Bland 1900-talets värsta despoter byggdes det upp en
stark personkult där härskaren fick en gudaliknande status. I personkulten
ingick ofta skrifter som fick en religiös tyngd - några exempel är Adolf
Hitlers Mein Kampf och Mao Zedongs "Maos lilla röda" (egentligen
Citat ur ordförande Maos verk). Den sistnämnda anses, näst bibeln vara
världshistoriens mest tryckta bok med enligt vissa uppskattningar oerhörda 4
miljarder exemplar.
Historien förskräcker vad som kan hända när
politiska skrifter får helig status. 50 år efter att Mos lilla röda första
upplaga gavs ut får man tyvärr konstatera att myndighetssverige håller på att
anamma ICF - mallen Internationell Classification
of Functioning,
Disability and Health) som sin egen "heliga text" vad gäller frågor
som berör personer med funktionsnedsättningar/funktionsvariationer.
Som bekant har ju ISF (Inspektionen för socialförsäkringar föreslagit att behovsbedömningarna av rätten till personlig assistans ska göras
om rejält. Diverse experter (sjukgymnaster, arbetsterapeuter mfl ska bedöma vad
som är goda levnadsvillkor där ICF ska bli ett viktigt verktyg. Glöm allt vad
vi själva upplever som goda levnadsvillkor, det ska staten bestämma. Och
förresten - varför slösa massa tid åt
att fråga oss om vad vi tycker om goda levnadsvillkor - svaret finns ju redan i
ICF!
Tänk på vad Christine
Bylund mfl sagt om funktionsmaktsordningen och den medicinska synen på våra
hjälpbehov. Redan idag är vi tvingade att gå igenom förnedrande
behovsbedömningar för att få rätt till personlig assistans. Att sedan Helena
Höög från ISF tror att vi upplever bedömningarna som mindre kränkande om
bedömningarna utförs av "experter" visar på en skrämmande brist på
verklighetsuppfattning. Att införa ICF
som ett centralt verktyg innebär att utvecklingen går bakåt i expressfart. Ja,
jag menar att man kan lägga ner hela assistansreformen om det genomförs. Det
finns ingenting kvar av de ursprungliga intentionerna med att självbestämmande
och att goda levnadsvillkor formas utifrån vad vi själva anser är goda levnadsvillkor.
*Tänk en hypotetisk behovsbedömning 2018. Tompa Juneborg får ett brev från Försäkringskassan - dags
för omprövning av rätten till personlig assistans. Men där finns en
"nyhet". Thomas - en ny behovsbedömning är införd. Det kommer nu hem en läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut som ska bedöma
dina hjälpbehov. För att bedömningen ska
bli så "tillförlitlig som möjligt" kommer vi använda oss av ICF
mallen och så förklaring vad den innehåller.
Och så drar bedömningen igång. Jag räknar upp
hur mitt liv ser ut och vad jag gillar att göra. Men gång på gång blir gång blir man avfärdad. Enligt ICF är detta inte nödvändigt för att uppnå goda
levnadsvillkor - alltså kan vi inte bevilja timmar för det.
Slutresultatet? Men man fick i alla
fall timmar för ett biobesök/halvår vilken ansågs vara goda levnadsvillkor. En dagens lunch/månad godkändes också... Förnedringen är total.
Min poäng är att man
är att förutom att ICF går emot allt vad Independent living och goda levnadsvillkor handlar om är man ute på en mycket farlig och brant sluttande väg om man börja tillämpa ICF
som ett standarddokument på alla som söker assistans. Och det skulle inte
stanna vid assistansen så klart - "tillämpningsområdena" skulle bara
bli fler och fler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar