Ifa-s Medlemsmöte och mina egna inlägg i debatten

I fredags var jag i Stockholm och deltog i Ifa -s medlemsmöte. Att Ifa bestämde sig att arrangera mötet berodde b l a på att man ville ha dialog med medlemmarna hur de ser på:

Ekonomiska vinster iassistansbranschen

              Vad Ifa bör prioritera i det intressepolitiska arbetet framöver.

Tanken var att alla deltagare skulle få göra sin röst hörd, huvuddelen av de fyra timmar som var avsatta ägnades därför åt en debatt om dessa ämnen.

Till att börja med klargjorde Ifa sin inställning till ekonomiska vinster - vinster ska tillåtas och det är mycket viktigt att de assistansberättigade får behålla sin rätt att själva välja anordnare. Däremot tar man avstånd från anordnare som till varje pris vill maximera vinstmarginalen per brukare. Den främsta drivkällan hos en anordnare måste vara att kunna erbjuda en assistans med hög kvalitet. Några deltagare ville förbjuda  ekonomiska vinster helt. Det stora flertalet  stödde emellertid i stort sett Ifa - s linje. Vissa vinster ska tillåtas men "rövarkapitalister" har inget att göra i branschen.

Själv framförde jag följande ståndpunkter:

Vinster ska tillåtas men i mindre omfattning. Även medlemsägda kooperativ ska ha rätt att visa upp vinster - det måste ju alltid finnas en buffert för oförutsedda uppgifter och nysatsningar i verksamheten. Orsaken till att de oskäliga vinstmarginalerna uppstått är att det finns ett mindre antal oseriösa anordnare. Får man bort dem så försvinner de orimliga vinstmarginalerna helt enkelt därför att om anordnaren är seriös finns inte utrymme för jättelika vinstmarginaler, d v s skillnad i intäkt och utgift/per brukare.

När man pratar om ett nej till vinster måste argumentationen nyanseras. Att bara säga blankt nej till vinster är för enkelt då vinster till ägarna kan skapas på olika sätt. Jag tog upp följande exempel. En privat bolag går riktigt bra, man får allt fler brukare, vinsten stiger snabbt men ägarna tar inte ut någon vinstutdelning, vinsten stannar därmed kvar i verksamheten. Men till slut så säljer man bolaget för väldigt mycket pengar (för enkelhetens skull tog jag summan 100 miljoner kr) - då har man gjort en riktig brakvinst på verksamheten utan att en enda krona betalats ut i vinstutdelning... I logikens namn innebär därför ett totalt vinstförbud att assistans bara kan drivas i offentlig regi.

Jag sa också att jag tycker att Ifa måste våga föra en ideologisk debatt och verkligen sätta ner foten vad man anser om anordnare vars främsta drivkraft är att ständigt öka vinstmarginalerna och hur man ska få bort dem.

Den andra delen handlade  som sagt om vad som bör prioriteras i det intressepolitiska arbetet. Ifa uttryckte oro för den ökade kontrollen runt brukarna och anordnarna och vad det betyder för självbestämmandet. 

Många av deltagarna hade åsikter som lättast sammanfattas med :

Upp på barrikaderna igen och kräv våra rättigheter som vi gjorde på 80-talet! Självbestämmandet och demokratiaspekten  är det som hela tiden ska betonas i kampen för reformen.

En av deltagarna betonade gång på gång att vi måste använda de ekonomiska argumenten mycket flitigare än vad som är fallet idag. Betona hur mycket jobb som assistansreformen skapat, hur mycket skatteintäkter det ger, vad kostar det samhället att inte ge personlig assistans o s v?

 Själv sa jag att vi måste göra båda delarna, d v s en helhjärtad satsning på att argumentera med både de ekonomiska och ideologiska dimensionerna. Vidare tog jag också upp flera saker som jag nämnt i bloggen tidigare, t.ex. det för mig självklara sambandet mellan det värde man sätter på reformen och viljan att betala för den utan att ständigt kritisera kostnaden.

Kalla Fakta och KommunLex då? Det stod ju inte med på dagordningen och berördes därför inte så mycket. Flera deltagare berättade emellertid hur upprörda man blev av programmet och en av deltagarna hade anmält sig som deltagare i en föreläsning av Jonas Reinholdsson.

Angående domen i Regeringsrätten 2009 målnummer 5321-07 som  kraftigt höjde kriterierna för de grundläggande behoven menar Ifa att det måste till en lagändring för att behovsbedömningarna ska bli generösare igen.

En viktig punkt som Ifa också tog upp var nya regler från Skatteverket (ej gällande ft.) som går ut på att utbildningskostnader för brukarna inte ska vara avdragsgilla (undantaget om man är egen arbetsgivare). Om förslaget  att utbildningskostnader ska finansieras av anordnarens vinster träder i kraft det blir frivilligt för anordnarna att finansiera detta. Givetvis ett riktigt uselt förslag som Ifa lovade att man ska kämpa emot.