Själv tycker jag Olle Wästberg för fram många bra
förslag i debattartikeln för att förbättra funkisars deltagande i vår
demokrati. Tyvärr finns det andra som inte ser denna mycket viktiga
demokratiaspekt som något prioriterat. Här ska jag fokusera på de
bisarra/förödande konsekvenser det skulle få för personer med stora
funktionsvariationer att ta på sig politiska förtroendeuppdrag om ISF
(Inspektionen för Socialförsäkringar) förslag om att tillämpa experter och ICF-
mallen (Classification och functioning,
disability and health) får en viktig roll i behovsbedömningen.
Har tidigare berört vilka förödande konsekvenserna
skulle bli för självbestämmandet. Vad vi själva skulle se som goda
levnadsvillkor blir helt sekundärt, det ska ju i bestämmas av läkare,
arbetsterapeuter etcetera. Det går också rakt emot det som vi alltid kämpat för
- att inte ses som sjuka individer utan vilka medborgare som helst som kan leva
och ta ansvar för våra liv bara vi får stöd från samhället.
Det finns emellertid en viktig aspekt som inte
berörts så mycket tidigare, nämligen:
ICF är en internationell mall, utarbetad av WHO
(World Health Organisation) som är ett FN-organ. Sverige var det första landet
i världen som stiftade en lag som sa att personer med stora
funktionsvariationer har rätt till självbestämmande och goda levnadsvillkor. De variabler som ICF använder för att bestämma
vilken levnadsstandard vi har rätt till är mycket lägre än vad som sägs i LSS §
5-8 eftersom andra länders ambitioner legat på en mycket lägre nivå än Sveriges
plus att man utgår från medicinska variabler, inte faktiska hjälpbehov.
Den assistans som skulle bli resultatet är något som i bästa fall liknar en
något uppgraderad hemtjänst. Assistans för politiska förtroendeuppdrag är bara
att glömma.
Vi tar återigen mig själv som ett hypotetiskt
exempel. Jag har ju fått flera gånger fått förfrågningar om att engagera mig partipolitiskt. Hitills har jag tackat
nej även om jag inte stänger dörren för det i framtiden. Men låt oss se in i
framtiden. Tompa Juneborg har beslutat mig för att bli politiker. Dags för
omprövning, ICF mallen är i bruk. Jag säger till "experterna" att
assistansen är absolut nödvändig för mig för att jag ska kunna arbeta
partipolitiskt. Svaret skulle givetvis bli:
" Sorry Thomas, det finns inget i ICF som säger
att man ska bli beviljad assistanstimmar p g a politiska uppdrag eftersom du
gör det frivilligt- det är ej nödvändigt för att uppnå goda levnadsvillkor. Vi ger därmed avslag på timmar för ditt politiska engagemang". En
partipolitisk karriär är därmed bara att lägga åt sidan.
Jag tvivlar inte på att Olle Wästberg vill väl.
Skulle regeringen emellertid gå på ISF linje och införa ICF som viktigt
behovsbedömningsinstrument blir Wästbergs goda ambitioner inte värda ett dyft -
vi med stora funktionsvariationer har ju ingen möjlighet att engagera oss
partipolitiskt om vi inte får assistans! Nu är det upp till regeringen och
bekänna färg. Om ni tror på en demokrati där alla kan delta ignorerar ni ISF
förslag. Går ni däremot på deras linje kan ni lika gärna säga:
Personer
med stora hjälpbehov har ingenting att göra i partipolitiken.
* Kort efter att bristande tillgänglighet årsskiftet
2014/15 skrevs in i Diskrimineringslagstiftningen lämnade Lars-Göran Wadén in
en anmälan till DO (Diskrimineringsombudsmannen). Orsaken var att Lars-Göran
inte kunde åka med bussbolaget X trafik trots att man lovat att deras bussar
ska vara tillgängliga för rullstolsburna personer. Nu ha DO beslutat att INTE
driva ärendet juridiskt. Motiveringen är "intressant":
"Det finns en hel del som talar för att
det var en diskriminerande situation. Vi övervägde om vi skulle gå till domstol
men beslutet blev att inte göra det".
"
Vi
bedömer att risken är liten för att man diskriminerar igen".'
DO anser alltså att Lars-Göran antagligen blev
diskriminerad men väljer ändå inte att ta driva ärendet vidare. Vad säger det
om DO - s ambitioner att verkligen testa vad lagen är värd?
Beslut om Lars-Görans anmälan mot SJ har inte kommit
än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar