra svar så det
finns inte så mycket att tillägga där. Jag tänker istället belysa att SKL-s
mycket kyliga inställning tyvärr inte förvånar mig Tittar vi bakåt i backspegeln är det ju så
att kommunerna alltid har varit motståndare till LSS - från det att Adolf
Ratzka började jobba för att införa personlig assistans i Sverige via
remissrunden i början av 90-talet fram till nutid. De åsikter SKL för fram år
2015 är egentligen "bara" ett nytt kapitel i berättelsen om Sveriges
kommuners motstånd mot rättighetslagen LSS. Ett motstånd som handlar minst lika
mycket om maktfördelning som faktisk kostnad.
Ta t.ex. juristen som inte ser några problem med att
kommunerna har begränsningar på hur och vart man ska resa. Denna bakåtsträvande
åsikt är ingen nyhet och här har jag egna erfarenheter. När jag ville göra min
första egna resa med assistent (en vecka till Mallorca) vägrade Jönköpings
kommun att betala för assistentens kostnad. Motivering - ej nödvändigt att åka
utomlands för att uppnå goda levnadsvillkor... Året var 1996, snart 20 år
sedan... Redan då använde man sig av ungefär samma argument vad gäller resor
som SKL gör idag.
Situationen som helhet var ändå, trots allt mycket
bättre för 10-15 år sedan än idag. Tittar man på utvecklingen så började det gå
utför rejält 2008-2009. 2009 kom ju den prejudicerande domen från
Regeringsrätten som ändrade synen på de grundläggande behoven - kommunerna
hakade villigt på FK... Försämringarna inskränkte sig inte bara till
assistansen utan alla andra LSS insatser som helt är Kommunernas ansvar. Det
kom även andra domar som berörda kommunala LSS insatser. Jag gillar ju att försöka
analysera varför det började gå åt helt fel håll vid denna tid - finns det fler
orsaker än prejudicerande domar?
2008 inträffade ju den stora finanskrisen som
utlöste en djup lågkonjunktur. Vid lågkonjunkturer sker alltid följande:
· Arbetslösheten
stiger
· Skatteintäkterna
sjunker
· Ökad
konkurrans om befintliga resurser
· Detta
skapar ett stort tryck på stat och kommun att skära ner utgifter
I samband med finanskrisen sker detta samtidigt som
skattenivån sänks.
Kommunernas ansvar för LSS är ju ingen stor
utgiftspost egentligen. Hårdare bedömningar från FK ledde emellertid till att
fler personer fick söka assistans via hemkommunen istället. Nu såg kommunerna
"sin stora chans" att flytta fram positionerna rejält. Och det har
man också gjort. Ursäkten var ju "perfekt" - pengarna räcker inte
till. D v s vår lagstadgade rätt till goda levnadsvillkor ansågs ta för stora resurser
på bekostnad av annat.
Senaste halvåret har ju skett saker som ytterligare
ökar "kampen om resurserna". Det stora antalet flyktingar som
anländer till vårt land innebär initialt stora kostnader för kommunerna. För
vår del är detta i kombination med kommunernas tidigare motstånd ett
"recept från helvetet" och omvänt för kommunerna ytterligare en
ursäkt att på olika sätt urholka lagens intentioner. Och om vår finansminister
inte har några moraliska betänkligheter att ställa flyktingarnas desperata
situation mot våra behov så gäller det i högsta grad kommunerna med. När jag
besökte Ifa -s debattforum nyligen sa en deltagare följande:
"Jag
fick avslag från kommunen och motiveringen var att pengarna inte räcker till
för att notan för flyktingmottagandet är så hög".. (Är inget dåligt skämt från min sida)
En enkel åtgärd för att få in mer pengar i den
offentliga sektorn och minska kampen om resurserna är att höja skatterna
och/eller omprioritera olika utgiftsposter. Av olika skäl kommer dock inte det
att ske. Därför kommer vi sorgligt nog att med så gott som 100 % säkerhet
framöver se fler kommunala utspel med budskapet att assistansen kostar för
mycket och fler personer som förlorar assistans eller annan LSS insats med
hänvisning till flyktingmottagandet.
Hela
funkisrörelsen borde protestera mycket högre mot kommunernas cyniska agerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar