Assistanskoll intervjuar jurist från SKL - Sveriges kommuner och landsting

Tidigare i höstas publicerade Socialstyrelsen en rapport som kritiserade kommunerna rejält hur de tillämpar LSS. Vad gäller insatsen personlig assistans kunde man bland annat konstatera att många av de som förlorat statlig assistansersättning får generellt mindre timmar av kommunen med svåra konsekvenser för berörda personer. Många kommuner sätter också upp egna riktlinjer hur LSS ska tolkas och tillämpas.

Nyligen intervjuade Assistanskoll SKL-s jurist Ellinor Englund som har mycket lite förståelse för kritiken från socialstyrelsen vilket hon sammanfattar på följande sätt:

"”Kritisera kommunerna när det finns skäl, inte när de håller sig inom lagstiftningens ramar”

Om tveksamma riktlinjer och begränsningar för resor, ersättning för diverse vardagsnöjen mm

Inget konstigt med det anser Ellinor Englund.  – Riktlinjer behövs för att underlätta för handläggare att göra likvärdiga och rättvisa bedömningar. Att omvårdnad av barn som huvudregel inte är en syssla för assistenten står tydligt i den ursprungliga LSS–propositionen (sid 176). 

Man kan kanske tycka att om man får assistansersättning ska man kunna göra vad som helst med sin assistans. Problemet är att kommunen har basansvaret och kan få skicka ut assistenter t.ex. till Grekland hos en privat anordnare om de ordinarie assistenterna blivit sjuka. Om detta är en skyldighet bör det framgå av lagtexten.

Om faktiska behov vs kostnad

"Det är naivt att det inte finns en gräns för kostnader"

Vidare säger Ellinor Englund att det finns en förställning om att LSS omfattar mer än det faktiskt gör. För att visa att så är fallet hänvisar hon till olika domar som på olika sätt urholkat de ursprungliga intentionerna med LSS - såväl assistansen som de rent kommunala insatserna som t.e.x. ledsagning eller LSS boende.

Hur kommer det sig att det finns så olika syn hos Socialstyrelsen och SKL?

På detta blir svaret följande:

– Ja, det får du fråga Socialstyrelsen om. Vår ambition är att vara så korrekta som möjligt utifrån gällande lagar och rättspraxis.

Totalt sett målar juristen upp en bild där man anser att assistansen kostar för mycket, lagen är otydlig os v. Det hon också säger "fördolt"  är att vi brukare har för stor makt över hur assistansen används, d v s vi har för stor makt över våra liv.

Man behöver inte vara något geni för att räkna ut vad kommunerna är ute efter, spara pengar och begränsa vår rätt till självbestämmande. Det går också i linje med förslaget från ISF med ICF mallen som ska bestämma vad som är goda levnadsvillkor. Vad jag tycker om ICF mallen vet ni alla vid det här laget men SKL-s syn är nästan lika illa den.

Hur ska man göra då för att ändra kommunernas syn på självbestämmandet och finansieringen? En sak är i alla fall klar för mig - kommunerna ändrar sig ALDRIG självmant, de måste TVINGAS till förändring. Ändra LSS 9a är en del men det räcker inte. En väg som det talas för lite om är att använda  juridiken som ett verktyg genom att driva fall mot kommunerna och Försäkringskassan. Sedan i våras finns det faktiskt en förening som ägnar sig åt just det. Föreningen heter Med Lagen Som Verktyg och den ska jag berätta mer om i nästa blogginlägg.

Hela intervjun i Assistanskoll