Mycket viktig debattartikel om urholkningen av LSS-lagen

Förra veckan publicerade Svenska Dagbladet en mycket viktig debattartikel som handlade m den pågående urholkningen av LSS-lagen. Bakom artikeln stod en grupp funkisforskare anslutna till nätverket SNHF (Svenska nätverket för handikappforskare). Budskapet är glasklart - LSS är en oerhört viktig lag för personer med stora funktionsvariationer men intentionerna urholkas successivt enbart genom förändrad rättspraxis och olika bedömningar av kommuner runt om i landet. I artikeln beskrivs en verklighet där de som är satta att förverkliga lagens intentioner, d v s Försäkringskassan och kommunerna jobbar efter principen "så lite hjälp som möjligt".

Artikelförfattarna poängterar också att det kommit ett antal rapporter från Socialstyrelsen som visar att intentionerna i LSS inte följs. Bland annat skriver man följande:

Där finns egna, styrande riktlinjer som är mer eller mindre långt från vad den ursprungliga politiska avsikten var: en möjlighetslag, där den enskildes inflytande och önskemål står i centrum. Aktuell forskning och erfarenhet visar att en begränsande rättspraxis har slagit ut idén om LSS som en pluslag till socialtjänstlagen (SoL)

Det innebär ett betydligt sämre och begränsat stödalternativ. Personer blir hänvisade till hemmet eller med personal och andra funktionshindrade som enda sociala kontakter. LSS-målen att leva som andra i full delaktighet i samhällslivet tvingas man se som ett minne blott eller att inte kunna få uppleva över huvud taget.

Författarna är också mycket kritiska till det ensidiga fokuset på fusk, kriminalitet och höga kostnader. Om makthavarna är så angelägna att få bort alla oegentligheter borde man också vara intresserade  av det maktmissbruk som Försäkringskassan och kommunerna ägnar sig åt och som drabbar de som berörs oerhört hårt.

Detta mycket viktig poäng som helt faller bort när politikerna själva ska tycka till om LSS. Jag vill också återknyta här till en personlig erfarenhet efter resan till Mallorca som jag blev nekad 1996. Efter avslaget kollade min pappa vad som hänt med alla de pengar som var avsatta för min assistans och alla kringkostnader. De var borta - instoppade i diverse svarta hål i kommunens budget. Min åsikt är att kommunerna ägnar sig åt ren stöld. Som bekant lämnade jag kommunen efter detta.

Det är mycket bra att så många tunga aktörer som t.ex. Barbro Lewin står bakom artikeln och att den publicerats i en stor rikstidning. Våra politiker (där Maria Larsson var ett "paradexempel") har ju haft en förkärlek för att nonchalant försvara missförhållanden med att "vi spenderar väldigt många miljarder kr på funktionshinderomsorgen - hur kan vi då bryta mot LSS intentioner, FN-konventioner mm? När Sverige förra året fick kritik från FN för att vi inte följer CRPD ("handikappkonventionen) var ju svaret från Maria Larsson - vi spenderar ju 27  miljarder kr bara på personlig assistans...

Artikeln är mycket viktig även från en annan synpunkt. När en mängd forskare går ut med en så pass kraftfull kritik kan politikerna inte bara hänvisa till att det är "bara en minoritet med gnällspikar bland berörda som är missnöjda med den nuvarande situationen".

Hela Debattartikeln